Resident Evil 2022

Spelen är en jättesuccé som skrämt slag på gamers i över 25 år. Paul W.S. Andersons filmer hatas av fansen, men har viss guilty pleasure-känsla som jag gillar. Och nu är det dags för en tv-serie som tar avstamp i ”Resident Evils” virushärjade universum, där monstren både finns bland de levande döda som vill äta din hjärna, och hos de korrupta företagsledarna som vänder bort blicken och räknar profit. Frågan är vilka som är värst?

 

Netflix-serien bygger ganska löst på den etablerade mytologin men utvecklar den till något eget (återigen kanske till fansens frustration?). En reboot eller spinoff, om man vill, som dock inte kräver några förkunskaper från oinsatta tittare. Det du behöver veta: en gång i tiden skedde det ett virusutbrott i staden Raccoon City, som förvandlade de flesta till zombies. Därefter bombades staden till aska medan ondskefulla Umbrella Corporation glatt sopade bevisen under mattan som om inget hänt.

 

Nutid - året är 2022 och Umbrella, på ytan ett trevligt läkemedelsföretag som vill förbättra världen med lyckopiller, har byggt upp New Raccoon City någonstans i Sydafrika. Här kan de genomföra sina ljusskygga experiment ifred medan forskarnas familjer bor i fräscha nybyggda villaområden och anar inget ont. Ja, förutom Albert Weskers (Lance Reddick) två döttrar, smarta Jade och rebelliska Billie, som är lite för nyfikna för sitt eget bästa och börjar nosa runt i Umbrellas sterila, futuristiska labb.

 

En young adult-thriller som lika gärna kunde hetat "Kitty och zombiemysteriet" varvas med dystopisk action, då handlingen utspelas i två olika tidslinjer. Vi får också blicka in i framtiden, år 2036, när mänskligheten mer eller mindre dött ut till följd av en pandemi. Här följer vi vuxna Jade (Ella Balinska) som vigt sitt liv åt att studera zombierna och hitta ett botemedel för T-viruset. "Mad Max" möter "Zombieland", även "The Walking Dead" och "World War Z" gör sig påminda - här finns inget som direkt sticker ut från andra postapokalyptiska monsterrullar. Möjligen då att det brutala våldet emellanåt år lite extra uppskruvat. Gore-älskaren får valuta för pengarna när yxor och motorsågar plockas fram.

 

Inför premiären av "Resident Evil" försåg Netflix recensenter med enbart hälften av de åtta avsnitten. Ett klokt beslut... och inte helt ärligt. Det här är nämligen en serie som lyckas bli tråkigare och allt mer parodisk ju längre den går. Jag finner mig ändå mer investerad i den första halvan av historien, den om systerduon som är en konspiration på spåren. Karaktärerna känns snäppet mer levande (no pun intended) och mystiken kring Umbrella skulle kunna leda nånstans. Hoppas jag, länge och förgäves.

 

Det är som att serien inte vet vilket ben den vill stå på. Ska den vara allvarlig eller cheesy? Blodig eller ungdomsanpassad? Mörk eller satirisk? Den har definitivt ingen aning om hur man skapar något spännande, eller sammanhängande. Å ena sidan har vi muterade monster och en ständig kamp på liv och död. Å andra sidan high school-tjafs med arga mean girls och söta boys next door. "Resident Evil" är två serier i en, som gjorda för två helt olika målgrupper, och jag känner inte att jag tillhör någon av dem.

 

Favoritinslaget och den friska fläkten är Umbrellas skrupelfria ledare Evelyn Marcus, överspelad av Paola Nuñez som om hon vore skurken i en Disneyfilm. Alltid välklädd, vass och härligt manipulativ. Ett campy inslag i en ofta dyster serie. Nuñez är den enda i gänget som inte tar sig själv eller konceptet på allvar för fem öre, och när skeppet som är "Resident Evil" sakta sjunker mot botten bjuder hon plötsligt på ett otippat dansnummer. Jag tror min nya favorit-GIF är född.