Rampage: Big Meets Bigger 2018

"Rampage" är en sådan film som inte helt oväntat hamnar i samma kategori som Michael Bays Transformers-kreationer. En av Hollywoods alla dussinrullar som dock ändå har sitt att bjuda på.

 

För som om jätteödlor, onda robotar och maktgalna utomjordingar inte var tillräckligt så är det de genmuterade djurens tur att trasha de amerikanska storstäderna i ett homage till kultspelet från 80-talet. Med en CGI-kavalkad i actionformat visar kanske världens charmigaste actionhjälte Dwayne Johnson att det inte är storleken som avgör utan antalet.

Ett misslyckat experiment på en rymdstation slutar i explosiv katastrof och sprider instabila labbprover när resterna kraschar i... ja, ni gissade rätt, USA. Snart börjar rapporter komma in om enorma monster till djur som sprider skräck och förödelse bland de stackars amerikanarna. Att en av de drabbade djuren råkar vara Davis Okoyes (Dwayne Johnson) vän, gorillan George, gör att han snart hamnar i en kamp mot klockan för att rädda inte bara honom utan också hela världen. Men vem är egentligen bättre lämpad att rensa upp i denna storstadsdjungel (get it?) än allas vår Dwayne.

Det är kanske svårt att föreställa sig hur ett möte inför en film som denna går till. "Sen så exploderar den där skyskrapan och en enorm flygande varg med taggskjutande svans...", wtf?! Det går inte annat än att bocka och beundra en sådan pitch i synnerhet med tanke på att den fått finansiering och än mer lyckats locka så stora stjärnor.

"Rampage" är guilty pleasure i sin enklaste och kanske även renaste form. Kaosartad förstörelse, adrenalinstinn action, barnsliga överdrifter och kreativitet på steroider, utan någon större hänsyn till logik, dramaturgi, karaktärer, realism eller ens filmiska människoliv.

 

Fastän det bitvis är utmanande att recensera något man så uppenbart inte tillhör målgruppen för, så är underhållningen ett faktum så länge den fiktiva massakern är igång, även för de mer vuxna av oss om man låter sig svepas med. För filmmonster återspeglar vår allra mörkaste men även barnsligaste sida, en omaka kombination kan tyckas men en som funkar. Och vem kan motstå charmen i den roligaste och varmaste CGI-karaktär sedan Transformers Bumblebee, i form av en white-washed King Kong som kommer få biosalongerna att fnissa lustfyllt.

Visserligen är det bitvis oengagerande när mellanakterna tuffar på med mediokert skådespeleri, banal handling och klyschiga oneliners men det finns en rå ärlighet i "Rampage" som även skådespelarna tycks vara medvetna om. Vi har hjälten Dwayne, antihjälten Jeffrey Dean Morgan som återupprepar sin Negan från "The Walking Dead", nörden, det komiska klantarslet, elakingarna, för att inte tala om damen i nöd. Alla är de del av ett givet paket som gör det uppenbart att det här inte är ett tankeväckande drama som väntar på att bli Oscarsnominerat eller ens kritikerhyllat, det här är popcornaction som låter hjärncellerna vila i drygt en och en halv timme. Det enda vi håller tummarna för är att denna uppenbara följetong inte blir ett sjunkande vrak i stil med så många andra robot- och rymdsagor.