The Walking Dead 2010-2019
Synopsis
Omåttligt populär skräckdramaserie, där polisen Rick och hans grupp kämpar mot både de levande döda - zombier - och mot de levande för att försäkra sin egen överlevnad i en dystopisk omvärld.
Info
Originaltitel
The Walking Dead
Seriepremiär
11 oktober 2010
Antal säsonger
10
Antal avsnitt
140
Avsnittslängd
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
SF Studios
SÄSONG
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
SÄSONG
1
SÄSONG
2
SÄSONG
3
SÄSONG
4
SÄSONG
5
SÄSONG
6
SÄSONG
7
SÄSONG
8
SÄSONG
9
SÄSONG
10
01
Days Gone Bye
2010-11-01
02
Guts
2010-11-08
03
Tell It to the Frogs
2010-11-15
04
Vatos
2010-11-22
05
Wildfire
2010-11-29
06
TS-19
2010-12-06
Ond, bråd, levande död
“The Walking Dead” har sedan 2010 gjort en kraftigt växande publik svårt beroende av välproducerad zombieslakt och ångestladdad dramatik. Näringskedjan är förvrängd och en återstående spillra av mänskligheten kämpar för överlevnad i en mardrömslik tillvaro där Andrew Lincoln ändå har snygg skäggstubb. (Recension av säsong 1-6.)
Det är bedövande tråkigt med zombies, tycker jag. En nära vän är av samma åsikt. Vi följer båda ”The Walking Dead” med ett intresse som gränsar till besatthet och ofta tar sig uttryck i timslånga diskussioner om varje enskilt avsnitt. Ibland enas vi om att TV-serien är fantastisk trots snarare än tack vare grundidén om en zombieapokalyps. För de odöda och mycket glupska odågorna i ”The Walking Dead” kan ju, om man hårddrar det, ses som en allegori för snart sagt vilket domedagscenario som helst. En ebolaepidemi, en atomvinter eller bara gränslös anarki, en fyrdubbling av antalet yrkesverksamma lapplisor på Stockholms gator.
Poängen är vad de framtvingade levnadsvillkoren gör med de utsatta individerna, skildringen av ett globalt och aldrig uppehållande kristillstånd och hur moral och föreställningar om medmänsklighet slits i trasor av socialdarwinism och blodtörst.
Den hygglige småstadssheriffen Rick Grimes är en perfekt karaktär att utsätta för ett sådant bottenlöst helvete, och slaget om hans mänsklighet har vid flera tillfällen varit nära att gå förlorat. Manusförfattarna lyckades på ett sömlöst sätt kompensera för förlusten av hans bästa vän och ärkerival Shane, när denne väl fick bita i gräset efter ett ofrånkomligt klimax av den konflikt som värkte genom seriens första del och innefattade Ricks hustru Laurie. När The Governor i David Morrisseys magnetiska gestaltning sedan lade korten på bordet och presenterade sig som en ljuvlig tvättäkta skurk fortsatte Ricks vedermödor i minst lika storslagen stil. Inte så att tillvaron var bekväm däremellan på något sätt. Det är en på alla sätt härdad och betydligt mindre sentimental Rick Grimes än vad som inledningsvis var fallet.
”The Walking Dead” har hittills överträffat alla tänkbara förväntningar och inte gått ner i kvalitet ens när Frank Darabont friställdes från produktionen under krångliga omständigheter. Det är en tv-serie som sällan eller aldrig kompromissar med de grundläggande skräckelementen eller med tragiken, en skoningslöst krass berättelse om ett domedagsscenario som på samma gång är lättfattligt och hårresande. Skådespelarprestationer och produktionsvärden har aldrig varit i närheten av att svikta och seriens universella tema har helt välförtjänt gjort den enormt populär.
Givetvis håller man tummarna för att det ska fortsätta så. Det finns heller ingen anledning att ta ut någon förlust i förskott. Men personligen ser jag hellre att man lämnar in med flaggan i topp när man känner att man har gjort det man kom för att göra, än att man slentrianmässigt filmatiserar nummer efter nummer av Kirkmans grafiska berättelse för att tittarsiffrorna manar till fortsättning.
