I senaste Cannes-rapporten avslutade jag med att skriva att jag såg fram emot presskonferensen med Lars von Trier och hans skådespelare. Precis som jag hade förväntat mig blev presskonferensen något uppseendeväckande. Von Trier hade bestämt sig för att skoja rejält med alla journalister, tyvärr gick det överstyr. Jag är en av dem människor som verkligen gillar den danska regissören. Han lyckas alltid göra filmer som är spännande och unika, dock är de inte alltid fantastiska. Men han vågar i alla fall att göra ett ärligt försök med att bryta den tråkiga och nedåtgående trenden som pågår i filmvärlden idag.
På presskonferensen gick allt fel för dansken. Det som kanske var meningen som oskyldiga skämt ledde så småningom till att han blev bannlyst från Cannes Filmfestival. I nedanstående klipp finns alla hans grodor med, som ledde till att han bannlystes.
Men innan presskonferensen passade jag på att se filmen. Hans senaste film som han visade upp i Cannes 2009, "Antichrist" chockade många med sin burdusa, vulgära och vidriga framtoning. Det är precis samma sak här. Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag hatar eller älskar filmen, kanske är det lite av båda. Men här med "Melancholia" kändes det helt klart som det skulle bli en relativt normal film, i alla fall för att vara en film av von Trier. Visst, ångesten är fortfarande en viktig ingrediens som finns även i denna film. Von Trier är väl en av de få filmmakare som kan visualisera ångest till något vackert, hur konstigt det än må låta. Jag gillade "Melancholia" riktigt mycket och kan tveklöst rekommendera den till de människor som vill ha något utöver den vanliga bioupplevelsen.
Om nu von Trier mot förmodan skulle vinna Guldpalmen får han inte själv hämta priset, utan får då istället skicka ett bud. Något som han skämtsamt sa att han isåfall skulle skicka Mel Gibson. Trots att han är bannlyst är skämtlynnet kvar.
Festivalen håller visserligen på två dagar till, men vi är redan hemma igen. De två sista festivaldagarna är alltid aningen avslagna, då många beger sig hemåt redan på fredagen. Trots att det visas par intressanta filmer på lördag och söndag ("The Source" och "Beloved"). Förutom dessa två missade vi också de hyperintressanta "Drive" och "This Must Be the Place", men man kan ju inte få allt.
Vår sista film i Cannes blev faktiskt "Melancholia" och allt som återstår nu är att invänta Robert De Niro och resten av juryn på deras beslut. Vem får den åtråvärda Guldpalmen i år? Vem tror ni?
