Disclosure: Transsexualitet i filmvärlden 2020

”Disclosure” är en viktig men nischad dokumentär om hur transpersoner porträtterats i film och tv de senaste hundra åren. Tunga namn som Laverne Cox och Lilly Wachowski driver berättelsen framåt genom att dela med sig av egna upplevelser, och får den ganska traditionellt ”talking heads”-strukturerade dokumentären att bli en ögonöppnare för gemene man.

Speciellt viktig får den nog ändå sägas vara för de som själva eventuellt identifierar sig som trans och äntligen får möta ett brett spektrum av verkliga förebilder. Vi får nämligen veta att 80% av amerikanerna aldrig bekantat sig med någon transperson, inte ens de som själva identifierar sig som transpersoner. Och har man då bara filmernas framställningar att gå efter, där transpersonernas roller är löjeveckande eller onda och ofta mördas ganska kort efter filmens början, får det så klart en negativ inverkan på självkänslan.

En efter en analyserar, gråter, skrattar, och berättar de intervjuade om de endimensionella roller filmhistorien tvingat in dem i. "Jag har dött så många gånger att jag har tappat räkningen," berättar skådespelaren Candis Cayne, känd från tv-serien ”Dirty Sexy Money”.

 

”Disclosure” fyller därmed själv en enormt viktig funktion som del av denna filmhistoria, där den representerar en av de få positiva representationerna på filmlistan.

Vad har till exempel filmklassikerna ”Psycho”, ”När lammen tystnar” och ”Dressed to Kill” gemensamt? En galen transperson som mördare. ”The Crying Game” och ”M. Butterfly”? En transperson som bedragare. ”Tootsie” och ”Mrs. Doubtfire”? Män utklädda till kvinnor är så löjligt att det blir roligt. Här konstateras att filmerna var för sig inte nödvändigtvis behöver anses vara politiskt okorrekta, men när transpersoner om och om igen hamnar i dessa fack, och såpass sällan i filmer med realististiska, positiva personporträtt, blir det problematiskt.

Därför gjorde filmen ”Boys Don’t Cry” från 1999 ett stort intryck på de intervjuade, som äntligen såg sig representerade på ett övertygande sätt, även om många fann filmens tragiska slut traumatisk. Filmen är ju som vi vet baserad på den sanna historien om Brandon Teena, som blir mycket populär när han flyttar till en småstad i Nebraska… tills de får reda på att han är född som kvinna, Teena Brandon. Filmen är ett starkt och välgjort drama som gav Hilary Swank en Oscar för huvudrollen som Brandon. Andra filmer som hyllas för positiva personporträtt är ”Yentl”, ”Victor/Victoria”, ”Hairspray” och ”Mitt liv i rosa”.

Mest fokus får Laverne Cox, som även axlar en av producentrollerna, och hon är en fröjd att se med sitt breda, smittande leende och sin goda berättartalang. Sam Feder har regisserat dokumentären, där även Yance Ford (regissör till Oscarsnominerade ”Strong Island”), MJ Rodriguez (Bianca Rodriguez i ”Pose”), Jamie Clayton (”Hung”) och Chaz Bono (Sonny och Chers son, känd som skådis från ”American Horror Story”) återfinns bland de intervjuade transpersonerna.

Lilly Wachowski blev en personlig ögonöppnare för mig, då hon tillsammans med sin syster skrivit, producerat och regisserat ”Matrix”, en av mina favoritfilmer. Jag minns ju så väl de talangfulla ”bröderna Wachowski”, men hur kan jag ha missat deras könsbyten? Inte bara för att jag jobbar med film, men den nyheten måste ju ha dominerat löpsedlarna under många månader, hur mycket systrarna, som nu går under den nya benämningen ”the Wachowskis”, än skyr rampljuset? Å andra sidan - är det inte just det vi strävar efter? Samhällsmedlemmar ihågkomna för vad de gjort, snarare än sin sexuella läggning eller könsidentifiering?

Med detta vill jag varmt rekommendera ”Disclosure” för en bredare publik, då den säkerligen ger några aspekter att fundera över för fler än mig.

Dokumentären visas på Netflix.