The Last Panthers 2015

Bakom de sex avsnitten står den svenska regissören Johan Renck (”Breaking Bad”, ”Vikings”, ”The Walking Dead”) och den brittiske manusförfattaren Jack Thorne (”Skins”, ”This Is England”). David Bowie har specialskrivit det mörka ledmotivet och i rollistan finns Samantha Morton och John Hurt. Det är således idel tunga namn och att ”The Last Panthers” är inspirerad av de ökända juveltjuvarna från Balkan gör inte peppen mindre. 

De kallades Rosa Pantrarna, namnet myntades av brittiska myndigheter efter att en medlem gömt en blå diamant värd 657 000 dollar i en krämburk likt en av karaktärerna i ”Rosa pantern kommer tillbaka” (1975). 

”The Last Panthers” öppning med ett diamantrån i Marseilles är riktigt häftig, både inne i smyckesbutiken och flykten på stadens gator. Filmningen och klippningen är otroligt rapp och effektiv. Efter denna vassa öppning med adrenalinspänning växlas tempot ner, den spektakulära rånkuppen fungerar bara som en katalysator för att berätta historien från tre olika håll. 

Vi får följa den fransk-algeriska polisen Khalil (Tahar Rahim), den brittiske skaderegleraren Naomi (Samantha Morton), som försöker spåra diamanterna, och den legendariska Balkantjuven Milan ”Djuret” (Goran Bogdan). Skådespeleriet är stabilt men inte bländande och karaktärerna är någorlunda nyanserade. Det är helt klart Khalil i Tahar Rahims gestaltning som sticker ut. Rahim, som mest är känd för sin huvudroll i fängelsefilmen tillika det franska Oscarsbidraget ”En Profet”, är som gjuten för rollen som polisen med ett brokigt förflutet. Han har växt upp i samma problemområde som han nu försöker städa upp i. 

Serien är ambitiös och lyser kvalité till både form och stundtals innehåll. Det gör mycket för serien att den är inspelad i verkliga miljöer och att det verkligen känns som att vi är på plats. Miljöerna är smutsiga och visar samhällets baksidor, oavsett om vi är i Frankrike, Ungern, Serbien eller Bosnien. Att det är Renck som håller i rodret märks på stämningen för det är nordisk noir med en tung färgskala, gråa färger och en lika grå himmel. Men tyvärr är det en väldigt distanserad serie och det är svårt att bry sig på riktigt om karaktärerna. Serien lider också av alldeles för många upprepningar och övertydlighet (underkatta aldrig tittaren) i både den nutida historien och i alla de flashbacks som den består av.

Om man är svag för kuppfilmer som ”Heat”, ”The Town” och ”Inside Man” kommer man bli besviken för det här är något helt annat. Tempot är ganska långsamt vilket inte bara är någon nackdel för då får vi komma de tre huvudpersonerna lite närmare, det är särskilt relationer syskon emellan som får ta plats. Samtidigt hade det inte skadat om serien som helhet hade haft första avsnittets energi, nu känns det som att den kör fast i mitten och inte vet vilken väg den ska ta.

Men trots lite svajigt manus är ”The Last Panthers” sevärd för när den är bra då är den riktigt bra. Och så skymtar David Dencik förbi i några scener, bara en sån sak!