Gamla klassiker! | sida 21

Det var väl ingen av Dukes största stunder på vita duken. Ändå hade jag en ganska trevlig stund med Rio Grande som får en trea.

På tal om klassiker har jag sett två gigantiska klassiker de senaste dagarna.
8 1/2 såg jag och gillade den. Men man kune nog fått ut lite mer av filmen om man varit lite mer koncentrerad. Kommer att se om den med all säkerhet. En stabil trea får den. Marcello Mastriannio måste vara den coolaste skådisen någonsin och Claudia Cardinale den vackraste med bara Grace Kelly i närheten.
Såg också Oliver Twist och älskade många utav delarna. Grym start och ett ännu bättre slut gör denna till en klassiker. Alec Guiness är riktigt bra och David Leans regi är som vanligt utsökt. Men det som kommer etsa sig fast är ändå scenografin och fotot. Inte riktigt lika bra som Great Expectations men inte långt ifrån. David Lean är nog min favoritregissör nu. En fyra får den. Då den sackar lite i mitten.

Såg fyra gamla filmer igår.
Jezebel (1938) med en lysande Bette Davis som fick en stark trea.
When the Daltons Rode (1940). En western med Randolph Scott som började svagt men som tog sig lite efterhand. Blev en svag trea.
Leave Her to Heaven (1945) med en lysande Gene Tierney i rollen som en manipulativ kvinna som är beredd att göra vad som helst för att behålla mannen hon älskar. Blev en stabil trea.
Bäst var dock A Letter to Three Wives (1949) av Joseph L. Mankiewicz.
Vi får följa tre kvinnor som i filmens början får ett brev där det står att den mystiska Addie Ross, filmens berättarröst, skriver att hon stuckit iväg med en av deras män. I återblickar får vi sedan se de tre kvinnorna tillsammans med sina män och vänner och får på det sättet bra bakgrund till alla karaktärer och hur de tänker och fungerar. Det blir riktigt spännande och hela tiden engagerande när vi själva får vara med och lägga pusslet för att se vilken man det är hon rymt med.
Berättargreppet känns riktigt smart och även före sin tid då filmen kom -49. Det var en ren njutning att se den här pärlan som även hade ett vasst manus och regi från Mankiewicz och lysande spel från samtliga inblandade!
Förutom When the Daltons Rode, så har de övriga tre filmerna en sak gemensamt, nämligen fantastiska och välskrivna kvinnoroller, där de bär filmerna och står i fokus. Jämför man med dagens filmklimat så är det verkligen som natt och dag... Sammantaget så sammanfattas gårdagens filmklassiker-tittande som riktigt lyckat!
Idag så ska jag se The Sisters (1938) på TCM eftersom jag är inne i en riktig Bette Davis-period. En makalöst bra aktris som alltid ägde scenen. Förväntar mig även här en riktigt bra kvinnoroll, det är ju ändå klassiker vi pratar om och inte trams från idag ;)

Tttar just nu på Lonesome Dove på blu-ray!Intressantare konversation med dessa aktörer runt matbordet finns inte!Serien har aldrig sett bättre ut kvalitetsmässigt!
 
 

JA och absolut inget inget tar en stjärndust av 5:an här heller! :-)
 

Nej jag vet att mästaren själv sa i början på 90-talet att rollen som Augustus McCrae var hans livs roll och att Lonesome Dove låg han allra närmast hjärtat av allt han gjort, ja, t.o.m. före Gudfadern-filmerna... Personligen så håller jag hans roll i The Apostle (1997) som hans livs bästa, målfotot vassare än den han gör här. Men det var Lonesome Dove som fick mig att älska film fullt ut  och inse hur bra och berörande mediet kan vara och Duvalls prestation fick mig att från och med då hålla han som nummer ett :)
Tommy Lee Jones har nog aldrig varit bättre än han är där och tillsammans skapar de ett oförglömligt par vänner som mer känns som ett gammalt gift par som älskar varandra men som ändå smågnäller på varandra hela tiden, just för att de gillar varandra så mycket trots sina olikheter.
Jag såg just klart The Sisters (1938) med Bette Davis och Errol Flynn. Den träffade mig mitt i hjärtat!
Den handlar om en familj där tre systrar är de centrala rollerna i filmen. Vi får följa dem när de på olika sätt finner kärleken och lämnar familjeboet. Två gifter sig för kärleken och en mer för pengarnas skull. De två som gifter sig för kärlekens skull, kämpar och sliter med äktenskapet när pengaproblem, alkoholism, otrohet och krossade drömmar står i vägen.
Bette Davis spelar Louise filmens huvudperson som träffar Errol Flynns drömmare och suput till karaktär och deras relation är väldigt välspelad och stundtals gripande. Har aldrig sett Flynn bättre än här och Bette Davis är lika fantastisk som vanligt, vilken kvinna och aktris, hatten av för dem båda!
Birollerna är överlag skönt utmejslade och skrivna med värme och trovärdighet. Det finns fel och brister hos de här personerna, främst i Flynns karaktär. Donald Crisp spelar en biroll och den mannen har jag på kort tid verkligen fått upp ögonen för då detta var den tredje filmen jag såg han i på kort tid. Förutom denna så Jezebel och How Green Was My Valley, där han vann en mycket välförtjänt Oscar. En riktigt bra skådis!
En hjärtevärmande film som rör och engagerar hela vägen. Blir en svag fyra i betyg!
 

Dags att uppgradera till den där 5:an du snackar om på Lonesome Dove då slaffsy? ;)

Den visar ju att du har en 4:a på den i nuläget. Jag har redan satt en 5:a på den ;)

Ett bra sett om man vill betta av gamla klassiker är att titta på Sigth and sounds top lista. Där man hittar massvis. Då dom tycks glömmt bort dom 3 senaste secklen. Men nårga av dom största klassikerna måste väl ändå vara Citizen Kane, Casablanca, Stadens ljus, Livet är underbart, Borta med vinde, Solupgång. MM.

Bra där! :)