Minari 2020

“Minari" är ett immigrationsdrama om den amerikanska drömmen versus den krassa verkligheten. Vi får följa första generationens korean-amerikan Jacob Yi (Steven Yeun) när denne beslutar sig för att han och hans fru Monica (Yeri Han) och deras två barn har större chanser till framgång i Arkansas än i Kalifornien, där de tillbringat sina första tio år i landet. 

Paret jobbar i en kycklingfabrik med att bedöma könet på kycklingarna. (Det kan få en att skygga en smula om man är djurrättsaktivist eftersom kycklingarna delas upp för att antingen få leva och kläcka ägg, eller kasseras i vad som tycks vara en jättestor ugn om de är hanar. Avrättningarna visas inte specifikt men kameran dröjer sig kvar vid skorstenen…)

I Arkansas har de dock råd att köpa mark, och planen är att odla koreanska frukter och grönsaker till den växande koreanska befolkningen. Men vi anar tidigt att paret inte är helt överens om planerna; Jacob är orubbligt beslutsam medan Monica förfärat tar in att de nu ska bo i en trailer på ett öde fält ute i ingenstans. Snart visar det sig att hon har fog för sin oro - den förre ägaren misslyckades och tog sitt liv och lokalbefolkningen tror att gården är hemsökt.

Monica accepterar inte sitt nya öde utan en kompromiss - hon stannar om hennes mamma får komma från Korea och bo hos dem! Men när Soonja anländer (underbart spelad av Youn Yuh-Jung) måste yngste sonen David (Alan S. Kim) som aldrig träffat henne dela rum med sin mormor. Hon luktar konstigt och tvingar honom att dricka en kopp örtbrygd varje morgon för sin hälsa - han han nämligen hjärtproblem och får inte springa eller göra någonting som kan göra honom andfådd.

Den lilla familjen kämpar på både för nå framgångar i arbetet och finna harmoni tillsammans i trailern men för varje steg framåt tycks de halka tillbaka två. Händelseförloppet sker i lugnt tempo och skådespeleriet från hela ensemblen är subtilt och lågmält. Vi dras snabbt in deras nya värld i Arkansas och hoppas att det ska gå bra för de sympatiska familjemedlemmarna vars existenser presenteras med så mycket värme och ömhet.

Det är den typen av familjedrama som går utöver kulturgränserna så att vi lätt kan identifiera oss med karaktärerna. Även om filmvärlden fortfarande är ganska fattig på asiatisk-amerikanska immigrationsteman och “Minari” tillför en ny aspekt, är familjekonflikterna fundamentala. Men så är också berättelsen inspirerad av regissören Lee Isaac Chungs egna uppväxt under 80-talet.

Här ska också nämnas Will Pattons fina insats som Jacobs högra hand i odlingsarbetet - en ytterst religiös amerikan vars scener står för några av kulturkrockarna. Visst verkar han lite skruvad, men han kan Arkansas landsbygd och vet både vart man hittar vatten och hur man utför andebesvärjelser, exempelvis.

“Minari” bjuder på en mycket fin filmupplevelse av det lugnare slaget, som kan avnjutas tillsammans med en kopp örtte - om man vågar! En av scenerna gör att man kanske ska titta lite extra noga i koppen och se till att det verkligen är örtte man dricker, särskilt om man har barn i huset…