Fantastic Four 2015
Synopsis
”Fantastic Four”, Marvels första superhjälte-team någonsin, är tillbaka i en reboot. Historien tar här sin början när fyra unga outsiders råkar ut för en olycka som leder till att deras kroppar drastiskt förändras. Teamet måste nu samarbeta och lära sig använda sina nyvunna förmågor för att tillsammans försöka rädda mänskligheten…
Info
Originaltitel
Fantastic Four
Biopremiär
7 augusti 2015
DVD-premiär
7 december 2015
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
20th Century Fox
Åldersgräns
11 år
Längd
Fantastiskt menlöst
De goda nyheterna? 2015 års "Fantastic Four"-film är på flera sätt bättre än sina föregångare. De dåliga? Vi har sett så många "origin stories" vid det här laget att ingen riktigt lär bry sig.
I serietidningsform har Fantastiska Fyran haft ett enormt flyt. Marvels första superhjälteteam föddes 1961 och banade vägen för Avengers, X-Men och en lång rad andra hjältar. Man kan lugnt säga att superhjältevärlden inte hade varit sig lik idag utan deras popularitet.
Medan många andra Marvel-vänner är flitigt filmade, har Fyran inte lyckats lika bra på vita duken. De har försökt flera gånger. Två filmer, från 2005 och 2007, ligger bortglömda någonstans mellan Nolans blytunga Batman-renässans och Marvel Studios första steg mot ett framgångsrikt filmuniversum: MCU. (Vi ska inte ens prata om Roger Cormans ”Fantastic Four” från 1994.)
Likt serievärlden på 60-talet, rider just nu superhjältefilmerna på en framgångsvåg utan slut i sikte. En del filmstudios har hittat det vinnande receptet, andra försöker kopiera det med alla medel. Det är således dags att återväcka "Fantastic Four" med en "gritty reboot". Fritt översatt: berätta samma historia på nytt, nu utan humor.
Någon karbonkopia av tidigare filmer blir det aldrig, tack och lov. Främst är karaktärerna här mycket yngre, de spelas av mer karismatiska skådisar, och är tillräckligt förändrade för att det ska kännas som något nytt. Men grunden är snarlik: fem vänner forskar på resor till en annan dimension. Komplikationer uppstår när maskinen ska testköras, och vips har de blivit muterade av främmande energi från en annan planet.
Johnny kan skapa eld. Sue blir osynlig. Ben förvandlas till stenmonster. Reed får elastiska lemmar. Och Victor von Doom blev skitsur.
Innan den första chocken lagt sig, knackar Pentagon på dörren och kräver att låna ungdomarna till krig. Men det finns större syften för deras nyfunna krafter. Snart måste fyra fantastiska förmågor teama ihop mot den femte, som hotar att förgöra världen. Och där vet ni i stort sett hela handlingen. Sorry. Men så mycket mer överraskningar bjuds det inte på i "Fantastic Four". Bara en hyfsat simpel resa från start till mål och nuförtiden kan vi rabbla alla stationer utantill.
Det ser ändå bra ut till en början. Alltså, filmen är snygg. Inte sådär Avengers-glättig. Tonmässigt ligger det närmare DC Comics än någon tidigare Marvel-film. Mörka, dova färger. Svarta dräkter. Det mesta utspelas nattetid eller i kalla betongkomplex. Men det känns som fel tillfälle att börja leka med filter. Det hade varit intressant att se en "X-Men"-film adaptera den här färgskalan, och troligen mer passande. Fantastic Four besitter superkrafter som mest borde egga barnens fantasi, nu i en film som istället stöter bort den yngsta publiken.
En mer jordnära approach är inte enda skillnaden mot de senaste filmerna. Rollistan är klart mer intressant än sist: särskilt Miles Teller ("Whiplash") och Michael B. Jordan ("Fruitvale Station”), hyllade nya förmågor med karriärer som går spikrakt uppåt just nu. Tillsammans med Kate Mara och Jamie Bell borde de skapa skön kemi. Alla såna idéer slår man effektivt hål på med att ge dem tragiskt platta karaktärer, utan större känslouttryck. Redan den första skådespelaren som öppnar munnen verkar läsa oengagerat innantill från ett styltigt manus, och bättre blir det inte. Ett av flera problem som "Fantastic Four" dras med.
