Pachinko 2022-

Jag har full förståelse för att det är nästan omöjligt svårt att hitta fram till de där riktigt grymma tv-serierna som förtjänar din högst värdefulla tid, i den ständigt växande streamingdjungeln. Med lite tur kan den här recensionen hjälpa dig att hitta rätt.

 

"Pachinko" är en sydkoreansk titel som mestadels utspelar sig på koreanska och japanska, med några få engelsktalande karaktärer i periferin. Ett faktum som inte brukar hjälpa titlar att spridas som löpeld direkt. Den hittas dessutom endast i utbudet hos Apple TV+, den streamingtjänst som världens många Android-användare har svårast att hitta fram till.

 

Men här har vi just en sån där titel, som verkligen är värd din tid. Åtminstone om du gillar gripande och historiska dramaproduktioner av typen "Utvandrarna" (1971) - och inte förväntar dig varken drakar eller superhjältar. 

 

"Pachinko" är storslagen när den behöver vara det. Liten och nära när det krävs. Men alltid lika ambitiös. Berättelsen är baserad på boken med samma namn och följer en och samma familj genom tre generationer. Från ett av Japan då ockuperat Korea i början av 1900-talet, hela vägen fram till slutet av 1989 då handlingen förflyttat sig till Japan (och även USA på ett litet hörn).

 

För er som sett någon av de två versionerna av "Roots" (från 1977, eller nyinspelningen 2016) så behöver jag egentligen inte förklara vad "Pachinko" är, mer än att säga att det är något av en koreansk motsvarighet till den miniserien. I "Roots" fick vi följa hur Kunta Kinte fångades in i Gambia under 1700-talet, för att sedan säljas som slav till USA och vad både han själv och sedan hans ättlingar behövde genomgå innan slaveriet avskaffades. 

 

"Pachinko" låter oss istället följa den koreanska flickan Sunja, som mestadels spelas av en helt fantastisk Minha Kim (under åren från tonåren till vuxen mamma med egna barn) samt i den senare tidslinjen av Oscarsvinnaren Youn Yuh-jung ("Minari") när hon hunnit bli farmor till ett vuxet barnbarn. För oss svenskar är det troligtvis mer bekant och lättare att föreställa oss resan Kunta Kinte ställdes inför, med tanke på hur många andra filmer och serier som pumpats ut från USA om den perioden. Men jag lovar att det är lika värt att följa Sunjas livsberättelse.

 

Filmer som "Parasite" (2019), "The Wailing" (2016), "Old boy - Hämnden" (2003) och "The Handmaiden" (2016) har tillsammans med tv-serier som "Squid Game" (2021-), "All of Us Are Dead" (2022-) och "Kingdom" (2019-2021), har cementerat en bild av Sydkorea som ett av de mest intressanta länderna i världen när det kommer till film- och tv-skapande. Och "Pachinko" är utan tvekan en av de mest ambitiösa och spännande produktionerna jag sett från Sydkorea hittills.

 

De två skådespelarna som spelar Sunja bjuder båda två på ett skådespel som är så tydligt att jag nästan inte behöver någon undertext. Det är så mycket som inte sägs rakt ut - utan som istället ska förstås med menande blickar och kroppsspråk. Faktumet att en stor del av Sunjas vuxna liv även spenderas i ett land där hon inledningsvis inte kan språket, gör att många av de mest gripande scenerna känns desto mer genom det som inte sägs. 

 

Apple har dessutom uppenbarligen givit produktionen en saftig budget att röra sig med. Delar av Sunjas liv spenderas exempelvis under det andra världskriget och under Japans ockupation av Korea innan det. I ett av den första säsongens starkaste avsnitt får vi även se hur skådespelaren Lee Min-ho (som spelar antagonisten Hansu) genomlever en hemsk jordbävning 1923. 

 

Den tid som spenderas i slutet av 1980-talet fokuserar mer på Sunjas barnbarn. Anna Sawai ("Shōgun") och Jimmi Simpson ("Westworld") dyker upp i två intressanta biroller under den här senare tidslinjen, som kollegor till Jin Has (barnbarnet) rollfigur. Sawai har under det här året slagit igenom med sin lysande huvudroll i "Shōgun", men dominerar även sina scener här.

 

Det är nästan omöjligt att titta på "Pachinko" utan att inte även börja tänka på sin egen familjs historia. Hur varje litet val av våra föräldrar och deras egna föräldrar gjorde det möjligt för oss att bli till - och hur annorlunda världen blivit på den förhållandevis korta tiden.

 

Jag gillar serier och filmer som gör att man börjar tänka på det sättet. Och efter båda säsongerna av "Pachinko" har jag länge gått med en känsla av tacksamhet över de många uppoffringarna jag inte har en aning om, men som säkerligen finns där även i min egen historia. Även fast de troligtvis inte varit riktigt lika händelsefulla och spännande som Sunjas.