Daybreak 2019

När vi först möter seriens huvudkaraktär Josh (Colin Ford), tycks jordens undergång vara ett faktum, efter att ett svampliknande moln syns över staden Glendale, Kalifornien. Plötsligt har allt ställts på ända och ingenting är som det brukade vara.

Inga regler, inga pengar, inga vuxna. Alla över 18 år har antingen bara spårlöst försvunnit från jordens yta, eller förvandlats till zombieliknande varelser som kallas ghouler. Alla sociala regler och hierarkier som styrde ungdomarnas liv innan bomben, är bortblåsta. Nu drar skolans olika gäng istället omkring och slåss mot varandra och regerar över olika delar av Glendale.

Josh, som inte tillhört något gäng, utan snarare varit en outsider, är jublande glad över vad som just inträffat. För honom har apokalypsen varit ett nöje. Hans liv har blivit allt det inte varit innan. Han kör sportbilar, dricker drinkar och är nästan provocerande nöjd med tillvaron efter apokalypsen. Det enda han saknar är Sam (Sophie Simnet), tjejen han är hopplöst förälskad i och som även är skolans populära influencer. Det är hans sökande efter henne och ungdomarnas kamp om överlevnad i en alltmer oförutsägbar värld, som för handlingen framåt.

"Daybreak" är fullproppad med tät action, tonårsdilemman och nördhumor. Det är högst troligt att man får ut dubbelt så mycket av serien om man är en hardcore-nörd, som snappar upp varenda liten populärkulturell referens och hommage. Det finns minst sagt gott om sådana. Monologen som Josh inleder första avsnittet med, påminner mycket om den monolog Ferris Bueller håller i inledningen av "Fira med Ferris". När Matthew Broderick, som spelade huvudrollen i filmen för 30 år sedan, dyker upp som rektor på Glendales High School, fullbordas hyllningen.

Serien växlar mellan dåtid och nutid, för att visa hur det var innan bomben och hur ungdomarnas roller plötsligt är helt annorlunda nu. Det gör att man i varje avsnitt får en ny inblick i vad det är som präglat karaktärerna och motiven bakom rollerna de har i den nya världen.

Det som drar ner intrycket av "Daybreak" är att den nästan helt saknar substans och djup. Visst, det ska vara en underhållande actionserie med absurd humor, med bara det att ingen verkar reflektera över att deras föräldrar är spårlöst försvunna, gör att karaktärerna blir överdrivet världsfrånvända. Trots väldigt bra skådespelarinsatser och en på pappret lovande serie, känner jag mig lite besviken. Inför säsongens sista avsnitt är förväntningarna stora på hur de ska knyta ihop säcken. Tyvärr blir det som verkar skapat för att framstå som en twist, något som är så väl underbyggt genom hela serien att man knappt ens blir förvånad över slutscenen.

"Daybreak" är underhållande, på samma sätt som det är underhållande att snabbt scrolla igenom Instagram utan att läsa bildtexterna. Men kanske är det just precis det serien är tänkt att vara. En representation av hur det är att vara ungdom i en värld på väg att kollapsa. Skönt då i alla fall, att kunna skratta åt undergången.