Kate Mara borde slå på osynlighetskraften varje gång någon lurat på henne en oförklarligt ful peruk. Jamie Bell, stackaren, har totalt två minuter i bild innan han blir en destruktiv Hulken-kopia för resten av filmen. Jag gillar dem inte med superkrafter. Jag gillar dem inte utan superkrafter.
Sci-fi-elementen är mer påtagliga, fansen lär uppskatta den biten från serietidningarna. Men det saknas en riktig själ i filmen. Folk dör, ibland på otäcka sätt, men alla upplägg till dramatik klipps bort för att komma till sluttexterna så fort som möjligt. Om de bara hade vett att sätta in en bonusscen! Sitt inte kvar och hoppas.
Vad hände med regissören Josh Trank, som debuterade briljant med lågbudgethjältar i "Chronicle”, och lovade body-horror som skulle göra Cronenberg stolt? Fyra ungdomar med motvilliga krafter som kan vara en förbannelse eller en välsignelse. De drömmer om att göra något som betyder något för världen. Kunde ha blivit en fräck ny tonårsfilm som omkullkastar allt vi trodde oss veta om superhjältegenren. Istället slussas de över till en karg planet för en ytterst formulaisk specialeffekts-fight mot den mest omotiverade skurken någonsin. Man hinner knappt gäspa över den tråkiga striden, för strax är filmen slut.
En klen tröst i sammanhanget - vi har sett betydligt mer katastrofala ”Fantastic Four”-filmer. Tänk om den här versionen kom tio år tidigare? Då kunde den ha passerat för innovativ. Nu kommer den objuden som rebooten ingen bad om, och 90 minuter senare har filmen inte berikat mitt liv på något sätt. Inte ens med den hjärndöda underhållning och actionspektakel som är det minsta man borde förvänta sig.
Det finns alltså ingen anledning att tro att "Fantastic Four" kommer att revolutionera världen igen. På ytan ser det fint och snyggt ut - uppfräschat för ett nytt årtionde - men i grunden är det samma gamla så-blev-vi-superhjältar-historia som vi kan utantill nu.
Skriv din recension
Användarrecensioner (2)
Om ni vill se min videorecension kan ni klicka på nedan länk:
https://www.youtube.com/watch?v=VF5oSOQt8co
Syskonen Johnny och Sue Storm är två unga forskare som tillsammans med karaktärerna Victor Won Doom, Reed Richards och hans bäste vän Ben Grimm, ska försöka bygga en portal till andra dimensioner.
Slutresultatet blir inte som någon av dem någonsin kunnat föreställa sig…
Det där med ”Fantastic” vet jag inte riktigt…
Precis innan jag såg den här filmen fick jag reda på att regissören Josh Trank offentligt tagit avstånd från filmen genom att skriva ett inlägg på twitter där han klargjorde att filmen inte blev som han tänkt sig, och att han inte fått göra som han velat med produktionen…
Efter detta kollade jag in ett antal andra intervjuer ang filmen och det visade sig att de även av olika anledningar hade gått in i studion igen efter att filmen slutförts, för att filma nya scener och komplettera det material som redan fanns… lite märkligt. Hade man ”glömt” vissa scener? Eller var det för att göra om scener som regissören och produktionsbolaget hade delade meningar om? Det vet man inte… Sedan gick jag i alla fall för att själv se ”Fantastic Four”.
Det kändes verkligen som att detta var två olika filmer som hade satts ihop till en film. Antingen för att produktionsbolaget inte trodde att en av ideerna skulle räcka för att bära filmen, eller helt enkelt för att regissören hade en vision och produktionsbolaget en annan.
Förutom att det kändes som två separata filmer så verkade det även som att producenterna och manusförfattarna siktat på att skapa en ny franchise i form av ett ”Fantastic Four universe”. Detta märktes bl.a. genom att ”Fantastic Four var upplagd på ett sätt där det verkligen kändes som att skaparna av den här filmen verkligen utgått ifrån att det kommer göras fler filmer.
Detta gjorde att flödet i den här filmen stoppades upp en aning.
