Isle of Dogs 2018

Att säga att stop motion-animation passar som handen i handsken på den perfektionistiske auteuren Wes Anderson är en underdrift. Detaljrikedomen i hans vanliga spelfilmer är en fröjd för ögat och själen – och när han då får tillfälle att skapa sin egna värld bit för bit, hårstrå för hårstrå, bildruta för bildruta – ja, då blir det inget annat än en perfekt symbios. Detta visade han prov på redan 2009 med den höstiga fabeln ”Fantastic Mr. Fox”. När han nu har bytt ut rävar mot hundar är således förväntningarna minst sagt höga.

Utspelad i ett futuristiskt Japan får vi följa historien om ett samhälle styrt av den hundhatande despoten Kobayashi som vill bannlysa alla hundar till en ö av sopor i rädsla för den annalkande ”hundsnuvan”. Samtliga hundar skeppas över de kommande månaderna över till den sopbelagda ön – så även Kobayashis brorson Ataris trogna följeslagare Spots. När Atari ger sig ut på ett räddningsuppdrag för att ta hem sin fyrbenta vän dras en stor cirkus igång full av rebellsugna ungdomsgrupper, mordiska robothundar och politiska korruptioner.

Wes Anderson är på sitt allra mest lekfulla humör i ”Isle of Dogs” – men även på sitt mest politiska. För mellan alla tokiga strapatser och förtrollande bildspråk finns en historia som bottnar i dagens samhällsklimat med flyktingströmmar och immigrantpolitik. Nu är det visserligen inte så att Anderson slår hårt på den politiska trumman – men för en filmskapare som annars ter sig mycket världsfrånvänd och stänger in sig i sina egna världar känns ”Isle of Dogs” oväntat tangenbar till vår egen samtid.

För den som av någon outgrundlig anledning trott något annat så är produktionsdesignen i ”Isle of Dogs” inget annat än en ren fröjd. Med visuell inspiration från japanska filmskapare som Akira Kurosawa och Hayao Miyazaki blandas de magiska österländska influenserna med Wes Andersons egna skruvade stil. Och med en rad science fiction-doftande element checkar han i alla boxar som i alla fall får denna recensents hjärta att smälta. Man vill rama in varje bildruta och sätta upp på väggen.

Som vanligt har Anderson fått med sig en imponerande rollista till sitt projekt. Med på tåget finns såklart Anderson-favoriter som Bill Murray, Jeff Goldblum, Tilda Swinton och Edward Norton. Bland nykomlingarna finner vi bland annat Bryan Cranston, Scarlett Johansson, Greta Gerwig och Liev Schreiber – samt den japanska delen av rollistan som inkluderar bland annat Koyu Rankin (som gör rösten till unge Atari), Kunichi Nomura och Yoko Ono(!). Alla bidrar de fenomenalt till den oerhört varierande rollfigurslistan.

En del kritiska röster väcktes till en början när filmen skulle utspela sig i Japan men ha vita amerikaner som majoriteten av skådespelarensemblen. Men som de fantastiska inledande cue cardsen förklarar så har alla icke-mänskliga röster översatts till engelska, vilket är ett briljant val. Hundarna i filmen förstår inte människorna – och vice versa – så varför inte ha dem prata två helt olika språk?

För den som längtat efter en ny stop motion-film signerad Anderson, och gillade Laika-filmen ”Kubo and the Two Strings”, så är ”Isle of Dogs” filmen för dig. Ett animationsmästerverk som sållar sig till filmskaparens bättre filmer och bjuder på både värme, humor, spänning och en del tårar. För en hundälskare är denna film ett måste, och för alla andra – ja, den är ett måste för dem också.