Lilla huset på prärien 1974-1983

Att se ikapp "Lilla huset på prärien" om du helt missat den kommer att ta en del tid i anspråk. Den amerikanska serien om familjen Ingalls visades på amerikansk tv mellan 1974 och 1984 i totalt 207 timslånga avsnitt och sedan tre filmer gjorda för TV.

Men nu kan det ju knappast vara så många som helt missat denna serie, som visades på SVT under tidigt 80-tal och sedan snurrade på TV3 på eftermiddagar i många år under 90- och 2000-talet. Det är nog fler än jag som kopplar ihop "Lilla huset på prärien" med dagar då man var hemma sjuk eller att det var det som fanns på TV när man kom hem från skolan.

Det är i slutet av 1800-talet, nybyggartiden i den amerikanska mellanvästern. Lockade av guldruschen bestämde sig den amerikanska familjen Ingalls för att söka lyckan i väst. Nu har Charles (Michael Landon), hans unga fru Caroline (Karen Grassle) och deras tre döttrar Mary (Melissa Sue Anderson), Laura (Melissa Gilbert) och Carrie (Lindsay och Sidney Greenbush) bosatt sig i den lilla staden Walnut Grove i Minnesota.

Charles "Pa" Ingalls, hårt arbetande jordbrukare/möbelsnickare, en medkännande och kärleksfull man, men ändå hetlevrad och redo att försvara sig med knytnävar vid behov (något som verkar behövas ganska ofta). Caroline "Ma" Ingalls, en tålmodig och förstående hustru och mor, den perfekta präriekvinnan. Laura Ingalls Wilder, ett rättfärdigt yrväder och pojkflicka. Hon är Charles och Carolines andra dotter och fungerar som en röst för hela serien. Storasyster Mary är mest känd som "hon som blev blind" medan lillasyster Carrie aldrig blev mer än "hon som trillar i vinjetten".

Paret Ingalls förlitar sig på sin hängivenhet till varandra och sin familj för att ta sig igenom de dagliga prövningar som kommer med att vara tidiga bosättare. Samarbete och generositet är avgörande för allas överlevnad i en sådan liten, isolerad stad som Walnut Grove. Tillsammans måste invånarna utstå det hårda vädret, sjukdomar, torka, dödlighet, hotet om angränsande indianer och andra plågor som hotar deras levebröd.

"Lilla huset" är en av de mest framgångsrika timslånga serierna i amerikansk TV-historia. I huvudsak är det dramaserie med vissa inslag av comic relief.  Men "Lilla huset" kan variera i ton för varje gång du ser en episod. Beroende på vilken karaktär som bär avsnittet - Doc Baker, kyrkoherde Alden, Mr Edwards eller käbbelfamiljen Oleson - kan serien vara en sitcom, ett historiskt drama, en medicinsk procedur, klassisk spagettivästern eller såpopera.

I likhet med många av sina efterföljare i familjedramagenren som exempelvis "Sjunde himlen" eller "Huset fullt", så serveras "Lilla huset på prärien" med en läxa för varje avsnitt, en lärdom, en tanke, en moralkaka helt enkelt. En hel del av dessa så kallade "viktiga" meddelanden i serien kan idag ses som både läskiga och missriktade, men flera saker håller ändå måttet och kan appliceras även på vår tid.

Och naturligtvis är sanningen den att "Lilla huset" egentligen handlar mer om den tid då den producerades än om den som den ska porträttera. Handlingen berör ämnen som mammor som arbetar utanför hemmet och drogmissbruk, och alla är anmärkningsvärt i kontakt med sina känslor - även männen kan gråta några tuffa tårar bakom vedboden. De goda bosättarna i Walnut Grove är gårdfarihandlare och smeder, kvarnarbetare och bönder, men de hyser västvärldens och sena tjugohundratalets medelklassdrömmar om att göra karriär och tillbringa kvalitetstid med sina barn.

"Lilla huset på prärien" är en tidlös TV-klassiker som borde finnas i varje familjs DVD-hylla. Rika karaktärer och intressanta berättelser i alla ära. Men dess sannaste förtjänst ligger i att göra historie-TV så berikande och underhållande att titta på. Vare sig man vill eller inte så lär man sig en del om de amerikanska bosättarnas historia.

2005 släppte Disney en miniserie med namnet "Laura Ingalls Wilder's Litte House on the Praire". Det var inte precis en remake av serien utan snarare en nyinspelning av andra delar av Laura Ingalls Wilders böcker.