Vi diskuterar ju mest ny film på forumet, så jag vill skapa en tråd där vi kan diskutera lite äldre favoriter. Personligen så har jag märkt att jag med åren oftast väljer gamla klassiker om jag är sugen på att hitta guldkorn, det finns ju en oändlig källa att ta av. Givetvis försöker jag se så mycket ny film som möjligt för att hålla mig uppdaterad, men klassikerna har en särskild plats i hjärtat! Tror Lemmontree håller med mig ;)
Här tänkte jag iaf att man ska kunna tipsa om och få hjälp att hitta gamla guldkorn, vi ska prata gamla skådisar, regissörer och numer utdöda filmgenrer som westerns och film noir.
Jag såg The Asphalt Jungle (1950) av John Huston härom dagen och den tipsar jag mer än gärna om. Den handlar om ett gäng brottslingar som planerar en stor kupp mot en bank. Vi får följa deras väg genom planering till utförande och vad som händer efteråt. Vi får även lära känna karaktärerna ingående under resans gång vilket ger filmen ett större djup än det normala för genren. Fantastiskt manus, grym regi från Huston som hela tiden håller intresset på topp och lysande insatser från skådisarna med Sterling Hayden, James Whitmore, Jean Hagen, Lewis Calhern och inte minst från Sam Jaffe som är helt fenomenal! Marilyn Monroe dyker också upp i en tidig roll.
Skulle ranka detta som en av de bättre film noir's som gjorts och John Hustons näst bästa film. Endast slagen av The Treasure of the Sierra Madre.
1597 inlägg
Då har jag numera sett klassikern "Ung Rebell" med en James Dean som så hastigt och tragiskt lämnade oss! Men vilket avtryck han lämnar!!! Satan vad bra filmen var! Inget mästerverk men nära inpå! Mycket välgjord film från 1955 som jag kan rekommendera! Skönt att se Greasers med hjärta! Har nog bara sett det i Coppolas "The Outsiders", annars e ju alltid Greasers korkade ligister i alla filmer! :)
I helgen har jag sett två filmer som passar in i den här tråden. Det var:
On the waterfront / Storstadshamn
Som jag tycker var lite seg stundtals under första halvan när karaktärerna byggdes upp. Det tog den dock igen i andra halvan som var riktigt bra. Slutet känns lite för "perfekt" tycker jag men det är inget som drar ned betyget som blir en fyra.
Fail-Safe / Bombsäkert
Här har vi en film som verkligen föll mig i smaken! Det finns en hel del likheter med Dr Strangelove men utan humorn. Välspelat och framförallt välregisserat och slutet är helt rätt och inte något jag hade förväntat mig när det närmade sig. Betyget på denna pärla blir en svag femma.
Sen såg jag också The Thing som jag gav en svag trea. Men den är väl lite för "ny" med sina 30 år för att passa in i den här tråden :)
On the waterfront / Storstadshamn
Som jag tycker var lite seg stundtals under första halvan när karaktärerna byggdes upp. Det tog den dock igen i andra halvan som var riktigt bra. Slutet känns lite för "perfekt" tycker jag men det är inget som drar ned betyget som blir en fyra.
Fail-Safe / Bombsäkert
Här har vi en film som verkligen föll mig i smaken! Det finns en hel del likheter med Dr Strangelove men utan humorn. Välspelat och framförallt välregisserat och slutet är helt rätt och inte något jag hade förväntat mig när det närmade sig. Betyget på denna pärla blir en svag femma.
Sen såg jag också The Thing som jag gav en svag trea. Men den är väl lite för "ny" med sina 30 år för att passa in i den här tråden :)
Härliga filmer Rasmus, älskar båda två!
Ja, The Thing är väl lite för "ny", man brukar väl räkna till början av 60-talet tror jag när det gäller gamla klassiker. Men en klassiker är den ju inom sin genre.
Ja, The Thing är väl lite för "ny", man brukar väl räkna till början av 60-talet tror jag när det gäller gamla klassiker. Men en klassiker är den ju inom sin genre.
The Thing är för mig ett mästerverk, ruggigt spännande och mystisk. On The Waterfront är också riktigt bra men jag håller nog Elia Kazans A Street Car Named Desire lite högre, Marlon Brando stor spelar ju i den!
