Alita: Battle Angel 2019
Synopsis
Flera århundraden i framtiden hittas den medvetslösa Alita på ett skrotupplag i Iron City av cyberläkaren Ido. När Alita vaknar upp, har hon inget minne kvar om vem hon är. En stark relation utvecklas mellan de två, tills dödliga krafter förföljer Alita och hotar hennes nya relationer. Alita upptäcker snart att hon har extraordinära stridskunskaper. Bestämd att avslöja sanningen kring sitt ursprung, ger hon sig ut på en resa för att möta orättvisorna i denna korrupta värld.
Info
Originaltitel
Alita: Battle Angel
Biopremiär
13 februari 2019
DVD-premiär
19 augusti 2019
Digitalpremiär
29 juli 2019
Språk
Engelska, Spanska
Land
USA
Distributör
20th Century Fox
Åldersgräns
11 år
Längd
Futuristisk actionfest med snygg yta men lite djup
Japansk manga, råbarkad cyberpunk och en idealistisk hjältinna möts i en barnvänlig, futuristisk actionfest. Från Rodriguez och Cameron förväntar man sig något mer än denna mellanmjölks-sci-fi. Men filmen är iallafall en fröjd för ögonen och Alita en teknisk milstolpe.
500 år in i framtiden hittar en cyborg-kirurg en skrotad robot. Han skruvar ihop henne och ger henne namnet Alita. Flickan minns inget av sitt förflutna, men snart blir det tydligt att hon har nävar av stål och ett hjärta av guld. Runt om i Iron City finns det gott om ondsint programmerade plåtburkar att spöa, medan hon lär sig allt om världen på nytt, och letar efter sin forna identitet.
Det är nu mer än 20 år sen som Yukito Kishiros manga "Gunmm" fångade James Camerons intresse. Han skrev manus och var länge sugen på att regissera. En liten film vid namn "Avatar" kom i vägen, och manuset till "Alita Battle Angel" fick ligga och samla damm i byrålådan. Tills polaren Robert Rodriguez fick adoptera denna baby, och drömprojektet fick se dagens ljus.
Den ene står bakom "Terminator", den andre filmade "Sin City". När det gäller framtidsrobotar eller våldstyngda städer är en lämpligare duo svår att hitta. Filmskaparna behöver förstås ingen närmare presentation. Båda är enormt kreativa och visuella filmnördar. Cameron har skapat flera ikoniska science fiction-filmer medan Rodriguez har lekt kaxig rebell i Hollywood med ultravåldsam action.
Därför känner jag lite av en besvikelse när de nu bränner en "Titanic"-budget på ett gemensamt projekt, och resultatet blir sådan mellanmjölks-sci-fi. Manuset är slätstruket och mainstream, en popcornrulle gjord för att underhålla en så bred publik som möjligt. Filmskaparna sätter stil före substans utan att egentligen sikta mot något nytänkande med denna origin story.
Trots det blir "Alita Battle Angel" aldrig direkt tråkig. Filmen är visuellt imponerande och bjuder på ständigt ögongodis. Från vardagslivet i framtidsmetropolen Iron City till stenhårda fighter på Motorball-banan, här finns så mycket digital magi i varje bildruta att det är svårt att sluta blicken från bioduken.
Den största tekniska triumfen är förstås Alita själv. En nyuppväckt cyborgflicka med stora mangaögon, som övertygar både som stentuff krigare och nyfiken tonårstjej.
Rosa Salazar spelar Alita med performance capture varpå WETA Digital har ersatt henne med en helt datoranimerad skapelse. Det sägs att ett enda öga är lika avancerat som hela Gollum var i "Sagan om Ringen"-trilogin, vilket säger en del om CGI-teknikens enorma framsteg.
"Uncanny valley" är ett uttryck som ofta används runt datoranimerade men mänskliga figurer, när något inte riktigt känns rätt. Men det blir inte alls svårt att acceptera Alita som äkta och levande karaktär. Mycket tack vare alla de känslor som Salazar lyckas förmedla med sitt ansikte och kroppsspråk, som skiner förbi alla digitala lager.
Det kan man tyvärr inte säga om filmens övriga karaktärer. I stort sett samtliga, från Christoph Waltz som Godhjärtad Pappafigur till Mahershala Ali som Skurkaktig Typ och Keean Johnson som Kärleksintresset, bleknar i jämförelse. Och personkemi, vad är det? En datoranimerad cyborg blir lustigt nog filmens mest levande, uttrycksfulla och intressanta karaktär.
Mäktiga robotstrider väcker tonårsgrabben inom mig, och det krävs kanske inte så mycket mer för att se förbi det ganska platta manuset. Jag är iallafall engagerad i Alitas utveckling och kamp, och nyfiken på var hon kan ta vägen i en eventuell uppföljare.
Det är nu mer än 20 år sen som Yukito Kishiros manga "Gunmm" fångade James Camerons intresse. Han skrev manus och var länge sugen på att regissera. En liten film vid namn "Avatar" kom i vägen, och manuset till "Alita Battle Angel" fick ligga och samla damm i byrålådan. Tills polaren Robert Rodriguez fick adoptera denna baby, och drömprojektet fick se dagens ljus.
Den ene står bakom "Terminator", den andre filmade "Sin City". När det gäller framtidsrobotar eller våldstyngda städer är en lämpligare duo svår att hitta. Filmskaparna behöver förstås ingen närmare presentation. Båda är enormt kreativa och visuella filmnördar. Cameron har skapat flera ikoniska science fiction-filmer medan Rodriguez har lekt kaxig rebell i Hollywood med ultravåldsam action.
