The Dirties 2013

Alla minns vi hur den utsatta titelkaraktären i "Carrie" hämnas sina plågoandar genom att vända upp och ner på en hel skolbal. Lika skrämmande är det på en mer lågmäld nivå när den mentalt instabila Matt i "The Dirties" på allvar gör en T-shirt med texten "We're only here for the bad guys", en idé han ursprungligen skämtat om med bästisen Owen.

Ett skämt som spårar ur är temat för det här obehagliga dramat som skalar av det kontroversiella ämnet kring skolmassakrer, något som gång på gång skakat om verklighetens USA. Här berättar man en fiktiv berättelse på ett ruskigt autentiskt mockumentärsätt, ur de mobbades perspektiv. Däremot utan vare sig moraliserande pekpinnar eller empatiska omfamningar - det handlar om att sätta sig in i psyket och förstå varför.

Debuterande Matt Johnson har både regisserat, skrivit, producerat, klippt och spelar huvudrollen. Hans Matt och bästa vännen Owen (Owen Williams, också debutant) fungerar lite som Jonah Hill och Michael Cera i "Supersugen" - den ena högljudd och självbelåten men egentligen osäker och ensam, den andra tyst och blyg men egentligen någon som andra (exempelvis den snygga tjejen) gillar. När deras skolprojekt - en spelfilm där de inspirerade av Hollywood-filmer avrättar sina mobbare - censureras av läraren utvecklas en större plan, något Matt tar på större allvar än Owen...

Det är långt ifrån den enda filmen kring mobbning och hämnd men ändå känns den unik. Troligen är det för att våra offer/förövare är riktiga människor. Medan visserligen utmärkta filmer målat ut sina respektive som offer ("Bully") eller monster ("Vi måste prata om Kevin") så blir här Matt och Owen helt vanliga tonårskillar med undantaget för den enes fascination för filmvåld. Det hela görs dessutom med humor - Matt och Owen skämtar friskt om vad de ska ha på sig och säga under sitt planerade dåd, vilket gör det hela mer otäckt och skrämmande.

Det är en intelligent och suggestiv film som vägrar skriva publiken på näsan. Det går inte ens att gissa sig till upplösningen, som kommer snabbt och abrupt - precis som verkligheten. Avståndet och skillnaderna mellan våra huvudpersoner växer sakta och subtilt. Även om det är väl typiskt att det är just en tjej som kommer emellan dem så är de små detaljerna som signalerar om att allt inte står rätt till. Hur de dåraktiga egenskaperna hos Matt, ensam utan sin sidekick, får flöda och skapa det monster ingen ser. Hur normaliserandet av våld urartar.

Ingenting är självklart, svart eller vitt i "The Dirties" som är lika mycket mockumentär som en spegling av verkligheten. Det finns inga enkla eller ens rätta svar. Johnson tar oss med i en gråmulen, deprimerande värld som bakom tonårens kaxiga uppsyn döljer osäkra, känsliga människor med olika tillvägagångssätt för att ta itu med sin tillvaro. Det är stark och ärlig debut som känns i magen.