Warm Bodies 2013

Nä, zombies har aldrig varit sexiga och "Warm Bodies" är inte filmen som kommer ändra på det. Det får man vara glad för, antar jag, för det räcker att världens flickor trånar efter blodsugande monster om nätterna (Stephenie Meyer, allt är ditt fel). Men i kölvattnet av young adult-romanernas återupprättelse var den här vinkeln, skapad av författaren Isaac Marion, oundviklig. Och trots att mycket som alltid får strykas när bok blir film, är det en underhållande tonårsromans. En romantisk komedi med zombies - man får erkänna, det är en pitch som är svår att motstå.

Historien berättas av en grabb runt 20, som med sin dåliga hållning och en kitschig samling av LP-skivor där hemma kunde ha varit vem som helst. Enda skillnaden att han hade oturen att förvandlas till zombie när hela världen smittades av en okänd epidemi. Nu strosar han runt på en övergiven flygplats i jakt på mat eller något vettigt att fördriva tiden med, samtidigt som de överlevande skyddar sig bakom höga murar och rustar för krig.

Livet ("livet") är rätt långtråkigt, säger han, och ensamt är det också. Det blir kärlek vid första ögonkastet när R (det enda han minns av sitt namn) råkar på Julie, dotter till motståndsrörelsens ledare. Kärleken är inte omedelbart besvarad för, uppenbart, han är levande död och därmed rätt ofräsch. Att han just råkat äta upp hennes pojkväns hjärna lär heller inte ge R en stjärna i kanten i Julies bok... Mer behöver man kanske inte veta, men om du gissade att ljuv vinylmusik så småningom uppstår, så är du ungefär på rätt spår.

Shakespeare lämnar sina avtryck, det gör också "50/50"-regissören Jonathan Levine som verkar ha god hand med sina skådespelare när det gäller att utveckla den här udda förälskelsen. Nicholas Hoult gör trots allt en rätt sympatisk zombie (där var en mening jag aldrig trodde jag skulle skriva), och Teresa Palmer kommer fram som en stjärna att hålla ögonen på i framtiden.

Jag gillar storyn som helt berättas ur en zombies vinkel. Det har inte gjorts förr vad jag har sett, och bäddar för en underhållande film. Filmskaparna känns dock lite väl förtjusta i detta udda grepp, som helt enkelt inte räcker för att bära upp en hel film. Eller någon kvart eller så vet man hur R:s vardag ser ut, och de vägar som filmen sedan tar är på inget sätt ny mark. Det hade bara behövts så lite mer. Mer bett, en extra dos svart humor eller några överraskningar. En stor del av andra halvan känns ironiskt nog lika livlös och blek som filmens huvudperson.

"Warm Bodies" når kanske inte samma kultstatus som "Zombieland" och "Shaun of the Dead", två andra skruvade komedier som fått oss att skratta åt och med de odöda. Ändå känns den som en perfekt dejtfilm, som bör tilltala både romantikern och zombienörden.