Därför känner jag lite av en besvikelse när de nu bränner en "Titanic"-budget på ett gemensamt projekt, och resultatet blir sådan mellanmjölks-sci-fi. Manuset är slätstruket och mainstream, en popcornrulle gjord för att underhålla en så bred publik som möjligt. Filmskaparna sätter stil före substans utan att egentligen sikta mot något nytänkande med denna origin story.
Trots det blir "Alita Battle Angel" aldrig direkt tråkig. Filmen är visuellt imponerande och bjuder på ständigt ögongodis. Från vardagslivet i framtidsmetropolen Iron City till stenhårda fighter på Motorball-banan, här finns så mycket digital magi i varje bildruta att det är svårt att sluta blicken från bioduken.
Den största tekniska triumfen är förstås Alita själv. En nyuppväckt cyborgflicka med stora mangaögon, som övertygar både som stentuff krigare och nyfiken tonårstjej.
Rosa Salazar spelar Alita med performance capture varpå WETA Digital har ersatt henne med en helt datoranimerad skapelse. Det sägs att ett enda öga är lika avancerat som hela Gollum var i "Sagan om Ringen"-trilogin, vilket säger en del om CGI-teknikens enorma framsteg.
"Uncanny valley" är ett uttryck som ofta används runt datoranimerade men mänskliga figurer, när något inte riktigt känns rätt. Men det blir inte alls svårt att acceptera Alita som äkta och levande karaktär. Mycket tack vare alla de känslor som Salazar lyckas förmedla med sitt ansikte och kroppsspråk, som skiner förbi alla digitala lager.
Det kan man tyvärr inte säga om filmens övriga karaktärer. I stort sett samtliga, från Christoph Waltz som Godhjärtad Pappafigur till Mahershala Ali som Skurkaktig Typ och Keean Johnson som Kärleksintresset, bleknar i jämförelse. Och personkemi, vad är det? En datoranimerad cyborg blir lustigt nog filmens mest levande, uttrycksfulla och intressanta karaktär.
Mäktiga robotstrider väcker tonårsgrabben inom mig, och det krävs kanske inte så mycket mer för att se förbi det ganska platta manuset. Jag är iallafall engagerad i Alitas utveckling och kamp, och nyfiken på var hon kan ta vägen i en eventuell uppföljare.
| 6 februari 2019 11:15 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (16)
Håller med Alexander fullständigt ! Ger den 3,0 av 5.
Hade gillat den mer i en vuxnare version med tex Christian Bale och Alicia Vikander typ :)
Den här filmen var väldigt barnslig, jag skulle gissa att målgruppen är 13-17 år, samtidigt är många scener direkt olämpliga för en så ung publik. Filmen var många gånger så fult gjord att man inte riktigt visste var man skulle ta vägen. Som dessa maskulina jätte-muskel-robotar med ansikten CGI-ade på sina robotkroppar. Det var ju knappt så att man kunde hålla sig för skratt. Alita ser också läskig ut många gånger, samtidigt som man ser att de har kämpat för att försöka få henne att se söt ut. Så många frågor väcks också: Alita äter till exempel. Det måste betyda att hon även bajsar. Hur? Hur ser bajset ut? Var kommer det ut? Hon ser ju inte ut som att ha vare sig anus eller kisshål.
Esoteriskt så har filmen många underliggande meningar. Till exempel tror jag att "ledaren" i "himmelstaden" representerar YHVH Gud, fast från Satans perspektiv. Alita är en "fallen ängel" som vill återta himmelriket åt henne och "folket". Vilket är fånigt, för i verkligheten har YHVH redan öppnat himmelriket för folket, genom sin son Jesus. Riktigt dålig film.
Jag visste inte riktigt vad som väntade mig inför denna film. Trodde det skulle vara typ ständiga robotfighter som Transformersfilmerna.
Men det visade sig vara något helt annat. Alita är en trasig cyborg som repareras ihop av Dr.Ido spelad av Christoph Waltz. Hon visar sig vara väldigt charmig när hon upptäcker allt som finns i staden. Men vem är hon och var kommer hon ifrån egentligen?
Mest imponerad blir jag av alla specialeffekter, det ser verkligen äkta ut alla miljöer och motion-capture karaktärerna är det bästa. Alita ser så grym ut, alla porer i ansiktet finns där och håret rör sig helt naturligt. Sen har vi alla motståndsrobotar som t.ex Zapan och Grewishka. Zapans ansikte ser verkligen ut att sitta fast på massa metallslangar.
Filmen bjuder på snygga actionscener, relationer och starka känslor. Weta kan verkligen detta med mo-cap, från LOTR-tiden till Apornas Planet filmerna bl.a
Nu detta och kommande filmer t.ex "Gemini Man" där man mo-capar Will Smith till ett yngre jag.
Jag trodde inte detta skulle vara en så bra och vacker film som det var, och att jag skulle fastna så mycket för Alita som karaktär. Lite kul att Ed Norton dyker upp i ett pytteroll.
Jag hoppas verkligen det blir uppföljare till denna film då det finns mer att utforska.
Andra kritiker (3)
"Rodriguez-Cameron lägger ut en mäktig ljud- och bildmatta som tar över hela salongen så att man känner sig fullkomligt inbäddad i action."