Hokus Pokus 2 2022

 

För nästan precis 30 år sedan släpptes en liten film som heter ”Hocus Pocus”, och det är något av ett mirakel att någon alls minns den här filmen. Denna Halloweenfilm släpptes nämligen i juli. Det behöver inte ens sägas att den inte drog in några pengar, och kritiker gillade den inte heller.

 

Förmodligen fattades beslutet att begrava "Hocus Pocus" för att den inte skulle tävla med Disneys andra Halloweenfilm det året, “The Nightmare Before Christmas”.

 

Men eftersom ”Hocus Pocus” är en Disneyfilm gick den varje år på Disney Channel, och den blev sakta men säkert en Halloweenstandard genom den lukrativa ådra som är millennial-nostalgi.

 

Jag har spenderat mycket tid med att försöka förstå varför ”Hocus Pocus” funkar. 

 

Det är en lite kaotisk, väldigt camp film där de knasiga sakerna avlöser varandra. Plötsligt kommer ett musiknummer från ingenstans, ibland blir det oväntat mörkt, det finns flera vuxna skämt och Bette Midler, Sarah Jessica Parker och Kathy Najimy som spelar Sanderson-systrarna verkar ha så himla roligt. Den har något magiskt, helt enkelt.

 

Naturligtvis var jag, som ett stort fan av ettan, nervös att se ”Hocus Pocus 2” men det visar sig vara en förvånansvärt rörande upplevelse. Den är nämligen så genomsyrad av kärlek till originalet. Det finns gott om blinkningar till den utan att det känns som billigt nostalgibete.

 

Skämt har uppdaterats för en ny tid, om än blivit aningen mindre edgy. Den är rolig, den är fin, den är camp, och den är ett ode till systraskap.

 

Bette Midler, Sarah Jessica Parker och Kathy Najimy är tillbaka (Midler sa att hon inte var sugen på en uppföljare, men tack och lov övertalade de henne, det hade inte fungerat utan hela gänget), och de har fortfarande så himla roligt. Det är kanske inte lika mycket fart i dem i den här filmen, men 30 år har gått, så det tycker jag man kan förlåta.  

 

När det gäller de yngre skådespelarna är de betydligt bättre än i den första filmen, och de har lite mer att göra. Jag gillar deras del av berättelsen även innan magin stormar in, med deras lite knepiga vänskapsgrupp.

 

Disney är medvetna om att deras ondingar är både omtyckta och lukrativa. Det kanske inte säljer lika bra som en Disneyprinsessa att sätta, säg, Ursulas ansikte på en produkt, men ett starkt intresse finns definitivt. Därför har de försökt ge några av dem lite bakgrund i spinoff-filmerna ”Maleficent” och ”Cruella” och jag gillade inte någon av dem. Det känns som att de är skrivna av personer som inte fattade vad som fick originalet att funka. Nutidens Disney kämpar med sina onda karaktärer, en före detta styrka, i allmänhet men särskilt i live action-filmerna.

 

”Hocus Pocus” är inte riktigt samma sak som en tecknad Disneyfilm, men jag var ändå nervös att de skulle fega ur. Men filmens inledande, ganska lång tillbakablick om systrarna som barn fungerade ovanligt väl. Det märks att manusförfattare Jen D’Angelo inte bara förstår originalet, men också hur hon ska bygga vidare på det på bästa möjliga sätt. Regissör Anne Fletcher styr skeppet med säker hand, det är helt klart samma värld (de uppenbara kulisserna är tillbaka, och det bjuds lite på medvetet halvdana specialeffekter som blinkar till 1993 utan att vara från 1993) men hon vet hur hon ska använda den för att berätta något nytt.

 

Tyvärr håller det inte riktigt hela vägen. Slutet är på pappret utmärkt och knyter ihop berättelsen väldigt väl, men av någon anledning tar de inte i tillräckligt. Man känner inte det jobbiga som händer tillräckligt mycket. Det förstör inte filmen som helhet, men det är irriterande att de snavar på målsnöret.

 

”Hocus Pocus 2” är en mer kompetent film än föregångaren, men den har inte riktigt samma kaotiska charm. Den lär inte bli en klassiker på samma sätt, men jag kan verkligen se att fans göra en ”double feature” av den kommande Halloween. Den har så mycket kärlek till originalet men använder den på ett genomtänkt sätt, det är inte en upprepning av samma historia.

 

Om du gillade originalet lär du gilla ”Hocus Pocus 2” också. Trots ett lite snavande slut är det en underhållande, sällsynt lyckad uppföljare.

Premiär på Disney+ den 30 september.