Shôgun 2024-

"Shôgun" är en miniserie som utspelar sig under 1600-talets feodala Japan - och börjar med att den engelske lotsen John Blackthorne (Cosmo Jarvis) plötsligt strandar med sitt skepp vid den japanska kusten. Där blir han snabbt en bricka i ett maktspel mellan framför allt två feodalherrar. Båda med ambition att leda hela landet tills den unge kejsaren blir myndig och kan ta över.

 

Inbördeskrig, heder, maktspel och mängder av samurajer står för den största delen av handlingen. Men kulturkrockarna för Blackthorne, som snabbt försöker lära sig japanska via tolken Lady Mariko (Anna Sawai), tar också mycket plats. Under den här tiden hade Portugal redan hittat till Japan och skickat dit katolska präster som börjat vända delar av den japanska eliten till den katolska kristendomen, medan Blackthrone nu kommer från ett land som ligger i krig med Portugal och påstår att man har ljugit om allt. Det rör helt enkelt om i den redan infekterade grytan. 

 

Nästa år är det 50 år sedan James Clavells bok "Shôgun", som delvis är inspirerad av verkliga händelser, släpptes. Redan 5 år senare fick vi en av tv-historiens bästa och mest ambitiösa miniserier någonsin, när Richard Chamberlain axlade huvudrollen som Blackthorne och Orson Welles agerade berättare för de engelsktalande tittarna som inte förstod japanskan. Även denna gången sker den största delen av dialogen på japanska, men nu helt utan en förklarande berättarröst givetvis.

 

Den gamla miniserien var då en av de första serierna av sitt slag att visa både en naken kvinna och halshuggningar (inte samtidigt lyckligtvis) på tv, vilket då chockade många av tittarna 1980. Drygt 30 år innan "Game of Thrones" skruvade upp den typen av scener till en nästan absurd nivå (som gav den serien smeknamnet "Tits and Dragons"). Men det var givetvis den spännande och mycket invecklade berättelsen i sig, som gjorde att "Shôgun" kammade hem det finaste tv-priset på Emmygalan, för årets bästa miniserie. 

 

Så, varför i hela friden ska vi in och pilla på redan hyllade tv-klassiker? Varför inte adaptera något helt nytt eller komma på en riktigt grym originalhistoria istället? Det är frågor som allt som oftast muttras fram när olika filmstudios verkar försöka roffa åt sig så mycket pengar som möjligt, genom att satsa på redan "givna" succéer. Ibland när vi exempelvis fått en riktigt dålig filmadaption, som av "The Last Airbender" (2010), så kan fansen ändå köpa att det görs ett nytt och mer ambitiöst försök som live action-serie "Avatar: The Last Airbender" (vilket vi nu kan se hos Netflix).

 

Men det här med att göra om något som redan ansetts vara nästintill perfekt till samma format igen... varför? Svaret på den frågan kommer från och med nu alltid att kunna vara: "Shôgun". Det här är en miniserie som bevisar både varför och hur man kan uppdatera något redan hyllat och låta en ny generation ta del av samma berättelse, samtidigt som oss som sett originalet får se en adaption som kan förverkliga berättelsen på ett ännu mer imponerande sätt.

 

Jag läste själv boken för första gången för ganska exakt 20 år sedan, vilket egentligen är den enda anledningen till varför jag sedan gav den redan då gamla miniserien en chans. När det kommer till filmklassiker från 70- eller 80-talet, så är det få som rynkar på näsan när titlar som "Stjärnornas krig" (1977), "Apocalypse Now" (1979) eller "Gudfadern" (1972) kommer på tal. Det hör till att se ikapp de gamla filmklassikerna. Avsevärt färre lägger tio timmar på en miniserie från 1980 däremot, oavsett hur hyllad den råkade vara då.

 

Faktumet att filmskapandet har utvecklas något enormt de senaste 40 åren gör nu också att den nya adaptionen av "Shôgun" har kunnat ta lärdom från andra krigsserier och filmer. Precis som "Game of Thrones" kunde göra. Och den här nya adaptionen av "Shôgun" ser helt fantastisk ut. Fotot är magiskt och skådespelarna Hiroyuko Sanada (i rollen som feodalherren Toranaga), Anna Sawai och Cosmo Jarvis likaså.

 

Boken och den gamla miniserien har sedan länge bevisat att själva berättelsen i sig är riktigt spännande - och lyckligtvis har adapteringen av manuset varit trogen sin källa där det behövts, men även gjort mindre uppdateringar för att bättra på det på andra håll.

 

Jag hade riktigt höga förhoppningar, men blev glatt överraskad över att man till och med hade lyckats överträffa dessa. Den nya "Shôgun"-miniserien är en blivande klassiker, som förhoppningsvis kommer bli en av de där få (som "Band of Brothers") som alla från och med nu kommer se till att ge en chans - oavsett hur många år som gått sedan premiären.