We Own This City 2022

”We Own This City” utspelar sig i Baltimore, efter Black Lives Matter-rörelsens intåg. Nyheterna fylls av allt fler obehagliga polisincidenter, röster höjs om en polisstyrka som präglas av systemisk rasism. När Freddie Gray arresteras av polisen och avlider på vägen till polisstationen, börjar en period av hård granskning av stadens polisstyrka.

 

Baltimores patrullerande poliser bemöts nu ofta av live-sändande mobilkameror och vilda protester när de försöker arrestera misstänkta brottslingar och allt fler poliser lämnar styrkan, eller vägrar utföra sitt arbete, i protest mot utvecklingen. Till räddning kommer Baltimores polisstyrkas stolthet, The Gun Trace Taskforce, som leds av den hårdnackade Wayne Jenkins (spelad av Jon Bernthal).

 

Jenkins styrka ser till att skapa resultat. De arresterar fler än någonsin förr, beslagtagandet av både vapen och droger ökar, men till vilket pris? Det visar sig att den ökända styrkan använder högst tvivelaktiga metoder för att förbättra sin statistik. Allt från rena fabriceringar av brott, till att sätta dit flera personer för samma förbrytelse.

 

Specialstyrkans missgärningar förstärks av en enastående ensemble. Få skådespelare har lyckats bemästra rollen som charmerande råskinn lika bra som Jon Bernthal. Även Josh Charles gör en kanoninsats som den oberäknelige bråkstaken Hersl. Kamratskapen i enheten lyser igenom lika mycket som rädslan, vilket för tankarna till maffiamiljöer.

 

Missgärningarna skapar tillslut uppmärksamhet och The Gun Trace Taskforce hamnar under FBIs lupp. Genom att följa utredningens gång får vi successivt reda på hur djupt denna konspiration sträcker sig. Här blir de stora skillnaderna mellan ”The Wire” och ”We Own This City” tydliga. Den senare bygger på verkliga händelser och lägger stor vikt vid att berätta om händelserna på ett metodiskt och korrekt vis. Man lägger mer tid på att skildra händelserna, som visserligen är häpnadsväckande, men mindre tid ägnas åt att ge plats åt de välskrivna karaktärerna.

 

Det utredningsstyrda berättandet gör att tempot ibland känns långsamt, något som hade varit ett större problem om inte skådespelarna var så magnetiska. Tempot skapar även en häftig effekt i vissa scener. Det hade varit lätt att visa grafiska scener av polisvåld för att skapa en emotionell respons, istället skildrar man samhällets förakt till polisen mer subtilt. En scen jag inte kan sluta tänka på är när domstolen ska sätta samman en jury på 12 personer, men inte lyckas. En så stor del av Baltimores befolkning har blivit misshandlade, ditsatta och särbehandlade, att det är näst intill omöjligt att samla ett dussin opartiska medborgare.

 

”We Own This City” berättar subtilt och skickligt om händelser man knappt kan tro fortfarande förekommer i västvärlden. Även om mer utrymme hade kunnat ges åt att fördjupa de fängslande karaktärerna, lyckas skaparna bakom ”The Wire” återigen skildra Baltimore på råast möjliga vis.