Child 44 2015
Synopsis
Moskva 1953. Stalins järngrepp är hårt och obarmhärtigt och säkerhetstjänsten brutal och urskiljningslös. I detta "perfekta" samhälle finns inga brott, men ändå lever miljoner i ständig skräck. Officeren Leo Demidov är en idealistisk och lojal krigshjälte. Men han har börjat tvivla på ett samhälle som kommenderar sina medborgare att tro att brott inte existerar, men där man försöker mörka mord på barn.
Info
Originaltitel
Child 44
Biopremiär
1 maj 2015
DVD-premiär
31 augusti 2015
Språk
Engelska, Ryska
Land
USA
Distributör
Nordisk Film
Åldersgräns
15 år
Längd
Seriemördarjakt på låtsasryska
Daniel Espinosa har en drömensemble och en välvuxen budget till sitt förfogande när han tar sig an filmatiseringen av en ovanligt intressant spänningsroman. Ett par berättartekniska missar och beslutet att låta skådespelarna ”bryta” på ryska är dock farligt nära att skjuta hela skutan i sank.
Framtida civilisationer kommer att se tillbaka på oss med skräckblandad förundran. De kommer att gapa inför kulturella beteenden som det historiska avståndet har gjort obegripliga för dem. Precis som vi tycker att det är knasigt att romarna låg ner när de åt middag, eller misstror vårt förnuft vid tanken på att Michael Bolton har sålt över sjuttiofem miljoner skivor.
Dessa framtidsmänniskor kommer att klia sig extra hårt i huvudet när det gäller vårt bruk att låta engelsktalande filmskådespelare bryta på språket som talas i det land där handlingen utspelar sig.
Liksom många av dagens biobesökare lär flera av de framtida arkeologerna och historikerna acceptera det första ledet i logiken bakom sådana beslut: En film som kostar femtio miljoner dollar att göra måste ha bredaste möjliga tilltal för att attrahera en så stor internationell publik som möjligt, och engelska är det världsspråk som skrämmer bort minst antal tittare. Sådana filmer är dessutom oftast amerikanska eller brittiska produktioner där en språkbarriär skulle medföra mycket och kostsamt krångel.
Men att utrusta skådespelarna med en dialekt som platsar i en fars i tron att detta ökar autenticiteten snarare än tvärtom? Att acceptera skadeverkningarna som det greppet har på trovärdighetsfaktorn? Hur tänkte de egentligen, där på 1900-2000-talet? Vilka barbarer!
Daniel Espinosas andra Hollywoodfilm bygger på den omåttligt framgångsrika spänningsromanen ”Child 44” och handlar om hur en plågad underrättelseofficer jagar en seriemördare som ingen annan i Stalins kommunistiska stadsbygge vill låtsas om. Historien är en syntes mellan klassisk thriller och historisk undersökning av ett politiskt system som lämpar sig ypperligt för en lyckad filmatisering. Filmen har dessutom en rollbesättning som, särskilt för en svensk publik, är drömlik (om än mansdominerad å det grövsta): Tom Hardy, Gary Oldman, Noomi Rapace, Joel Kinnaman, Fares Fares, Vincent Cassel, Jason Clarke, Paddy Considine, Charles Dance.
Ändå är det Tom Hardys groteska ryska brytning som så att säga stjäl showen i ”Child 44”. Det är direkt tragiskt för samtliga inblandade i produktionen att något så trivialt och samtidigt så fullkomligt överflödigt som rollfigurernas accenter ska äventyra hela filmupplevelsen. Följaktligen har vi en i övrigt anständig thriller där man inte kan låta bli att tänka ”Razzie-varning” var och varannan gång som Hardy avslutar sina parodiskt klingande repliker med ett ”Da”. Man får dessutom intrycket av att han talar med en betydligt mer distinkt brytning än alla andra i filmen, något som inte alls förbättrar helhetsintrycket.
Låt skådespelarna prata på sitt naturliga sätt! Vi accepterar att handlingen utspelar sig i Sovjetunionen eller Midgård eller vad det nu kan vara ändå, jag lovar! Men det förslaget blev alltså nedröstat av Ridley Scott och de andra producenterna på ett tidigt stadium.
Tom Rob Smith skrev ”Child 44” efter att ha inspirerats av den långa polisutredning som mynnade ut i att seriemördaren Andrej Tjikatilo slutligen dömdes till ett nackskott i början av nittiotalet. Om Sovjetunionens ovilja att erkänna att en av världshistoriens värsta slaktare kunde vara en inhemsk produkt som dessutom var med i kommunistpartiet, och om en rättsapparat som under loppet av utredningen tvingade fram flera självmord av felaktigt utpekade gärningsmän handlar den HBO-producerade TV-filmen ”Citizen X” (1995).
Filmatiseringen av ”Child 44” betonar i högre grad paranoian som Stalins underrättelsetjänst inskärpte i gemene man och partikamrater emellan. Espinosa förmedlar effektivt känslan av att varje enskild medborgare var en potentiell förrädare eller angivare och att anklagelserna kunde skära rakt igenom äktenskap och familjebildningar. Hardys Leo Demidov är inledningsvis idealistisk nog att seriöst överväga om han ska ange sin fru när hon blir misstänkt för förräderi, men i takt med att stapeln av döda pojkkroppar växer sig högre krockar besattheten av att fånga mördaren med hans politiska övertygelse.
Efter en rörig första akt utvecklar sig ”Child 44” till en habil och många gånger stämningstät thriller, trots Hardys konsekventa tolkning av engelsk ryska. Men det är bittert att tvingas konstatera att filmen förmodligen gör sig bättre dubbad, vilket den ändå med största sannolikhet kommer att bli i Ryssland och en del andra länder. Ännu ett argument för att stryka låtsasdialekterna ur historieskrivningen för gott. Ska vi komma överens om det en gång för alla nu? Da?
| 17 april 2015 11:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Daniel Espinosa är tillbaka med både Hollywoods och den svenska eliten av skådespelare i en mörk thriller som ändrar riktning mot slutet. Var inte så imponerad av början:( Kändes ganska lam och seg, och allas fejkade ryska uttal blev bara ett störningsmoment, men sen slog det lite knorr i storyn och då blev det genast mycket mer spännande, satt och tjosta och nej:ade högt i salongen :)
Det får man väl ändå säga är Espinosas styrka att slå knorr på sina thrillers, han är grym på att få till rätt stämning och Joel Kinnaman som iskall psykopat var grymt imponerade!!
Då första delen ändå sög så blev det totala betyget en svag 3a, men den förbättrade sig enormt på slutet!!
Cast: Tom Hardy, Gary Oldman, Noomi Rapace mfl..
aaa
Andra kritiker (5)
"Child 44 är alldeles för trubbig för att få till några intressanta resonemang inom denna väv av komplexitet."