Sätt punkt innan allt blir urvattnat, som Vince Gilligan och ”Breaking Bad” så föredömligt gjorde trots att folk gladeligen hade betalat för att se Walter White lägga patiens i fjorton säsonger till.
När det gäller köttätande lik ska man såklart inte applicera en massa trista cynismer eller skymma underhållningsvärdet med naturvetenskapliga funderingar om förruttnelsens eller matsmältningens mekanik. Men även med seriens inneboende logik – borde inte de odöda förr eller senare bara falla i bitar som ett resultat av att senor, muskler, ligament, rubbet, ruttnar bort? Om de redan halvmurkna rackarna inte kan tillgodogöra sig föda och fysikens lagar gäller i övrigt?
Tydligen inte. Framme vid säsong sju framgår de dock med all önskvärd tydlighet att de odöda är trasigare och mer förruttnade än någonsin. I allt väsentligt har säsong sex varit starkare än den föregående, med en handfull riktigt nervfrätande avsnitt. Den har också bjudit på ett visst överflöd av kärleksscener och en karaktärsavveckling, nära på i alla fall, av fanfavoriten Daryl, som i princip reducerats till en sur gubbe.
Kirkman och hans medskapare har på det hela lyckats med att undvika den slentrian som en tv-serie ofta råkar ut för i det här skedet. För det ska de ha en eloge. Vad det ska ha för den cliffhanger som avslutade den sjätte säsongsfinalen råder det delade meningar om. En omgång med Lucille (storskurken Negans taggtrådsinlindande basebollträ för dem som inte vet), tycker många. Klart är att det kommer att bli en olidlig väntan för många fans.
Att säsong 7 kommer att börja med ett kompakt mörker kan vi också känna oss försäkrade om. Och det är väl precis så vi vill ha det.
| 11 april 2016 23:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (6)
Började titta eftersom serien har så bra rykte. Slutade titta efter några avsnitt - det var för mycke som var ologiskt, droppen blev när skåpbilen pajade och de saknade delen att reparera den med. Då tog de ut den smittade personen ur bilen och satte honom under ett träd och så hade dom en avskedsceremoni. Sedan åkte dom iväg med bilen som dom inte kunde reparera 🙄
Mycket bra under de första säsongerna men det blir väldigt utdraget desto längre in serien du kommer.
Första gången jag hörde om den här serien så kände jag att de verkade vara en serie som jag skulle tycka vara någonting för mig. När jag såg första pilotavsnittet av denna serie så tyckte jag att den var väldigt bra och skitbra karaktärer, sedan dess så började jag kolla vidare på serien till säsong 7. Anledningen till varför jag slutade kolla på serien var för att dem hade förstört handlingen och att många viktiga karaktärer som man älskade skulle dö från ingenstans när dem hade överlevt väldigt länge. Sedan dess så fick jag höra att huvudrollen som spelar Rick Grimes skulle tydligen sluta i serien bara för att spendera med sin dotter eller son mer som var 4 år eller 5 och att han skulle återvända i The walking dead filmen som ska komma snart. Jag hade lika gärna fortsatt och följt denna serie men tyvärr så har jag ej den känslan som jag hade förut. Som tur så har jag redan sett andra serier som har skitbra avsnitt och storys och skit bra karaktärer, de jag vill avsluta med är att om ni som vill se serier som har en seriös story och där inte handlingen blir fucked up så rekommenderar jag er att kolla upp serier från HBO eller Netflix som t.ex The Wire, The Sopranos, Sons of Anarchy, Breaking Bad, Boardwalk Empire, Vinyl, Entourage, True Detective och Game Of Thrones speciellt, om ni har sett dessa serier så förstår ni exakt vad jag försöker komma till. Ni som fortsätter kolla på serien just nu så föreslår jag er att ta o kolla upp dessa serier speciellt The Sopranos det är en serie som kommer och förändra er och få påverka er spänning och allt.
The Walking Dead får 4/10
Sorry men om man fuckar upp en serie såhär så får dem skitdåliga siffror!!
Tycker dessutom att dem borde sluta avsluta serien efter säsong 10 istället för att göra en säsong 11 när gruppen inte kommer någonstans i serien ändå.
Det var allt jag har och säga om denna serie så jag hoppas ni läser detta och kollar upp nån av dem här.
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu