Only Murders in the Building 2021-

Cozy crime kan tyckas vara en oxymoron av rang, men oj vilket framgångsrikt koncept det är. Oavsett typ av media - från böcker, till film och tv, till podcasts - verkar vi inte kunna få nog av att kura ihop oss med en kopp te och följa mordgåtor som inte sällan är brutala och blodiga, men där vackra miljöer och lustiga karaktärer skänker ett trivsamt skimmer åt det hela.

 

Den något överbefolkade genren till trots är ”Only Murders in the Building” ett välkommet tillskott, med originell stil och mycket hjärta. Serien följer tre personer som bor i samma flotta lägenhetshus på Manhattan, och som finner varandra just genom det gemensamma intresset för en populär krim-podcast. När en av deras grannar i huset dör under mystiska omständigheter börjar det klia i deckarnerven på den nyfunna trion, och de kan inte låta bli att börja nysta i gåtan tillsammans, trots att de utgör en rätt udda konstellation och konstant retar sig på varandra.

 

Sagda trio utgörs av två övervintrade showbiz-gubbar och en millennial - vi har den melodramatiske före detta Broadway-regissören Oliver (Martin Short), den buttre och ensamme före detta snutskådisen Charles (Steve Martin), och så den sarkastiska, hemlighetsfulla Mabel (Selena Gomez), som ger uttrycket ”deadpan” ett ansikte. De tre nöjer sig inte heller med att försöka lösa brottet, utan startar även en egen podcast, inspirerade av den som förde dem samman. Detta ger upphov till en hel del metahumor, exempelvis när podcasten (som också heter "Only Murders in the Building") får en grupp fans, vilka närmast fungerar som en grekisk kör.

 

Short, Martin och Gomez har riktigt fin kemi tillsammans, och deras charmerande samspel utgör seriens främsta framgångsfaktor. Men de omges också av en mängd härliga birollskaraktärer som bor eller arbetar i "the Arconia", byggnaden som åsyftas i seriens titel och dit de har avgränsat sitt detektivarbete. Här finns den New York-tuffa äldre damen Bunny, den kattgalne Howard, och dessutom berömda grannar som Sting och Amy Schumer (som spelar sig själva). Sevärd är också Tina Fey som Cindy Canning, självupptagen podcastdrottning som utgör trions stora idol och förebild.

 

Miljöerna är som bekant viktiga i cozy crime och lämnar inget övrigt att önska i ”Only Murders in the Building”. Manhattans bullriga gator och de vanliga New York-landmärkena lyser med sin frånvaro, istället utspelar sig serien huvudsakligen i the Arconias mysigt eleganta lägenheter och korridorer. Det vilar en air av old New York över serien, och hade det inte varit för vissa tydliga tidsmarkörer (till exempel att Mabel får lära sina gubbkompisar att man inte behöver signera sms med namn) hade den nästan kunnat vara tidlös.

 

Två säsonger in kan man konstatera att seriens koncept även håller formen över tid. Första säsongen fokuserade i större utsträckning på att etablera karaktärerna och deras bakgrunder, medan andra säsongen lyckas fördjupa dem på ett sätt som åtminstone delvis knyter an till säsongens nya mordgåta. Finalerna i såväl första som andra säsongen bjuder på höga doser genremedveten metahumor och även var sin sin cliffhanger som sätter scenen inför nästkommande säsong. Avslutet i säsong två har måhända inte riktigt samma slagkraft som det i första säsongen, men å andra sidan etablerar det en helt ny karaktär spelad av en populär och välkänd skådespelare, vilket får nyfikenheten att sträcka sig in i den tredje säsong som fick grönt ljus tidigare i somras. 

 

”Only Murders in the Building” är lätt att fastna för med sin välkomponerade blandning av komedi, drama och pusseldeckare. Trots att den stundtals balanserar på gränsen till det tramsiga, med slapstickhumor och ivrigt överspel från framförallt Martin Short, lyckas den alltid komma på rätt köl och bjuder på en hel del skratt, rörande stunder av vänskap och förtroende, och mysterier som är kluriga nog för att hålla tittaren på tårna. Det är en serie som på allra bästa sätt lyckas med att både uppvisa självdistans, och samtidigt ta sig själv och sina karaktärer på allvar.