Castlevania 2017-2021

När tv-spel ska bli film brukar det, diplomatiskt sagt, oftast inte gå så där jättebra. Både jag och du kan säkert räkna upp så många floppartade försök att det inte räcker med varken fingrar eller tår. Så låt mig därför bara spola fram till slutklämmen och säga att, nej, "Castlevania" är inte skräp. Faktum är att serien är nästan oförskämt bra och skickligt lyckas undvika många av de där fallgroparna som många av dess närbesläktade tv-spelskusiner fallit i.

”Castlevania” bygger på japanska Konamis spelserie med samma namn. Det är en serie plattformsspel och rollspelsäventyr som oftast handlar om att en vampyrjägare ur Belmont-klanen ensam traskar in i Draculas slott och ger mörkrets makter duktigt med stryk. Spelen är inte direkt blyga med att de lånar mycket inspiration från klassiska vampyrfilmer och inte minst de kultförklarade Hammer Horror-filmerna från 1950- och 1960-talet med Frankenstein, varulvar och precis alla andra skräckklichéer du kan tänkas komma på.

 

Kanske är det därför inte så konstigt att just ”Castlevania”, en spelserie sprungen ur gammal skräckfilmsschlock, också är en av de absolut bästa tv-spelsadaptionerna som gjorts.

Serien tar sin början på 1400-talet då den unga och medicinskt intresserade kvinnan Lisa söker sig till Draculas slott för att lära sig av den avancerade kunskap som greven samlat på sig. Lisa och hennes starka vilja och mod förbryllar först Dracula, men sakta förändrar Lisa hans syn på tillvaron och de blir ett par. Den otippade kärlekshistorien får dock ett tragiskt slut då Lisa anklagas för häxeri av kyrkan och därefter bränns på bål av korrupta präster och oförstående bybor. Med ens går Draculas tilltro och hopp om människorna om intet och mörkrets härskare förklarar krig mot i stort sett hela mänskligheten som hämnd...

Ja, detta är alltså upptakten till ”Castlevania”, en riktigt snyggt animerad serie som bör tilltala de flesta fans av slafsigt våld, vampyrer och skräck. Bilderna är ritade av amerikanska Powerhouse Animation Studios och koreanska MUA Film och animationen är helt klart anime-inspirerad samtidigt som den har en touch av amerikanska serier.

 

Att ha spelat tv-spelen höjer vissa specifika scener en smula extra, men det är absolut inget måste då Netflix-serien är en väldigt lös tolkning av främst det gamla NES-spelet ”Castlevania III: Dracula's Curse”.

”Castlevania” är som bäst när serien blandar spektakulära (och vansinnigt blodiga!) actionsekvenser med mer stillsamma, karaktärsdrivna scener. Vad som från början verkar vara en ganska rättfram historia om kampen mellan gott och ont urartar snabbt i en story med mängder av gråzoner, vilket gör att varken vampyrjägaren Trevor Belmont eller Dracula och hans hantlangare kan beskrivas som fullt ut goda eller onda. De enda som egentligen är sliskigt slemmiga och genomsviniga från början till slut är antagligen den medeltida kyrkan och dess präster, som bara tycks bry sig om sig själva på det vanliga folkets bekostnad.

 

Trevor Belmont och den kvinnliga magikern Sypha Belnades är båda välskrivna och tydligt definierade karaktärer som har sina egna, personliga anledningar att bekämpa mörkrets furste. Alucard, Draculas son, förtjänar också ett särskilt omnämnande som en av de mest intressanta och moraliskt ambivalenta figurerna i serien.

Vad som börjar som en actionpackad och snyggt producerad säsong ett byter sedan delvis skepnad i de senare säsongerna. Säsong två och de följande är längre med fler avsnitt, mer utdragna konflikter och ett mer utökat och realiserat världsbygge. Tempot skiftar mellan de blodigare och mer krigsinriktade avsnitten och de långsammare och mer melodramatiska episoderna där vi får följa maktspelet mellan olika vampyrledare och de svåra val som både de ”goda” och ”onda” ställs inför. Jag gillar att varje handling, oavsett hur fruktansvärd den än må vara, alltid är väl förankrad i de olika karaktärernas historia på ett sätt som ibland nästan ger en lite ”Game of Thrones”-vibbar.

Trots att nya karaktärer introduceras eller faller ifrån under hela seriens gång så blir ”Castlevania” aldrig svår att hänga med i. Efter att ha binge-frossat mig igenom den sista säsongen kan jag också nöjt konstatera att serien avslutar på topp!

 

Avslutningen av ”Castlevania” lyckas med konststycket att både ge alla karaktärer tillfredsställande avslut, samtidigt som serien också lämnar utrymme för nya historier i samma universum. Och tur är väl det, för trots att denna eminenta vampyrserie nu nått vägs ände så har Netflix redan utannonserat att de har en ny serie i ”Castlevania”-universumet på gång. Den som inte kan få nog av att se mörkrets krafter bli piskade sönder och samman har alltså mycket att se fram emot!