Såg den franska noir-thrillern "Rififi"(1955) häromdagen, och jag blev extremt imponerad av hur den lyckades hålla mitt sinne i hjärngrepp trots att den i sina mest intensiva stunder är helt befriad från våld, musik, dialog, explosioner, eller epileptiskt Bourne-foto. Istället så är det de knäpptysta och iskalla bilderna som får tala, minimalism när det är som bäst. Det finns bland annat en 20 minuter lång scen då huvudpersonerna bryter sig in i ett hus som är helt befriad från ljud överhuvudet men ändå lyckas få mig att kvävas av suspens, minst sagt imponerande. Skitbra film helt enkelt, en stark fyra ska den ha.
Håller med wugllabang, Rififi är riktigt bra. Vill minnas att även jag har en fyra på den.
Phip: För min del uppskattade jag On the waterfront aningen mer än A Streetcar named Desire, men jag kan hålla med om att Brandos insats är vassare i Desire.
Phip: För min del uppskattade jag On the waterfront aningen mer än A Streetcar named Desire, men jag kan hålla med om att Brandos insats är vassare i Desire.
Rififi är lysande på alla sätt och wugllabang sammanfattade filmens styrkor och dess storhet bra tycker jag, har en fyra på den själv.
Jag såg nyss klart The Lady Eve (1941) av den underbare Preston Sturges och med Barbara Stanwyck och Henry Fonda i de bärande rollerna.
Stanwyck av många kallad den bästa skådisen som aldrig vann någon Oscar (hon fick dock en hedersstatyett -82) spelar en sofistikerad lurendrejare som tillsammans med sin far och hans betjänt lurar av rika människor deras pengar. När de båda får upp ögonen för Fondas rikemansson så har de hittat nästa offer. Men hon och fadern hade inte räknat med att hon skulle falla för offret ifråga vilket försvårar saken...
Filmens premiss leder till en del förvecklingar och mycket härlig humor längs vägen. Det finns som alltid i Sturges filmer även ett stort hjärta och ett galleri av sköna birollskaraktärer som blir en del av storyn på ett smart sätt. Lysande och rapp dialog dessutom och ett allmänt gott humör präglar filmen. Stanwyck är lysande i huvudrollen och man förstår att Fondas karaktär faller för henne. För förutom hennes vackra utseende, så har hon har charm, intelligens och humor. En svårslagen kombination. Fonda är även han riktigt bra och han klarar även av lite slapstickhumor utan större problem. Sagt det förr och säger det igen, Fonda var en fantastisk och väldigt mångsidig skådis, som alltid levererade. Deras personkemi är dessutom perfekt!
Betyget blir en svag fyra. Såg att filmen har 8.0 på IMDb, men jag håller fortfarande Sullivans Travels från samma år som Sturges absoluta mästerverk. En film som jag skulle placera på en topp-50 genom alla tider.
Blir att avsluta kvällen med Platinum Blonde (1931) av Frank Capra, en av de bästa regissörer som någonsin jobbat i branschen! Jag har sett ett tiotal filmer av han tidigare och älskat allihopa, så förväntningarna är minst sagt höga även på denna...
Jag såg nyss klart The Lady Eve (1941) av den underbare Preston Sturges och med Barbara Stanwyck och Henry Fonda i de bärande rollerna.
Stanwyck av många kallad den bästa skådisen som aldrig vann någon Oscar (hon fick dock en hedersstatyett -82) spelar en sofistikerad lurendrejare som tillsammans med sin far och hans betjänt lurar av rika människor deras pengar. När de båda får upp ögonen för Fondas rikemansson så har de hittat nästa offer. Men hon och fadern hade inte räknat med att hon skulle falla för offret ifråga vilket försvårar saken...
Filmens premiss leder till en del förvecklingar och mycket härlig humor längs vägen. Det finns som alltid i Sturges filmer även ett stort hjärta och ett galleri av sköna birollskaraktärer som blir en del av storyn på ett smart sätt. Lysande och rapp dialog dessutom och ett allmänt gott humör präglar filmen. Stanwyck är lysande i huvudrollen och man förstår att Fondas karaktär faller för henne. För förutom hennes vackra utseende, så har hon har charm, intelligens och humor. En svårslagen kombination. Fonda är även han riktigt bra och han klarar även av lite slapstickhumor utan större problem. Sagt det förr och säger det igen, Fonda var en fantastisk och väldigt mångsidig skådis, som alltid levererade. Deras personkemi är dessutom perfekt!
Betyget blir en svag fyra. Såg att filmen har 8.0 på IMDb, men jag håller fortfarande Sullivans Travels från samma år som Sturges absoluta mästerverk. En film som jag skulle placera på en topp-50 genom alla tider.
