Under den svarta peruken och bakom det finurliga leendet döljer sig för tredje gången den härlige britten Tom Hiddleston. För MovieZine berättar han om fansens oväntade hyllningar, vad som egentligen hände i Hall H på sommarens Comic-Con, och hur det är att spela Chris Hemsworth onda brorsa.
- De två karaktärerna definierar varandra och de behöver varandra. Allt skådespeleri handlar om vad som händer mellan människor. Ju mer man litar på varandra desto djupare kommer man. Vi har ett utbyte som ger mig stort nöje. Jag har själv två systrar, och grejen med syskon är att de känner dig bättre än någon annan. Det finns något ärligt med interaktionen, man kan inte ljuga för sina syskon. Jag tror att Loki definieras av Thor. De är som yin och yang, poängen är att de är varandras motpoler.
Hur utvecklas er relation den här gången?
- Vår motor har alltid varit den här broderliga relationen. Men vi räknade på det, i "Thor" och "The Avengers" finns det egentligen bara sex scener där Thor och Loki är med i samma scen. Men runtomkring de här nyckelscenerna har det alltid byggts upp en bakgrundshistoria. Den här gången fick vi möjlighet att ge den mer kött på benen.
Hur la Alan Taylor fram sin vision för dig?
- Vi hade en lång konversation några månader innan vi började spela in. Vi satt ner och drack te i fem timmar, och bara pratade om allt. Han älskade Lokis intensiva utveckling i Kenneth Branaghs "Thor", hur han förvandlas till en psykopat. Joss Whedon gjorde honom sedan till den charmiga skurk som han var tvungen att bli, för att det skulle fungera i hans film. Den här gången handlar det om hans uppgång på nytt, han börjar på botten och får hjälp att komma upp. Thors värld blir mörkare och mognare, och han måste konfrontera sin far vilket är svårt, medan Loki börjar helt isolerad och mer ensam än någonsin. Han är jagad av sina demoner och han måste förändra sig. Vi ville fortsätta spinna vidare på saker och ting, för livet står sällan still.
Är du förvånad över hur mycket fansen älskar Loki?
- Helt och hållet. Det överträffade alla mina förväntningar. Jag tycker att han är ett fascinerande ämne. Han är lekfull, charmig och busig, det är hans grej. Men han är också en bruten karaktär, han är sorglig och ensam och bitter och stolt. Det är en cocktail av psykologisk skada och hans lekfullhet. Som skådespelare är det intressant att utforska.
Det gick vilt till på Comic-Con i somras. Hur kändes allt det från din sida?
- Det här har jag nog aldrig berättat. Men jag känner enorm press på mig ibland. Jag var medveten om att jag skulle gå tillbaka upp på scenen där tidernas alla X-Men precis har stått. Hugh Jackman, Michael Fassbender, Ian McKellen, Patrick Stewart, Jennifer Lawrence, James McAvoy, alla var precis på väg ner. Vad händer härnäst? Jo, jag ska upp. Så det var lite nervöst... Och min mikrofon ville först inte fungera. Jag gick upp i mörkret och så tändes ljuset. Jag väntade mig något slags gensvar, kanske lite hurrarop och buande, men jag väntade mig aldrig det enorma jubel som uppstod. Det var helt och hållet otroligt! Så himla kul, och det var så vackert att uppleva den dynamiken live. Man känner publikens energi, de var lika mycket en del av upplevelsen som jag var. Det var bara att surfa med på vågen.
- Jag var bara uppe i två minuter, men det var så roligt att göra. Loki är lite av en showartist. Det är tack vare Joss. I "The Avengers" beskrivs karaktären av Tony Stark som en fullfjädrad diva. Han kommer ut på torget i Stuttgart i Tyskland och får hela folkhavet att gå ner på knä framför honom. Han är rätt teatralisk av sig och slår på stort.
Men du verkar också njuta av det?
- Jag är bara en sådan hopplös exhibitionist. Till och med långt innan jag funderade på att bli skådespelare. Redan som barn älskade jag att få folk att skratta. Jag älskar att vara en underhållare, jag vill underhålla folk. Jag spelade i Shakespeares "Cymbeline" för sju år sedan, och dansade och sjöng. Så det har jag gjort mer och mer.
Även i serietidningarna blir Loki mer och mer populär, nästan som en antihjälte. Tror du att filmerna kommer att gå åt det hållet, kan han få en egen film?
- Bara att höra det är en stor komplimang. Men det finns ingen fristående film på gång, inte alls. Han är en häftig karaktär som fortsätter att förändra sig och utvecklas. Han byter form hela tiden. Det vore intressant, men jag vet inte hur han funkar i ett universum utan Thor, han är en del av hans identitet. Men jag har några galna idéer och jag ser framför mig Loki på 1970-talet som kommer ner på jorden själv och startar en nattklubb (skratt). Där kan han stå och vända plattor och sjunga med.
Brukar du själv läsa serietidningarna?
- Jag hörde att en ny Loki-serie är på väg. Jag försökte få tag i så många jag kunde när vi fick rollerna 2009. Där finns en intressant historia där Loki vinner och blir kung. Men sedan känner han tomheten inombords, han vet inte riktigt var han ska ta vägen för det finns ingen att slåss mot längre. Men vi har också Kid Loki, som är rätt udda. Thor är då vuxen medan Loki är ett barn. Det är rätt gulligt faktiskt, de har en fin relation.
Tror du att Loki är ond innerst inne, eller är det bara en fasad för att han är svartsjuk?
- Jag har ställt mig den frågan tre gånger nu. Varje skurk ser sig själv som en hjälte. Vi gör val som vi rättfärdigar för oss själva, oavsett hur felaktiga valen är. Det intressanta för mig som skådespelare är att han inte började så. Historien i första filmen följer en ung prins som växer upp och tror på sin rätt till tronen och till sitt arv. Hela den historien var en lögn, eftersom han var adopterad. Det krossar hans hjärta, och hela hans skurkaktighet kommer ur något djupt sårbart. Genom "Thor", "The Avengers" och "The Dark World" kan jag spela på dynamiken med Chris, med Anthony Hopkins och Rene Russo. Det handlar om: kan de förlåta honom? Kan han föras tillbaka till ljuset? Det är en rolig tanke att leka med.
Se mer av Loki och Tom Hiddleston i featuretten nedan:
"Thor: The Dark World" har biopremiär 30 oktober.
