This Is England '86 2006-2015

"This Is England" slog knockout på biopubliken när den kom 2006 och hyllades av en i stort sett enig kritikerkår. "This Is England '86" gjordes som en tv-serie i fyra delar och har regisserats av Shane Meadows och Tom Harper. När den visas, i ett svep, på Stockholms Filmfestival finns Shane Meadows på plats. Han förklarar att han ville utveckla de andra karaktärerna mer och att det är första gången han har en kvinnlig huvudkaraktär i en film.

Filmen börjar där föregångaren slutar, men vi flyttas snabbt tre år framåt i tiden till 1986. Det är fotbolls-VM, hög arbetslöshet i Storbritannien och de flesta i gänget har låtit håret växa ut, även om de fortfarande är skinheads i hjärtat. Revolten mot vuxenlivet finns kvar, men det blir svårare nu när de själva är äldre. De måste kunna försörja sig, men vill samtidigt absolut inte bli som sina föräldrar.

I princip alla från den första filmen finns med, men huvudpersonen här är Lol - Woodys flickvän. Hon leder oss genom filmen och sitt liv, som är en enda röra. Kärlekstrassel, otrohet, misshandel, våldtäkter - det är ingen munter berättelse. Lols tragiska livsöde griper tag ordentligt och släpper aldrig taget. Vicky McClure som spelar Lol gör ett mäktigt porträtt av en trasig kvinna, som ändå är starkare än de flesta. Överhuvudtaget är skådespeleriet, precis som i "This Is England" mäkta imponerande.

De otäcka bitarna blandas dock upp med dråplig humor. Tjockisen Gadget får till ett rejält äventyr med den betydligt äldre Trudy, som vill att han ska se ut som Clark Gable. Moppegänget med ledaren Flip, som äger de tajtaste byxorna jag har sett, är nog ändå det roligaste i hela filmen.

Shane Meadows är proffs på att sätta in sina filmer i samtiden. I "This Is England '86" ser vi arkivbilder från bland annat fotbollsmatcher och Falklandskriget. Vi inser också vidden av arbetslösheten och misären genom gängets ständiga besök på arbetsförmedlingen och Lols och Woodys lägenhet som de delar med likmaskar och råttor. Musiken har förstås en central roll och den som blir glad av The Housemartins, Billy Bragg och Jam har mycket att hämta.

Det här är en stor film om stora frågor, som kärleksoffer, bot och vänskap som överlever det mesta. Shane Meadows hade knappast kunna göra en bättre uppföljare. Ett extra omnämnande får Jo Hartley, som spelar Shauns underbara mamma Cynthia. Något sötare och rarare får man leta efter.