It's Always Sunny in Philadelphia 2005-

Jag kan väl inleda med att säga att den här serien förmodligen inte faller alla i smaken, så är det väl i och för sig nästan alltid då man pratar om TV-serier och filmer rent allmänt, speciellt då man lallar in på komedigenren. Alla skrattar vi åt olika saker. "It´s Always Sunny in Philadelphia" kräver nog dock att tittaren ifråga uppskattar en rätt sjuk, absurd och ibland även motbjudande humor. Är du en sådan som alltid vill hitta värme och mysfaktor i komediserier? Glöm "It´s Always Sunny...". Är du en sådan som alltid strävar efter att hitta medmänsklighet, själ och hjärta hos karaktärer i komediserier? Glöm "It´s Always Sunny...". Är du framförallt en sådan som alltid vill ha det rumsrent, städat och återhållsamt i komediserier, gissa vad? Just det, glöm "It´s Always Sunny..."! Faktum är att den här serien är precis den raka motsatsen till alla de faktorer jag just nämnde, men ska det vara roligt det då? Ja det kan du ge dig på, det tycker i alla fall jag!

Med detta sagt har jag väl vid det här laget skrämt bort alla läsare? Nåväl, jag hoppas dock inte det. För hur än snedvriden och sjuk den här serien må vara är den även förbaskat välskriven och originell. Den kan till ytan visserligen verka ganska kall och kylig men mitt i denna subzero-attityd kan man faktiskt ändå finna värme. Detta tack vare ett gäng med riktig härliga skådespelare som det verkligen sprudlar med kemi kring. Själva karaktärerna har väl inte direkt någon nämnvärd kemi mellan varandra då de i stora drag mest består av arroganta, egocentriska, otrevliga, oärliga och bedragande douchebags, men nu snackar vi skådespelarkonst och om just denna konst sprudlar det verkligen! Hela det här kanske låter fruktansvärt motsägelsefullt och förvirrande, det är helt enkelt inte så superlätt att förklara "It´s Always Sunny...", så pass annorlunda är den.

I centrum står en grupp av fem minst sagt bedrövliga och högljudda förlorare; "The Gang", tvillingarna Dennis och Deandra "Sweet De" Reynolds (Glenn Howerton och Kaitlin Olson), Ronald "Mac" McDonald (Rob McElhenney), Charlie Kelly (Charlie Day) samt Frank Reynolds (Danny DeVito) vilken även är tvillingarnas katastrofala skitstövel till farsa (DeVito dyker upp först i den andra säsongen). Detta "hjärngäng" driver om dagarna den förfallna tillika irländska puben "Paddy’s Pub" vilken ligger belägen någonstans i det södra Philadelphias mindre angenäma slumområden. Det är inte en grupp med några direkt starka vänskapsband vi talar om här, ironiskt nog har de ändå bara varandra. Skulle till exempel någon i gruppen lyckas med någonting utanför själva kompisgänget skulle denne inte tveka en sekund på att bara dra och lämna de övriga i sticket. Deras främsta sysselsättning verkar gå ut på att knäcka varandra på olika manipulativa och konspirerande sätt, om inte för annat så för att helt enkelt döda lite tid.

Inte alltför sällan urartar även det hela i fysiska situationer, som om inte den psykiska smärtan räckte till? Att sitta och fila ihop massa elaksinnade planer, sätta dem i spel och sedan bevittna sin kamrats undergång är deras främsta underhållning. Sedan gör det ju knappast saken bättre att de även ibland engagerar sig i kontroversiella frågor. Detta antar jag att låter helt fruktansvärt och det är det också, fruktansvärt roligt! Det finns en sådan fullkomligt underbar komisk tajming i det här gänget och hur än motbjudande det ibland blir så går det bara inte att låta bli att skratta åt hela galenskapen. Dialogerna och de fullständigt korkade diskussionerna dessa juveler ibland för med varandra är bland det mest underhållande jag upplevt. Det är briljant, jag kan inte beskriva det med ett bättre ord. Tragikkomiken står som regndroppar i ett monsunregn här och det finns kort och gott ingen annan serie som liknar denna, ty den är av sitt egna lilla rubbade slag.

Detta tycker jag främst är Charlie Days serie. Nu vet jag att det finns en hel del av er där ute som inte kan med honom, hans ofta hysteriska och gapande stil kan lätt gå folk på nerverna. Jag kan knappast neka till detta heller, faktum är att egentligen borde jag kanske inte gilla den här serien överhuvudtaget, men det gör jag, jag älskar den. Sedan har vi så klart underbare Danny DeVito som sällan, mycket sällan, varit roligare. Ifall man skulle sätta ett par gethorn i pannan på honom i den här serien så vore han f-n i mig Djävulen själv. Han (visserligen likt alla andra i serien) utnyttjar, fifflar, stjäl, ljuger, morrar, fräser, horar, sniffar, super, dreglar, knarkar och beter sig allmänt oförskämt. Det är få andra än just Danny DeVito som skulle klara av att axla den här rollen. En stor man i en liten kropp.

Nu har jag som sagt full förståelse för er som inte gillar den här serien, men ni som inte har sett den och vet med er själva att just sådan här humor passar er; tveka inte en sekund till. "It´s Always Sunny in Philadelphia" är ett härligt exempel på en komediserie som vågar sticka ut, som vågar vara annorlunda och som vågar skämta om precis allt, alla och vad som helst. Den gamla frasen "ingenting är heligt" sitter verkligen som en smäck här och av mig får serien en helt sinnessjuk fyra.

"I'm not gonna be buried in a grave. When I'm dead, just throw me in the trash." -Frank Reynolds