Superhjältarna 2 2018

”Superhjältarna 2” är gjord i samma anda som sin föregångare, men den här gången får tjejerna ta plats i rampljuset! I den uppdaterade samtidsversionen är det främst mamma Helen "Elastigirl" Parr (Holly Hunter) som bekämpar bovar och kriminalitet, medan pappa Bob "Mr. Incredible" Parr (Craig T. Nelson) möter andra utmaningar på hemmaplan.

Filmen tar vid där föregångaren slutade, med att familjen måste rädda staden från ett bankrån som begås med hjälp av en gigantisk destruktiv krigsmaskin. Dessvärre fokuserar nyheterna och politikerna mer på den förstörelse familjen åstadkom, snarare än på deras hjältedåd att lyckas stoppa rånet, vilket gör att det statliga superhjälte-programmet som betalar deras löner stängs ner.

Familjen har bott i ett motell sedan deras hus förstörts, och nu behöver de alltså både pengar och ett nytt hem. För att få det måste de skaffa jobb, men särskilt pappa Mr. Incredible ryser av bara tanken på att behöva gå tillbaka till något hjärndödande nio-till-fem-gig i stället för att vara superhjälte.

 

In kliver Mr. Deaver (Bob Odenkirk), en rik excentriker, med en plan för att återigen göra superhjältarna lagliga i stan. Han låter familjen flytta in i ett av sina flotta hus, och han sätter Elastigirl på jobbvakt.

Utrustad med motorcykel och ny superhjältedräkt med inbyggd kamera, ett PR-trick för att visa allmänheten hur det går till när hon bekämpar brott, sitter hon i en gränd och väntar in nästa tillfälle till hjältedåd. Lite annorlunda mot förr, grymtar hon, att sitta och vänta så här, men väntan blir inte lång...

Under tiden tar pappa hand om barnen Violet, Dash och lilla bebisen Jack-Jack, dock något motvilligt, eftersom han också vill vara ute och bekämpa brott. Det leder till många komiska situationer då han aldrig tidigare har behövt ta ansvar för hemmet, eller att få barnen till skolan i tid, eller att få spädbarn att sova.

Denna klumpiga, aningslösa papparoll känns kanske lite främmande för oss svenskar, men är säkerligen tidstypiskt för en amerikansk man av regissören Brad Birds generation. Scenerna är dock väldigt roliga, och fick många skratt av både stora och små under den fullsatta matinévisningen jag såg en söndagsförmiddag i New York.

De nära två timmarna går ganska snabbt, och filmen håller fullkomligt barnens koncentration! Man skjutsas in i handlingen på en gång, men andra timmen tycker jag nog når ännu högre höjder och bjuder på fler skratt, särskilt scenerna med Edna Mode (Brad Birds egna röst) och Jack-Jack. Jag njuter även stort av det visuella, vars tydliga 50- och 60-talsestetik för tankarna till "The Jetsons", James Bond, "Mad Men" och "Rosa Pantern".

Här finns även insmugna element man kan tolka som samtidspolitik. Superhjältarna kallas ”illegals”, det vill säga samma term som används för de sydamerikaner som olagligt tagit sig in i USA. ”Om lagar är orättvisa, måste nya lagar rätta till dem, annars blir det kaos” förklaras det också, vilket det med kan ses som en kommentar till dagens tumultartade politik.

Men främst är den skickligt animerade och roligt berättade ”Superhjältarna 2” en härlig bioupplevelse för hela familjen – en film jag varmt kan rekommendera!