Årskrönika: 12 tv-serier alla pratade om under 2024

Nu har tv-året 2024 officiellt nått sin sista dag. För några veckor sedan släppte jag min topplista över årets bästa serier, bland de totalt 129 serier som jag hade sett då (det har blivit några till under juldagarna). Den här listan jag tänkt avsluta året med är med andra ord inte nödvändigtvis de bästa som tv-året haft att bjuda på, utan de tolv serier jag tycker sammanfattar året bäst. 

 

Till en början hade jag tänkte välja en serie från varje månad på året, men valde sedan att fuska lite för att faktiskt få fram de serier jag tycker det har snackats om mest - eller åtminstone på ett sätt som gör att serierna kommer fortsätta pratas om även i framtiden:

 

 

 

Vi inledde året med alldeles för stora förhoppningar på den nya miniserien "Masters of the Air". Serien är en av Apples allra dyraste tv-serier hittills och producerades av Steven Spielberg och Tom Hanks som en officiell tredje del av deras hyllade miniserier om andra världskriget. Den här gången var det från luften vi fick följa några av de modigaste bombpiloterna som någonsin suttit i ett plan. 

 

 

En något seg inledning på säsongen verkar däremot ha fått folk att överge serien innan den blev riktigt bra, även fast den aldrig nådde upp till samma nivåer som "Band of Brothers" eller "The Pacific". Snacket kring den här serien blev därför mest fokuserat på hur bra framför allt "Band of Brothers" fortfarande är - och att det inte fanns något behov av en till miniserie på det här temat. För egen del tycker jag faktiskt den blev mest intressant när vi fick följa de piloter som sköts ned över Tyskland och tvingades försöka överleva på marken istället. 

 

 

 

Nu var jag nog i en minoritet när det kom till hur stora förhoppningar jag själv hade på "Shōgun" inför premiären. Men efter att ha läst den långa boken och sett originalminiserien från 1980, så visste jag ju om vilken grym berättelse det här var. Och faktumet att den kom från en kvalitetskanal som FX gjorde ju att det faktiskt fanns en potential att man skulle våga göra något särskilt bra med storyn, som utspelar sig på 1600-talet i Japan. 

 

 

Tack och lov så levde serien upp till förväntningarna! Det är många som håller "Shōgun" som en av årets bästa tv-serier, den toppade exempelvis även min egen topplista över de 129 olika serier jag gav en chans i år. Fantastiska skådespelare som Hiroyuki Sanada och Anna Sawai gjorde serien minnesvärd på ett sätt att den förtjänar att snackas under flera år framöver.

Med det sagt så ställer jag mig fortfarande lite skeptisk till att det verkligen bör göras två säsonger till, boken som den första säsongen baserades på är slut och nu riskerar man att i värsta fall sänka helhetsupplevelsen om man inte lyckas ge oss en lika grym fortsättning.

 

 

 

Årets största nostalgitripp levererades från Disney+ när Marvel bestämde sig för att återuppliva sin tecknade "X-Men"-serie från 1992. Men till skillnad från andra serier så plockade man helt enkelt upp handlingen från där den slutade när det sista avsnittet sändes 1997 och fortsatte med samma berättelse, men nu med lite snyggare och skarpare grafik.

Det råder inga tvivel om att det mestadels är den generation som växte upp under 90-talet som snackat allra högst om "X-Men '97", men under en tid när serier som "Arcane" och "Invincible" gjort det mer okej att gilla animerat - så verkar många helt nya tittare vågat ge just den här serien en chans också. Det nämligen helt okej att hoppa in i den här serien även om du inte sett originalet från 90-talet, genom smarta sammanfattningar och förklaringar så får även de oinvigda snabbt all information man behöver för att kunna njuta av resten av säsongen sedan.

 

 

 

En av få adaptioner av tv-spel som verkligen verkar uppskattas av både gamers och vanliga tv-tittare. Här har vi något av en kombination av "Silo" och "The Last of Us" (som är en av de få andra speladaptioner som lyckats med samma bedrift), där vi får följa Ella Purnell i huvudrollen som Lucy MacLean. Men det är mycket tack vare skådespelare som Walton Goggins, Michael Emerson och Kyle MacLachlan som berättelsen får sin charm. Purnell blir våra nyfikna ögon i den här dystopiska framtiden, medan de andra skådespelarna ger henne det ena hemska uppvaknadet efter det andra.

 

Personligen hade jag nästan hellre sett att Prime Video släppte "Fallout" på samma sätt som "The Boys", med tre avsnitt på premiärdagen och sedan ett nytt avsnitt i veckan. I det här fallet släppte man allt i ett svep och även om det snackades en hel del om "Fallout" i framför allt april, så hade jag gärna spenderat ännu längre tid tillsammans med folk som upplevde ett nytt avsnitt i veckan. Men det där är ju en smaksak som är högst personlig givetvis. 

