Metropolis 1927

Att se och skriva om Fritz Langs "Metropolis" är som att sammanställa hela filmhistorien. Här finns så många lager, referenser och ursprungstankar som kommit att influera och bygga upp, ja, de flesta filmgenrer faktiskt. Här finns självfallet den Marxinspirerade kritiken mot kapitalismen (från bokförlagan av Thea von Harbou, som även skrivit manus med Lang) men även ingredienser som den galne vetenskapsmannen, femme fatalen och den dysfunktionella far-och-son-relationen.

I den framtida titelstaden är klasskillnaderna solklara. Arbetarna bygger upp det läckra stadslandskapet men är hänvisade att bo i underjorden medan de rika frodas i ett paradisiskt lyxsamhälle. Vår hjälte är Freder (Gustav Fröhlich), son till Joh, den pengadrivne, känslokalla hjärnan bakom Metropolis. När Freder upptäcker arbetarnas slavliknande situation och dessutom förälskar sig i arbetaraktivisten Maria (Brigitte Helm) så ansluter sig han till dem. Joh slår sig samman med forskaren tillika gamle rivalen Rotwang (Rudolf Klein-Rogge) för att skapa en robotklon av Maria och därmed störta de alltmer rebelliska arbetarna.

Det är en lång film med en välutvecklad, intelligent historia som för folk utan intresse eller respekt för filmens historia kan upplevas som mossig, långsam och lite tråkig. Det är tunga och djupa teman vi pratar om och den knappast lättsmälta filmen blir stundtals parodisk i sina stora, dramatiska gester. Dessutom med en föråldrad kvinnosyn där den enda kvinnorollen speglas i helgonet, häxan eller dam i nöd (även om Helm gör dem alla med bravur). En stumfilm från en annan tid helt enkelt. Vilket dock inte behöver vara något negativt.

För här finns så mycket som är intressant ur både kulturellt, historiskt och politiskt perspektiv. Scener som när företag försöker hålla fabriksolyckor hemliga eller när de rika firar att arbetarna går under kan lätt reflekteras i det moderna samhället (Immigrationsverket tårta och champange, någon?). Samtidigt bland de symboliska och ibland metafortunga budskapen ligger en sagolik stämning uppmuntrad av den fantastiska scenografin. Otroliga kulisser och bakgrunder bygger upp både storstaden, fabriken, det maktposerande kontoret och det gudomliga templet men har ett större syfte än bara som bakgrund. Bristen på dialog vägs upp av tydliga bilder och symboliska detaljer.

Det är alltid svårt att definiera en "bra" film men "Metropolis" är inte bara ett otroligt hantverk (komplett med klassiska, banbrytande specialeffekter - missa inte skapelsescenen!) utan har även en story som är både intelligent och spännande. Lägg till välvalt pampig musik som matchar det dramatiska överspelet, utsökt foto som briljant utnyttjar de eggande miljöerna och - trots sin tid - bra spel.

Det är sann filmkonst gjort med kärlek, kraft och ambition, långt innan dagens digitalanimerade snabbproduktioner. En milstolpe som åldrats väl och kräver en titt av alla som någonsin lovordat en politisk thriller, katastroffilm, romantiskt drama, komedier om identitetsbyten (nämnvärt "Ombytta roller"!) eller science fiction - för det här urfadern.