Till alla killar jag har gillat 2018

Filmen är baserad på en bästsäljande ungdomsroman av Jenny Han. Precis som berättelsens huvudperson Lara Jean Song Covey brukade hon som tonåring skriva långa brev till killar hon var förälskad i, bara för att aldrig skicka dem. I ”Till alla killar jag har gillat” råkar dock Lara Jeans samling av brev nå sina tänkta mottagare efter att lådan hon under så många år har försvarat dem av misstag skänkts till en second hand-affär. Till den unga tjejens bestörtning.

 

En av de som får motta ett brev är skolans lacrosse-stjärna Peter Kavinsky. Lara Jean inleder ett fejkförhållande med honom, för att mörka sin nuvarande crush på Josh, som nyss varit ihop med Lara Jeans storasyster. Peter godtar arrangemanget med hopp om att göra sitt ex svartsjuk. Men genom filmen växer verkliga känslor fram Peter och Lara Jean emellan – långsamt. Efter att snabbt och snyggt ha avklarat grundpremissen för storyn fortlöper resten av historien i ett för drygt tempo.

 

I vägen för Peter och Lara Jeans kärlek står, såklart, en bitchig, blond tjej. ”Till alla killar jag har gillat” lider knappast brist på klyschor. Den är Disney Channel-tillrättalagd och könsstereotyp i sitt tecknande av karaktärer. Till exempel tvingar Lara Jean Peter att se ”Sixteen Candles” (1984) och han henne att se ”Fight Club” (1999). Schablonerna för med sig få överraskningar, och alltså tråkigare tittning.

 

Miljöerna är väldigt medelklassamerikanska. Kompisfesten hålls i ett flådigt lyxhus. Skidresan går till ett dyrt fjällhotell. Ungdomarna har alltid pengar på fickan för en utemiddag. Det riskerar att minska relaterbarheten för en ung, svensk publik.

 

I USA har dock filmen mottagits med värme – både av kritiker och vanliga tittare. Varför? Beats me! Jämförelserna med John Hughes filmer känns inte riktigt rättvisa. Måhända att 80-talsfilmmakaren inte heller han gjorde några verkliga mästerverk, men hans filmer hade åtminstone något slags edge och kul, populärkulturella referenser. Något nyskapande.

 

När Lara Jean och Peter till slut tittar på ”Sixteen Candles” (eller ”Födelsedagen” som den heter på svenska) callar den senare ut rasismen i filmen och undrar varför Lara Jean och hennes systrar ändå tycker så mycket om den. Svaret är kort: Jake Ryan. Kanske är hunkfaktorn i ”Till alla killar jag har gillat” nog för att förklara filmens framgångar. Den är full av Justin Bieber-kopior.

 

Säkert beror det varma mottagandet till stor del även på berättelsens huvudperson, som i filmen spelas fint och rart av Lana Condor. Hon är den typen av relaterbar, likeable och lagom snygg flicka som ska få publiken att tänka: ”Åh, tänk att skolans mest populära sportkille la märke till henne!”

 

Lara Jean är en blyg tjej, som tror att ingen ser henne. Ändå har hon en orubblig självkänsla, och en säregen stil. Kanske kommer tryggheten från den tajta relationen med systrarna. Hur som helst är den uttråkande. Till skillnad från i fullträffar i genren – som ”Mean Girls” (2004) och ”Easy A” (2010) – utmanas hennes person aldrig på allvar. Hon actar inte out, eller ljuger, blir för full, gör sig till, ber om ursäkt, kommer till insikt. Sånt som verkliga tonåringar gör. Sånt som är intressant stoff för ungdomsfilmer. Bortsett från några uteblivna Skypesamtal med systern i Skottland tappar hon aldrig fotfästet.

 

”Till alla killar jag gillat” förtjänar inte all sin beröm. Som platt fantasi är den stundtals rätt så trevlig att se på. Mer än så är det inte.

 

Sofia Alvarez (manus) och Susan Johnson (regi) har inte gjort en film som kommer gå ner i filmhistorien bredvid ”Sixteen Candles”.