After the Wedding 2019

Förlagan till "After The Wedding" - "Efter bröllopet" - hade premiär 2006 och är regisserad av Susanne Bier. Hon är den första kvinnan som vunnit både en Golden Globe, en Emmy Award och ett European Film Award samtidigt. Bier är väletablerad som danskarnas familjedramer-drottning. Själv lär hon sagt sig främst vara intresserad av historier som utspelar sig inom traditionella familjeramar och skildrar hur den trygga medelklassen står sig/rämnar vid oväntade yttre hot.

 

Detta återspeglas rakt av i ”After the Wedding” som handlar om mötet mellan en välgörare i New York, Theresa, och en föreståndare för ett barnhem i Indien, Isabel, som snart inser att de har mer gemensamt än vad deras planerade möte först antytt. Teman som ofrivillig adoption, klasskillnader, ungdomskärlek och död hotar samtliga Theresas, Julianne Moores, lyckliga kärnfamilj.

 

Liksom originalet balanserar manuset hela tiden på gränsen för det otroliga - lite märkligt då Susanne Bier annars påstår sig helst arbeta med subtila skildringar. Men i ”After The Wedding” ligger känslorna hela tiden märk- och påtagbart utanpå huden. Majoriteten av händelseförloppen är för perfekt sammanvävda och tillrättalagda. Allt för att framkalla rätt känslomässiga reaktion hos publiken, men dessvärre får detta mosatt effekt hos mig. Vissa inslag är så fantastiska att de passat bättre i en saga än i ett familjedrama.

 

Det är enkom tack vare Julianne Moores och Michelle Williams sublima framförande av det överkänsliga manuset som gör att filmen inte slår över och blir direkt teatralisk. I vissa kortare scener skiner de verkligen. Särskilt i en scen fram emot slutet rycks jag med av Moore som skickligt gestaltar livets brutalitet, men också i spänningen mellan Michelle Williams och Abby Quinn, som spelar Theresas dotter, finns en kemi som i vissa ögonblick är direkt vacker. Alla stunder där dialog och skeenden inte känns enkom narrativdrivande utgör små ljusglimtar. Men trots att Bier säger sig fokusera på karaktärer, snarare än story, är utvecklingen av dessa i filmen i princip noll. 

 

Har man sett ”Efter bröllopet” finns det egentligen ingen anledning att se denna. Det hade varit mer intressant att se ensemblen i ett nyproducerat originalmanus än en i en remake. Jag tycker både Julianne Moore och Michelle Williams förtjänar bättre, och mer.

 

Senast ett familjedrama berörde mig var ”Hjärter Dam”, men också ”Festen” som till viss del påminner om denna. Båda dessa har dock starkare frågeställningar att arbeta med och ett mer intrikat berättarspråk som gör att de, till skillnad från ”After The Wedding”, inte känns som de hör hemma på Ica Maxis bokrea.

 

Det ska helt enkelt mer till för mig idag för att orka intressera mig för en kärn- och medelklassfamilj-dramatik än ett designerhem i en vacker miljö, en gullig hund och coola hipster skulpturer. Då gjorde exempelvis tv-serien ”Big Little Lies” något mycket intressantare på temat. En mörk hemlighet som grundförutsättning för en hel film räcker kanske inte längre.