 

 

 

Frågan är om det inte är "Baby Reindeer" som folk snackat om allra mest i år. En miniserie som kom mer eller mindre från ingenstans och berättade den verklighetsbaserade historien om Donny Dunn (spelad av Richard Gadd), en man som utsattes för en stalker. Det som gjorde att serien fick en sådan enorm spridning (utöver faktumet att den släpptes av Netflix) var ju däremot faktumet att skaparen Richard Gadd spelade huvudrollen som sig själv och att folk verkligen greps av den helt otroliga historien han varit med om i verkligheten.

Frågan är ju däremot hur mycket av det som vi fick se i serien som verkligen hänt. När något är baserat på verkliga händelser så betyder det ju inte att varje liten grej i serien är något som även hände i verkligheten. Och här drog mängder av hobbydetektiver på internet igång med sina teorier, vilket snart fick en kvinna att kliva fram som stalkern från serien. Hon har sedan dess stämt Netflix och Gadd för förtal, vilket gjort att snacket fortsatt under flera månaders tid efter premiären. 

Oavsett vilket så var serien i sig både bra och gripande samt riktigt snyggt filmad. Den svenska regissören och skådespelerskan Josephine Bornebusch låg bakom tre av säsongens avsnitt.

 

 

 

Star Wars i all ära, men det verkar vara riktigt svårt att göra både tv-serier och filmer som fansen faktiskt gillar. "The Acolyte" hade förmånen att utspela sig långt före händelserna i alla andra filmer och serier, vilket borde ha gjort det lättare att skapa något mer fristående. Till en början så verkade det ändå ganska lovande, men snart började serien falla in i samma gamla mall som sina föregångare och snacket kring serien blev såpass negativt att i princip alla verkade sluta titta. 

 

 

Det fanns visst planer för tre säsonger av "The Acolyte", nu blev det bara en innan serien lades ned. Den var helt enkelt för dyr att ha kvar när tittarna övergav serien. Lee Jung-jae (framför allt känd från "Squid Game") gjorde sin första roll på engelska och levererade några riktigt imponerande fajtscener som jedimästare i serien, så vi som tittade färdigt fick åtminstone ut något gott ur upplevelsen.

 

 

 

Prequel-serien till "Game of Thrones" hade en något förvirrande första säsong, med flera tidshopp som krävde att nya och äldre skådespelare tog över rollerna från sina föregångare. Inför den andra säsongen så hade däremot pjäserna ställts ut och det stundande inbördeskriget mellan Targaryenfamiljens många drakar tycktes lura precis bakom hörnet. Precis som i "Game of Thrones" tidigare säsonger så är "House of the Dragon" otroligt välskriven, med duktiga skådespelare och en ambitiös nivå kring all rekvista och miljöerna alla rör sig i. När det är bra, så blir det genast väldigt bra. 

 

 

Tittarna verkade också gilla det mesta under säsongen. Vi har tidigare skrivit att det blev årets mest piratnedladdade serie, vilket ändå är en tydlig fingervisning över seriens stora populäritet. Tyvärr slutade säsongen väldigt abrupt, på ett nästan komiskt antiklimaktiskt sätt. Efter att ha byggt upp förväntningarna inför det där stora slaget mellan "den svarta sidan" och "den gröna sidan", så uteblev sammandrabbningen helt på slutet. Efteråt ska förklaringen varit att det stora slaget man velat göra inte fick den budget som efterfrågats, vilket gjorde att seriens skapare valde att flytta det till den tredje säsongen istället. Så vi får hoppas att man lyckas leverera ordentligt i inledningen av nästa säsong helt enkelt. 

 

 

 

Efter en första säsong som hade nästan omöjligt höga förväntningar och en handling som trampade lite väl mycket vatten, så var det nog många som hade sänkt sina förhoppningar nu när det var dags för den andra säsongen. Inför fortsättningen hade man däremot lyft upp den svenska regissören Charlotte Brändström som regissör för halva säsongen, som bara hade fått axla två avsnitt under den första. Och visst tusan gjorde resulterade det i en grym förbättring.

 

 

Nu är det givetvis inte bara Brändströms förtjänst att fortsättningen blev så pass mycket bättre. Men med tanke på att hon regisserade både det första och de två sista avsnitten, som är den andra säsongens tveklöst bästa avsnitt, så råder det ingen tvekan om att hon lyckats addera en spänning till säsongen som saknades sist. Om du gillar fantasy så finns det nog inget bättre än den här andra säsongen av "Maktens ringar" i tv-väg - och det är ju på den nivån Prime Video måste lägga sig även kommande säsonger. 

