Mortal Kombat 2021

På förhand har regissören Simon McQuoid pratat mycket om att man velat vara trogen "Mortal Kombat"-spelens våldsamma rötter så mycket som möjligt med den nya filmen, vilket jag lugnt kan säga att de lyckats med. Redan tre minuter in i filmen börjar blodet skvätta och efter två timmar har kroppsdelar hunnit flyga åt alla håll, huvud spetsats och inälvor blottats. Om den lyckas på andra fronter, är en helt annan fråga. 

 

Precis som i spelen går premissen ut på att mänskligheten måste delta i en kampturnering mot det onda riket Outworld, för att förhindra kejsaren Shang Tsung från att erövra jorden. En profetia menar dock att ett gäng slagskämpar ska förenas och besegra mörkret. 

 

Här träffar vi den medelmåttiga MMA-fightern och helt nya karaktären Cole Young (Lewis Tan), som plötsligt blir jagad av kejsarens iskalla högra hand Sub-Zero. Cole har nämligen ett födelsemärke på bröstet som liknar ett drakhuvud, likt en legendarisk krigare som kämpade i turneringarna för hundratals år sedan. Efter att han lyckas undkomma den kyliga skurken träffar han andra slagskämpar från spelen som Sonya Blade (Jessica McNamee), Jax (Mehcad Brooks) och Kano (Josh Lawson) med samma märke på kroppen, som visar sig vara ett tecken på att de är utvalda att slåss för jordens öde. 

 

Premissen är enkel och  en aning löjlig, men fungerar ändå ganska väl för ändamålet - som en ursäkt för att leverera feta slagsmål. På den fronten har filmen mycket att ge, med sina snyggt filmade och likt förlagan blodiga strider mellan karaktärer, som verkligen går att känna igen från spelen. Att ikoniska repliker, tekniker och avrättningar kända från spelen dyker upp, är även det en bonus. Att praktiska effekter används oftare än datorgenererade gör också mycket för att få slagsmålen att känna sig realistiska och mer på allvar, även om det kastas eldklot och laserstrålar skjuts från ögon. Dock kan uppgörelserna pågå lite för länge och nära inpå ibland, att utrymmet för att berätta något mer än en kamp mellan det goda och det onda blir en aning trångt. 

 

Utöver de snygga striderna och respekten för spelen, erbjuder "Mortal Kombat" ärligt talat inte mycket mer. Det lämnas aldrig tillräckligt med utrymme för att låta oss lära känna Cole på djupet, även om de försöker genom att ge honom en familj att bry sig om. Han känns mest som en karaktär som publiken ska känna igen sig i, bredvid det övriga gänget. De andra lyser något starkare, som till exempel den härligt osympatiske Kano (spelas av "Superstore"-skådisen Josh Lawson) som kastar filmreferenser omkring sig så ofta han kan.

 

Skådespelarinsatserna imponerar inte nämnvärt, utan det känns mer som att de valt folk som främst är duktiga på att använda sina knytnävar och för hur mycket de liknar figurerna från spelen, snarare för hur bra de kan leverera en replik. Det känns absolut som att saker och ting står på spel och att kampen stundtals är personlig för rollfigurerna, men det räcker inte hela vägen. 

 

"Mortal Kombat" är varken den bästa eller sämsta filmen baserad på ett tv-spel jag sett, utan snarare ett mellanting som sticker ut bland många ruttna konkurrenter med sin trogenhet till förlagan. Det är en cool och underhållande popcornrulle för den som gillar kampsport som är skapligt sevärd för de mäktiga fajterna, de stundtals humoristiska scener, det snygga fotot och de praktiska effekterna. För den som inte har någon som helst relation till spelen, kan nog den hejdlösa kavalkaden av slagsmål och kroppsvätskor vara en aning sömnframkallande.