The Courier 2020

Att skapa drama av verkliga händelser är inte alltid det enklaste. Det kan lätt bli för mycket kompromisser med sanningen eller för slätstruket då det verkliga livet sällan är så spännande som filmens värld. Men även om “The Courier” utspelas under något så osexigt som 1960-talets Kalla kriget så lyckas den berätta historien om den brittiske, ofrivillige spionen Greville Wynne med såväl effektiv spänning som dramatik.

 

Alltid pålitlige Benedict Cumberbatch får stråla i huvudrollen som väldigt vanliga affärsmannen tillika familjemannen Wynne. Han väljs ut som kurir av MI6 och CIA med anledningen att ingen kommer misstänka honom. Han ska smuggla hemlig information från Sovjet där han inleder en vänskap med spionen Oleg Penkovskij (Merab Ninidze) som fruktar att Sovjets premiärminister är på väg att starta en atomvapenkatastrof.

 

Ofrivilliga spioner på film är oftast komiska eller råbarkade macho-hjältar. Wynne är dock en helt normal Svensson med fru, barn och intresse för såväl golf som en whisky efter en dag på kontoret. Det är en man vi relaterar till, och gillar. Därför blir det en sådan fängslande resa att se honom involveras i någon så otrolig situation som spioneri för brittiska underrättelsetjänsten. Från kittlande pånyttfödelse till svettigt, blodigt allvar.

 

Det hjälper självklart att sympatiska Cumberbatch ger Wynne den rätta torra humorn, nervositeten och samvetet. Men han hamnar nästan i skuggan av sin motspelare, georgiska stjärnan Ninidze som med lågmälda blickar och sammanbitna leenden briljant skildrar en man som tvivlar på om han gör det rätta i en omöjlig situation. Filmen fokuserar mycket på männens relation och det finns mycket hjärta i filmen vars genre ofta spenderar mest tid på historiska detaljer.

 

Filmen vandrar med bestämda övergångar från lättsamt komisk stämning till nagelbitar-thriller och så småningom till en tung, dramatisk sista tredjedel. Tonskiftet är inte alltid perfekt men den träffar nästan alltid rätt på känslosträngarna. Man ler när den roar, sitter som på nålar när det blir spännande och kanske till och med fäller en tår när den ska beröra. Det är en kombination av biopic och spionthriller med det bästa av bägge sorter.

 

Det doftar Oscarsnomineringar lång väg, inte bara i skådespelet. Abel Korzeniowskis (“En enda man”) bidrar till stämningen och Oscarsnominerade Sean Bobbitts (“Judas and the Black Messiah”) foto målar med väl valda färgskalor upp kulturskillnaderna mellan det kalla Sovjetunionen och det lustfyllda England. Inte oväntat för en Hollywood-film så skildras Sovjet med undantag för Penkovskij relativt endimensionellt. Även männens fruar, fint spelade av Jessie Buckley (“I’m Thinking of Ending Things”) och Maria Mironova respektive, hade gärna fått mer utrymme för att etablera familjeförhållandena.

 

Men både männens starka vänskap och temat kring att göra det rätta för sig själv och andra träffar rakt i hjärtat. Finalen är en riktig snyftare som enbart en verkligt bitter cyniker bör kunna värja sig mot. Wynne och Penkovskij var sanna hjältar som förtjänar att hyllas och vars historia förtjänar att uppmärksammas. Där gör “The Courier” dem båda rättvisa.