Jordskott 2015-2017

"Jordskott" kretsar kring poliskommissarie Moa Gammels Eva Thörnblad vars dotter försvann spårlöst vid en sjö för sju år sedan. Flickan förklarades drunknad, men Eva är övertygad om att någon tog henne. När ännu ett barn försvinner i den fiktiva bruksorten Silverhöjd återvänder Eva till sin hembygd. Hon ska ta hand om arvet efter sin pappa, en storföretagare som gick hårt åt traktens urskog, men framförallt ska hon ta reda på om det finns någon koppling mellan pojkens och hennes dotters försvinnanden. Kanske att handlingen låter som valfri nordisk kriminaldrama med en hel del dos realism, men det här är något annat, vilket en miljonpublik i Sverige redan har upptäckt. Dessutom har serien, som går under benämningen ”en svensk Twin Peaks”, redan distribuerats till ett flertal länder och prisats på galor.

Historien, karaktärerna och replikerna är inte övertydliga som svensk fiktion annars har en tendens att vara. Allt är lite svävande och öppet för fria tolkningar. Till en början är det inte tydligt vad varken skaparen Henrik Björn eller personerna i serien har för avsikter och det är oerhört befriande. Det börjar som en klassisk kriminalberättelse med förutsägbar historia och halvrisig dialog men det dröjer bara ett par avsnitt innan något annat växer fram och serien blir bara starkare och starkare ju längre den fortskrider.

Moa Gammel gör sin Eva trovärdig och har fått större erkännande än hon fick i fjol när hon spelade huvudroller i ”Kärlek deluxe”, ”Tommy” och ”Hemma”.  Hon är omgiven av svenska skådespelareliten med alltid sevärda Göran Ragnerstam, Peter Andersson, Lars-Erik Berenett, Ann Petrén, Lia Boysen, Ann-Sofie Rase… ja, listan kan göras lång. Även om skådespeleriet är bra så är det vårt lands största fond – Skogen – som spelar den bärande rollen, både i själva budskapet i grundhistorien och rent visuellt. I Sala hittade Henrik Björn och teamet sitt Silverhöjd och de har verkligen lyckats skapa ett eget universum, likaså den svenska urskogen som både lyckas vara skrämmande och hotfull och drömsk och vacker som John Bauers ”Bland tomtar och troll”. Balansen rubbas när människan gör intrång på naturen och i ”Jordskott” skildras naturens sätt att säga ifrån och även om mycket är mystiskt och övernaturligt åskådliggörs naturens sårbarhet i det övernaturliga som händer. 

Det är en stämning och atmosfär som är trollbindande och stundtals påminner den om mystiska ”Top of the Lake”. Ibland kanske miljöerna, ljudarbetet och det snygga fotot är mer fascinerande än själva historien som ibland lider av logiska luckor och en dialog som inte alltid fungerar mellan karaktärerna. Det kan upplevas som frustrerande för vissa som avsnitt efter avsnitt väntar på svar men där mycket fortsätter att hänga löst och osammanhängande, det är därför en mycket djärv satsning. Anledningen till att tittarna ändå dröjer sig kvar tror jag är att ”Jordskott” bjuder på något nytt och känns som en nyskapande satsning och förstås för att övernaturliga inslag ligger i tiden. Att serien på sina håll är riktigt otäck med skräckscener gör den också till en tacksam snackis.

Även om den långtifrån är fulländad är ”Jordskott” en säregen och ambitiös serie som verkligen förtjänar sin framgång. Att den är inspirerad av "Twin Peaks" gör den inte sämre, en värdig hommage till en kultserie är aldrig fel.