Prison Break 2005-2017

Det finns faktiskt en hel del bra fängelseserier. "Bangkok Hilton" (1989) är en självklar klassiker i sammanhanget, nästan lika självklar känns den australiensiska långköraren "Kvinnofängelset" ("Prisoners" 1979), en serie som genom TV4:s nattsändningar under den större delen av 90-talet snabbt växte sig till en liten kultserie här hemma i Svea. Nu senast drämde Netflix till med smått underbara "Orange is the New Black" (2013) vilken verkligen har potential att växa sig riktigt stor.

Bäst av dem alla är dock HBO:s "OZ", tveklöst en gigant i sammanhanget. En fängelseserie som inte bara rått och naket speglade fångarnas och vakternas hårda vardag och rutiner, utan som även inte var rädd för att kritisera både samhället och systemet. Nu ska vi dock bege oss till 2005 och Fox:s framgångssaga "Prison Break". Något nytt "OZ" blev det inte, men som så ofta är det väl lite orättvist att jämföra med kolosser i sammanhanget.

Nu ska jag dock inte hårddra det hela så barskt, det finns definitivt de som föredrar "Prison Break" framför "OZ" också. Sedan ska man ju ha klart för sig att vi snackar om två rätt så olika serier, trots att de i grunden ligger i ungefär samma genre. "Prison Break" är en mer lättsam fängelseserie där den största fokusen läggs på själva rymningen och planerandet av den, medan "OZ" däremot skildrar själva fängelselivet mer ingående. Kort och gott har vi underhållning i ena hörnan och realism i den andra. Men nu är det "Prison Break" jag ska prata om så nu lämnar jag "OZ" därhän, ni får ursäkta mig.

"Prison Break" gillade jag först och främst för dess underhållningsvärde och framförallt för de smått skruvade och något over-the-top-karaktärer och galna idéer som den bjöd på. Vad det gäller karaktärerna så talar jag faktiskt inte främst om huvudkaraktärerna, bröderna Lincoln Burrows (Dominic Purcell) och Michael Scofield (Wentworth Miller), utan om figurer som Peter Stormares John Abruzzi, William Fichtners Alex Mahone och inte minst Robert Kneppers urflippade Theodore "T-Bag" Bagwell.

Man skulle nästan kunna säga att Knepper blev härlige T-Bag med stora delar av världens befolkning, hur än osmakligt det låter. Vi snackar ju faktiskt om en snubbe som bland annat dömts för mord, misshandel och våldtäkt, dessutom ryktades det om att han var pedofil. Jag säger dock som jag alltid brukar säga; en färgstark karaktär är en stark karaktär och det är starka karaktärer som sätter sig både på hornhinnan och i minnet. Knepper kallas fortfarande för T-Bag i folkmun.

"Prison Break" kretsar alltså kring Lincoln Burrows som blir dömd till döden för ett mord han ej begått. Hans bror Michael Scofield planerar sedermera in i minsta detalj hur han ska rädda sin bror. I pilotavsnittet rånar Michael en bank, givetvis med avsikten att hamna i precis samma fängelse som sin bror. Planen, som bland annat består av en enorm kroppstäckande tatuering som mycket detaljerat, dock krypterat, visar hela fängelsets uppbyggnad, verkar till synes vara av den vattentäta arten. Komplikationer uppstår självklart då han tvingas beblanda sig med några av fängelsets absolut farligaste män, några av dem är dessutom lite väl intresserade av vad han har i görningen.

Ni kanske själva hör att denna serie mycket riktigt inte speglar verkligheten med briljans, detta är dock inte en sådan serie. Detta är som sagt främst underhållning och den är faktiskt riktigt underhållande. Även ifall vissa idéer är i grövsta laget, ja det stannar inte vid en tatuerad fängelseritning, tro mig, så tycker jag att det var uppfinningsrika och ibland riktigt smarta upplägg som serien serverade. Allt detta knepande och knåpande tillsammans med underhållande karaktärer samt en hel del spänning gjorde att man hela tiden ville se mer och därför satt kvar, vecka efter vecka. Ibland fördes faktiskt tankarna till sådana där härliga actionrykare från 80 och 90-talet.

"Prison Break" består av fyra säsonger och det är väldigt svårt för mig att gå in på de andra säsongernas händelser och handlingar utan att avslöja för mycket. Serien är av en sådan natur att stora nyckelhändelser avslutar varje säsong, vilket gör det lite knepigt för mig att fortsätta snacka just händelseförlopp. Jag kan dock nämna lite ytligt om vad jag tycker och tänker.

Serien tappar en hel del av den magi som den byggde upp i den första säsongen och detta gör den dessvärre redan i dess andra säsong. Den blir dock inte på något sätt dålig utan den är fortfarande rätt underhållande och spännande. Vid den tredje säsongen börjar det hela på att kännas allt mer urvattnat och då väl den fjärde säsongen rullar har serien tappat i stort sett allt som den en gång hade. Som bortblåst är liksom grundidén och själva huvudkonceptet, handlingen är så svag och annorlunda att man lika gärna kunde ha döpt om serien till något annat. "Prison Break" är vid dess sluttamp inte längre "Prison Break". Sådant här är alltid jobbigt att beskåda, en annan serie som genomgick ungefär samma obekväma resa, vid exakt samma tidpunkt, var NBC:s konkurrerande "Heroes".

"Heroes" fick inte någon avslutande TV-film, det fick dock "Prison Break". Men snälla ni, håll er borta från den. Visserligen får ni ett slags avslut, men filmen gör inte serien någon rättvisa överhuvudtaget. "Prison Break" hade förtjänat något mer respektingivande, åtminstone en värdig avslutning som kunde spegla seriens gulddagar - nu bjöds vi dessvärre inte ens på det.

Att sätta ett slutbetyg på en serie som i vissa delar var som natt och dag är inte lätt. Därför tog jag den simpla vägen ut och satte ett medelbetyg. Den första säsongen förtjänar verkligen mer än så, förmodligen den andra också. Sedan dalar det dock rejält, i slutändan är det liksom bara en del karaktärer som håller en kvar. Synd på så rara ärtor...

"So you see "friends"... Either I'm through that hole with you, or I'm gonna sing like Johnny Cash!" - Theodore "T-Bag" Bagwell