Sedan köper jag att om man var ett fan av Tolkiens böcker sedan innan, så är det här något annorlunda. Men den andra säsongen lyckades onekligen vända mångas negativitet från den första säsongen till något väldigt positivt och hoppfullt inför fortsättningen.

 

 

 

Precis som i fallet med "Baby Reindeer" så var det faktumet att "Monster: Berättelsen om Lyle och Erik Menendez" var baserat på verkliga händelser som tycktes väcka störst känslor när säsongen släpptes hos Netflix. Kunde verkligen den här versionen av händelserna stämma? Och nej, seriens skapare kan givetvis inte veta exakt vad som hände. Även fast man kunnat pussla ihop mycket av det baserat på faktiska utdrag ur rättegången som följde. Något som stämmer till hundra procent är däremot att både Nicholas Alexander Chavez och Cooper Koch imponerande något extremt i de två huvudrollerna.

 

 

En kort tid efter miniserien släpptes hos Netflix, släpptes även en dokumentär som berättade en ganska annorlunda version av hur det sägs ha gått till när bröderna Lyle och Erik Menendez bestämde sig för att mörda sina föräldrar. Oavsett vilket så har chefsåklagaren i Los Angeles velat få domaren att ompröva beslutet att hålla bröderna inspärrade utan chans till villkorlig frigivning, en dom som stått fast i 35 års tid. Nu är det givetvis svårt att säga hur stor roll de båda serierna har haft i chefåklagarens vilja att ta en ny titt på fallet.

 

 

 

Under hösten har Colin Farrell dominerat tillsammans med Cristin Milioti i de två tyngsta rollerna i spinoff-miniserien "The Penguin". Handlingen följer Oz Cobb (Farrell), eller Pingvinen som han också kallas och utspelar sig mellan de två Matt Reeves-långfilmerna "The Batman" och "The Batman II". Det här har däremot inte känts som någon superhjälteserie på något sätt, utan den mest vanliga liknelsen är faktiskt till "The Sopranos". 

 

 

Faktumet att Farrell dessutom helt försvunnit under ett par kilo smink är även en bedrift i sig. Flera av skådespelarna träffade bara Farrell med allt smink på, han försvann helt enkelt in i rollen på ett imponerande sätt som vi alla kunde ta del av under säsongens gång. Men den största överraskningen för många var nog ändå faktumet att "How I Met Your Mother"-mamman Milioti var så otroligt bra i rollen som maffiadottern Sofia Falcone. Tyvärr har den uppföljande filmen nyligen skjutits upp ett helt år, så vi tittare kommer få vänta tills i slutet av 2027 innan vi får se vad som händer härnäst med alla från serien.

 

 

 

När den första säsongen av "Arcane" släpptes för drygt tre år sedan så seglade den snabbt upp i toppen som en av de bästa animerade serierna någonsin. Särskilt med tanke på vilket typ av spel (strategispelet "League of Legends") den hade adapterats från. Mer eller mindre varje scen kändes nödvändig och visuellt imponerande på ett sätt som gjorde att man förstod att det hade kostat mängder med miljoner dollar för att uppnå samma resultat i en live action-adaption. Sällan har två systrar (Jinx och Vi) fått en så hjärtskärande och spännande berättelse berättad på ett såhär ambitiöst sätt.

Efter tre långa års väntan damp fortsättningen och avslutningen ned under tre lördagar med start i slutet av november. Och i min mening så lyckades man sätta landningen på ett lika imponerande sätt som man inledde allt med under den första säsongen. Det har däremot debatterats friskt kring faktumet att avslutningen kom lite väl snabbt och hastigt på slutet, men för mig känns det mer som att man bara hade velat ha fler säsonger för att man faktiskt gillade serien så mycket. Jag kan ändå uppskatta att vi nu för alltid kommer att ha dessa två grymma säsonger som berättar hela den här handlingen på ett otroligt imponerande sätt. 

 

 

 

Årets sista riktigt imponerande tv-serie som tagit tv-världen med storm är Eddie Redmaynes moderna adaption av "The Day of the Jackal" ("Schakalen" som den heter här i Sverige). När vanligt folk längtar efter fredagarna för att det betyder att helgen äntligen lurar runt hörnet, så väntar vi tv-tittare på veckans nya avsnitt av den sanslöst grymma thrillerserien. 

 

Redmayne spelar en lönnmördare med kodnamnet "Schakalen", som helt enkelt är bäst i världen på det han gör. Det är givetvis helt fel att heja på honom, precis som det var när vi alla sveptes med av Walter White i "Breaking Bad" eller Dexter i "Dexter". Men här har man helt enkelt lyckats få till varje liten detalj på ett sätt som gör "Schakalen" värd att vänta på, vecka efter vecka. Och lyckligtvis är serien redan klar för en andra säsong!

 

 

Nu får vi hoppas på ett lika spännande och imponerande tv-år även under 2025. Gott nytt tv-år!