Blir att avsluta kvällen med Platinum Blonde (1931) av Frank Capra, en av de bästa regissörer som någonsin jobbat i branschen! Jag har sett ett tiotal filmer av han tidigare och älskat allihopa, så förväntningarna är minst sagt höga även på denna...
Igår såg jag Dem kallar oss Mods (1968) och Ett anständigt liv (1979), två dukomentärer av Stefan Jarl som främst fokuserar på vännerna Stoffe och Kenta som kommer rejält snett i livet. Frågor som ställs är varför det blev så fel och vilka konsekvenser det har för nästa generation. Mycket bra dokumentärer som visar ett annat sverige än vad man är van vid. Kolla in om ni inte sett dem!
Mina "favorit-klassiker" är bl.a.
* Hajen (1975): Ett genialt mästerverk av en ung Steven Spielberg. Den var betydligt bättre än vad jag hade kunnat ana. Ändå hade den nog blivit bättre om man inte gjort några uppföljare, då hade det blivit ett enda stort speciellt mästerverk och en trofé till filmhistorien som inte behövt dela hylla med tre sinkade uppföljare. Men ettan regerar, en perfekt casting, som aldrig har setts innan. Den uppstigande musiken av John Williams har ju blivit självklart att använda i en hemmagjord film om hajar. Något som är att tillägga är reaktionen på Hajen, nämligen synen på hajar, kanske den inte är så positiv, den egenskapen, men den har blivit världseffektiv, även hos mig själv, och gjorde att jag hade en enorm haj-fobi innan jag såg filmen. Nu har jag bara ryckt till lite när jag sett de på TV, och avstått en badsemester till Medelhavet, inget mer...
* Amadeus (1984): F. Murray Abraham förtjänade sin Oscarsvinst. Hans sörjande, ondskefulla och beundrande skildring av den åldrade Antonio Sallieri. Han verkligen briljerar i den rollen. Peter Shaffers mästerliga manus är bedårande och ett av de bästa jag hört. Filmen är så fantastisk att en tre timmars sits inte gör en så mycket, med undantag för evetuell trötthet i bena. Man berörs av denna klassiker, och är man ett fan av Mozart eller övrig klassisk musik är filmen ett näst intill måste.
* Edward Scissorhands (1990): Tim Burton har landat i fullaste fart: En kanonfilm! En av de mest känslofulla filmer jag sett. Den är så sorgsfull, och är en så bra intrycks-film. Danny Elfman har en stor erfarenhet av att sätta rätt musik till en sådan sorgsen film. En aning skräck innehåller filmen också, men känslorna ger ifrån sig, och den är helt klart den bästa filmen av Tim Burton, och för mig en av de bästa klassikerna.
* Schindler's List (1993): Ännu ett mästerverk av den bästa regissören i USA. Spielberg ger publiken en sorgsen och helt betagen känsla av behandlingen av judarna och Oscar Schindlers oersättliga insats under brinnande krig. Svartvit, ännu bättre, och medför en del av vad som har gjort filmen till en klassiker. John Williams gör ännu en gång mästerverket mer mästerligt med sin underbara filmmusik som sätter tårar i ögnonen under slutscenen. Ralph Fiennes och Liam Neeson gör sina bästa framträdanden i filmen, och Spielberg en av sina bästa instatser som regissör.
* Maria Larssons eviga ögonblick (2008): Även om flera kanske motsätter sig det, så tycker jag att denna filmen ska räknas som en klassiker. Magnifika scener som biofolk troligtvis kommer att komma ihåg länge. Troells bästa film hitills. En fantastisk musik. Och av allt att råga på så är det en svensk film, som ingen svensk film tidigare.
* Hajen (1975): Ett genialt mästerverk av en ung Steven Spielberg. Den var betydligt bättre än vad jag hade kunnat ana. Ändå hade den nog blivit bättre om man inte gjort några uppföljare, då hade det blivit ett enda stort speciellt mästerverk och en trofé till filmhistorien som inte behövt dela hylla med tre sinkade uppföljare. Men ettan regerar, en perfekt casting, som aldrig har setts innan. Den uppstigande musiken av John Williams har ju blivit självklart att använda i en hemmagjord film om hajar. Något som är att tillägga är reaktionen på Hajen, nämligen synen på hajar, kanske den inte är så positiv, den egenskapen, men den har blivit världseffektiv, även hos mig själv, och gjorde att jag hade en enorm haj-fobi innan jag såg filmen. Nu har jag bara ryckt till lite när jag sett de på TV, och avstått en badsemester till Medelhavet, inget mer...
