Baywatch 2017

Nya ”Baywatch” inleds med suggestiva bilder på hav, solnedgångar och vackra slowmotionspringande kroppar tillhörande livräddargänget i Emerald Bay. Hjälten Mitch Buchanan (Dwayne Johnson) svandyker ner i havet i ett perfekt båge, för att därefter komma upp till ytan med svällande muskler, medan gigantiska bokstäver dundrar ut filmtiteln bakom honom. Inledningen är både snyggt gjord, humoristisk och ger ett ganska bra hum om vad vi har att vänta oss under de kommande två timmarna.

Det är alltså den kitschiga tv-kultklassikern ”Baywatch” som gjorts om till film. Som inledningen visar har filmversionen mer spända muskler, specialeffekter och självironi, och även, som vi snart märker, mer collegehumor och sexskämt.

 

För filmen är inte bara en sorts spoofhyllning till kultserien, utan har även släppt gränserna för hur långt (eller lågt, beroende på hur man ser på saken) de valt att gå med sexskämten. Exempel på det förstnämnda är när teamet undrar över varför karaktären CJ Parker, som gjorde Pamela Anderson berömd på 90-talet genom sitt bystiga slowmotionspringande, och nu spelas av Kelly Rohrbach, alltid ser ut som hon springer i slowmotion.

 

Både Anderson och David Hasselhoff, som spelade Mitch Buchanan i TV-serien, dyker dessutom upp i filmen som en tribut. Exempel på det sistnämnda är en lång scen där nya rekryten Ronnie Greenbaum, spelad av Jon Bass, blir så upphetsad av att prata med sexiga Parker, att han fastnar med sin snopp i en stol. 

Den papperstunna handlingens huvudsyfte tycks mest vara att ge livräddarna olika skäl att ta av sig kläderna, spänna musklerna och springa i slowmotion, men den introducerar även den farliga femme fatale-skurken Victoria Leeds, spelad av Bollywood-stjärnan Priyanka Chopra. Små påsar med knark sköljer nämligen upp på stranden i Emerald Bay och hotar den dittills lugna och fridsamma tillvaron. Efter diverse suspekta dödsfall mobiliserar Buchanan sitt team för att hitta vilka som ligger bakom brotten, och ledtrådarna pekar på den vackra Leeds. Nu gäller det bara att hitta bevisen. 

Till sin hjälp har han förutom Parker och Greenbaum den stilige, men ack så hopplöst uppkäftige Matt Brody, spelad av en ultravältränad Zac Efron. Brody är också en ny rekryt men knappast vald av teamet, utan placerad där för samhällstjänst. Med två gulmedaljer borde den Olympiske simmaren passa perfekt in i livräddareteamet, men en omöjlig attityd och ett självförtroende som är större än kapaciteten står i vägen.

För i Emerald Bay är det inte bara simning man måste kunna, utan hela tiden vara på sin vakt för eventuella olyckor, samt att kunna samarbeta bra med teamet när något händer. Det leder så klart till en hel del friktioner mellan Brody, Buchanan och det övriga teamet, som kulminerar i en kylskåpsbärartävling mellan Brody och Buchanan. Snart börjar Brody dock anstränga sig för att passa in, men beror främst på att han fått upp ögonen för sexiga Summer (Alexandra Daddario). Sist men inte minst har Buchanan den kompetenta Lt. Stephanie Holden (Ilfenesh Hadera) vid sin sida, och i periferin figurerar också Sgt. Ellerbee (Yahya Abdul-Mateen II).

Livräddarteamets jakt på bevis leder dem igenom en rad komiska scener. Buchanan kallar Brody för ”High School Musical”, med syfte på Disney-filmerna som gjort Efron känd, ett insiderskämt som visar att filmen inte tar så allvarligt på handlingen och att det i slutändan är en parodi.

Låter det negativt? Nja, filmen är inget mästerverk men den låtsas inte ha några ambitioner ditåt heller. Det är en enkel komedi med en plot vi sett många gånger förr. Ändå kom jag på mig själv med att sitta och le filmen igenom.

 

Tänk er följande scenario; några tonåringar sitter bredvid en på tunnelbanan och slänger käft. De får in några riktigt roliga poänger och man försöker dölja ett småleende medan man tjuvlyssnar. Andra i tunnelbanan försöker också hålla sig för skratt, men tonåringarna blir medvetna om sin publik. Nivån på skämten höjs och fler skrattar. Allt är helt spontant, och humorn ligger på en nivå som man kan vänta sig av tonåringar. Men skämten är godhjärtade och framför allt har de hisnande roligt själva, vilket gör att man dras med i fnissandet.

Jag skulle vilja jämföra filmens anda med en kombination av tonåringarna på tunnelbanan och Hollywood-pengar. Filmen är nämligen riktigt snyggt gjord och med många spektakulära undervattensscener, strandvyer och välgjorda specialeffekter. Den får en på gott humör med en stor portion charm, och den lovar vad den håller, varken mer eller mindre. Som enkel underhållning har den lyckats över förväntan, och jag ger den tre starka stjärnor av fem och ett litet tack för inspiration till att börja träna igen.