Vem satte dit Roger Rabbit? 1988

Någon gång i barndomen såg man den där filmen som man naivt trodde var menat för yngre men i själva verket var så pass vågad, spännande och lite otäck att man nästan kände sig aningen vuxnare när eftertexterna rullade. Den ultimata filmen som förenade barnfilm med vuxet är tveklöst den ikoniska ”Vem satte dig Roger Rabbit?”.

Inte bara för att man då kom undan med den banbrytande kombination av tecknat och live-film, utan för att man introducerade barnkära figurer i en film noir-doftande värld med försupna deckare och olösta mordgåtor. Inte nog med att man åstadkom det tekniska (filmen vann tre Oscars) med bravur, man lyckades även mixa barnslighet med riktig action.

Med den närapå briljanta världen av riktiga människor som lever med tecknade figurer så är filmen främst en skruvad buddy-comedy, typen där ett omaka par tvingas samarbeta. Här är det titelkaninen, en slags Snurre Sprätt på LSD, som anklagas för mord och tvingar humorbefriade privatdeckaren Eddie Valiant (Bob Hoskins) att fria honom.

Det som gör att filmen funkar så väl, förutom de felfria tekniska utförandet, är just kemin mellan de två huvudpersonerna. Roger är urtypen av en lika irriterande som charmig tecknad knasboll (med begåvade Charles Fleischers röst) medan den alltid suveräne Hoskins är perfekt som frustrerad protagonist som lyckas vara på fel ställe vid fel tidpunkt.

Här är regissören Robert Zemeckis i sitt esse, där han får leka med både specialeffekter och meta-humor i form av parodier på både filmindustrin, tecknad barnfilm och inte minst gamla 50-talsdeckare. Till det senare tillhör ju självfallet en femme fatale och den oförglömliga och i minsta detalj ypperligt överdrivna Jessica Rabbit levererar till fullo.

Extra kul är det också att Zemeckis återanvänt gamla skådespelare. Christopher Lloyd gör en tvärvändning från mysgubben i ”Tillbaka till framtiden” men en precis lagom skrämmande skurk här medan Kathleen Turner (från regissörens ”Den vilda jakten på stenen”) gör Jessicas sexigt rökiga stämma utan att nämnas i rollistan.

Det är en underbar film som är en fröjd för ögat men även full av så mycket av den humor och spänning som kännetecknar ett utsökt äventyr av Steven Spielberg (producent). Det är också enda chansen att se Disneys och Warners tecknade figurer integrera i en och samma film. Barndomsnostalgin lever ut och underhållningsvärdet är på topp.