Alla skådisar (skådespelerskor och skådespelare) har jag sett i andra filmer och jag tycker att de alla är riktigt duktiga. Jag är t.ex. sedan tidigare ett stort fan av både Miles Teller och Michael B. Jordan. Trots detta kändes det tyvärr som att kemin mellan karaktärerna uteblev. Samtliga skådespelare/skådespelerskor kändes aningen oengagerade och lite som att de bara ville gå hem, kanske pga den röriga produktionen?
Även om filmen kanske inte var kanon så måste jag ändå säga att jag gillade själva visionen. Jag tyckte till exempel att det var bra att den här filmen hade en lite annan ton jämfört med de övriga ”Fantastiska fyran-filmerna” som kom i början/mitten av 2000-talet. Sen tycker jag även att iden med andra dimensioner fungerade, och jag hade önskat att man lagt fokus på detta hela filmen igenom.
Men summa summarum får filmen 2 svaga G:n. Synd. Den hade, med dess skådisar, regissör och vision, kunnat bli så bra!
Vem är bäst som Johnny/Sue Storm?
Chris Evans/Jessica Alba vs. Michael B. Jordan/Kate Mara??
Nu har jag varit och sett rebooten av "Fantasic Four" med förhoppningarna att den skulle vara bättre än de tidigare misslyckade försöken att göra film av Marvels gamla serie. Nu ska jag med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.
Hela sitt liv har envise Reed (Miles Teller) haft ambitionen att bli först med att teleportera levande varelser. En dag lyckas han lösa problemet och tillsammans med ett följe teleporterar Reed sig till en farlig avlägsen planet. Väl framme anfaller en främmande energikälla dem och snart får Reed och de andra övermänskliga krafter som de tillsammans måste använda för att rädda jorden från krig och förfall.
Den här installationen var bättre än de föregående försöken att filmatisera "Fantastic Four". Den hade en mörkare och mer vuxen ton. Karaktärerna i hjältekvartetten känns inte lika ytliga för att det ges tid till att berätta deras historia. Och då syftar jag mest Reed Richards och Ben Grimms historia som man får följa ifrån barndomen tills dess att de får sina superkrafter. De andra karaktärerna hade dock kunnat få lite mer spelutrymme. Filmen är för kort helt enkelt så att det blir lite lösa trådar i handlingen. Annars finns det inte direkt något att klagar på. Filmen är som sagt vuxnare och mörkare än de föregående filmerna, men kombinerar också humorinslagen och allvaret med en bättre balans än tidigare. Filmens skurk Dr. Doom gestaltas denna gång bättre av skådespelaren Toby Kebbell och får mer karaktärsdrag vilket gör honom intressantare att följa denna gång.
Att skådisen som spelar Human Torch är svart har det varit många diskussioner kring. Det är inget som stör mig. Tvärtom så tycker jag att han gör rollen bättre än Chris Evans som gjorde rollen i de föregående versionerna. Evans gör sig bättre som som Captain America i de filmerna och i Avengers filmerna. Det enda problemet med detta är att pappan till Human Torch är svart och systern Sue Storm är vit. Därmed blir förklaringen att Sue Storm är adopterad. Det hade blivit lite bättre och känts mer logiskt om pappan varit vit och det varit Human Torch som varit adopterad. Det finns en hel del sådana här missar i storyn. Men över lag om man bortser från luckor i historien så är det en ganska bra reboot.
Vinklingen är intressant att superkrafterna istället för en tillgång är en motgång och det känns kul för variationens skull att få se en superhjälte film med mindre action. Ofta brukar filmer i den här genren gömma sig i spektakulära actionscener för att dölja ett dåligt manus. I det här fallet har manuset förvisso många brister, men det räddas framåt slutet när väl actionsekvenserna har börjat.
Filmen känns för kort är det enda problemet och man vill ha mer då filmen har nått sitt slut. Så avslutningsvis kan jag rekommendera den här filmen som en ganska underhållande och kort introduktionsfilm inför kommande uppföljare som kanske blir bättre på att komplettera med de där bitarna man saknade i den här filmen. "Fantastic Four" är med andra ord en underhållande film om man inte har för höga förväntningar på att få se en actionfilm. Den är bättre än de andra filmatiseringar som gjorts av serien och har mer begåvade skådisar i huvudrollerna. En svag trea av fem möjliga ger jag filmen i betyg.