Blind Spot 2018

Gör en film i en enda lång tagning och du har genast min fulla uppmärksamhet och respekt. Jag förstår visserligen inte varför en filmskapare skulle vilja utsätta sig för något så galet, men samtidigt är det ljuvligt att se ett vackert orkestrerat projekt där allting bara klaffar. Rent tekniskt, menar jag. Arbetsskadad som jag är, kan jag inte låta bli att tänka på vilket arbete som krävs bara för att statister ska komma in från rätt håll i rätt sekund, eller hur skådespelare - som ibland är flera kilometer bort - måste vara beredda att starta sina scener vid rätt klockslag.

Det är hur som helst ett åtagande som allt fler kastar sig in i. Bara på senare år har vi sett fina one-take-filmer som tyska thrillern "Victoria", svenska relationsdramat "7333 sekunder Johanna" och norska "Utøya 22 juli". Filmer där det inte bara är en gimmick, utan ett sätt för oss att komma riktigt nära huvudpersonerna och deras känslor, på ett sätt som inte går med "vanlig" spelfilm.

Även om det är lätt att fuska med dolda klipp, verkar Tuva Novotny sätta ärlighet och äkthet i första rummet, för "Blind Spot" ska alltså vara en enda 100 minuter lång tagning - på riktigt. Inget fuskande och trollande här inte. Bara en lång och utmattande resa genom en helveteskväll som drabbar den oförstående mamman till tonåriga Tea.

Och det tillför historien något alldeles unikt. Inte bara den där enda tagningen, utan främst att allting utspelar sig i realtid. Det finns inga klipp till en annan scen, som låter oss att andas ut. Inga tidshopp, för att skynda på handlingen och ge oss alla svar snabbare. Bara ett skoningslöst skildrat drama, där en oförutsedd händelse vänder upp och ned på en familjs hela liv och tillvaro. Och därefter den långa väntan, ovissheten och rädslan när de ska försöka pussla ihop vad som hänt.

Film i realtid kommer ju också med sina begränsningar och hinder som man inte kan bortse från. Verkligheten är inte sådär tillfredsställande händelserik som filmtittare är vana vid. En bilresa som ska ta tio minuter, kommer att ta tio minuter. "Blind Spot" inleder med Tea (Nora Mathea Øien) och hennes tjejkompis som promenerar hem från träningen - bara det är modigt, att starta en film med en kvart av vardagligt prat om läxor och handboll. Men där finns också en poäng, som kommer bli tydlig för tittaren senare i filmen.

Jag säger bara: wait for it... Pia Tjelta som mamman bär sen större delen filmen på sina axlar, och som hon gör det! Det är ofattbart hur en skådespelerska klarar av att stanna kvar i så intensiva, upprivande känslor i över en timme. Eller gråta så mycket. Tur för henne att de satte tagningen på tredje försöket.

Utan att avslöja för mycket om filmens händelser, syftar titeln "Blind Spot" på det vi kanske inte ser och noterar hos varandra till vardags. Tuva Novotny har själv skrivit filmens manus och hoppas i och med filmen öppna upp för en diskussion om mental ohälsa, och hur vi pratar om, eller snarare undviker ämnet. Film i en enda tagning imponerar alltid, men den här kommer också med ett starkt budskap.