* Amadeus (1984): F. Murray Abraham förtjänade sin Oscarsvinst. Hans sörjande, ondskefulla och beundrande skildring av den åldrade Antonio Sallieri. Han verkligen briljerar i den rollen. Peter Shaffers mästerliga manus är bedårande och ett av de bästa jag hört. Filmen är så fantastisk att en tre timmars sits inte gör en så mycket, med undantag för evetuell trötthet i bena. Man berörs av denna klassiker, och är man ett fan av Mozart eller övrig klassisk musik är filmen ett näst intill måste.
* Edward Scissorhands (1990): Tim Burton har landat i fullaste fart: En kanonfilm! En av de mest känslofulla filmer jag sett. Den är så sorgsfull, och är en så bra intrycks-film. Danny Elfman har en stor erfarenhet av att sätta rätt musik till en sådan sorgsen film. En aning skräck innehåller filmen också, men känslorna ger ifrån sig, och den är helt klart den bästa filmen av Tim Burton, och för mig en av de bästa klassikerna.
* Schindler's List (1993): Ännu ett mästerverk av den bästa regissören i USA. Spielberg ger publiken en sorgsen och helt betagen känsla av behandlingen av judarna och Oscar Schindlers oersättliga insats under brinnande krig. Svartvit, ännu bättre, och medför en del av vad som har gjort filmen till en klassiker. John Williams gör ännu en gång mästerverket mer mästerligt med sin underbara filmmusik som sätter tårar i ögnonen under slutscenen. Ralph Fiennes och Liam Neeson gör sina bästa framträdanden i filmen, och Spielberg en av sina bästa instatser som regissör.
* Maria Larssons eviga ögonblick (2008): Även om flera kanske motsätter sig det, så tycker jag att denna filmen ska räknas som en klassiker. Magnifika scener som biofolk troligtvis kommer att komma ihåg länge. Troells bästa film hitills. En fantastisk musik. Och av allt att råga på så är det en svensk film, som ingen svensk film tidigare.
Saknas
för
(inlägget har redigerats)
Inga inlägg
Hmm klassiker Victor?Bra filmer men du behöver nog röra dig bakåt ett antal decennier!:-)
3462 inlägg
Gjorde man film före 1975 alltså? Intressant!
Viktor: En film som är från 2008 är det lite för tidikt att säga om det är en klassiker eller ej.
Sedan är ju rubiken gamla klassiker typ tillbaka till 1960-talet och bakåt. Möjligen 1970-talet...
[size=0=0] [/size]
[size=0=0]Antonkane*[/size]
[size=0=0] [/size]
[size=0=0]Jag vill inte framstå som en riktig idiot, men vilken svenskalärare har ni? Din stavning är minst sagt usel på vissa ställen. Det stämmer inte ihop med vilken ålder du är i. Du säger att du är sexton. Jag har nyligen praoat på en lågstadieskola. Där treorna kunde stava bättre än dig. [/size]
[size=0=0] Jaja ett tips är ju i alla fall att se över dina texter innan du publicerar dem. Nu låter jag ändå som en idiot men det är inte vad jag vill framstå som.[/size]
[size=0=0] [/size]
[size=0=0]Antonkane*[/size]
[size=0=0] [/size]
[size=0=0]Jag vill inte framstå som en riktig idiot, men vilken svenskalärare har ni? Din stavning är minst sagt usel på vissa ställen. Det stämmer inte ihop med vilken ålder du är i. Du säger att du är sexton. Jag har nyligen praoat på en lågstadieskola. Där treorna kunde stava bättre än dig. [/size]
[size=0=0] Jaja ett tips är ju i alla fall att se över dina texter innan du publicerar dem. Nu låter jag ändå som en idiot men det är inte vad jag vill framstå som.[/size]
[size=0=0] [/size]
Haha, har velat fråga honom samma sak sedan jag såg hans första inlägg, men man vill ju inte framstå som alltför dryg.
Saknas
för
(inlägget har redigerats)
Inga inlägg
Danne ser vad du vill säga!Han kan ha dyslexi och det har inget med svenskaläraren att göra!Anton alla kan stava fel och jag gör det!Som mig själv i början andas ut och titta på vad du skrivit!Är du nöjd så är det bara att skriva vidare!:-)
Nu är språkpolisen i farten ser jag. Det här är ett filmforum där vi oftast har en lättsam och skön stämning, så vill i alla fall jag ha det fortsättningsvis också. Så länge vi förstår varandra så behöver vi väl inte sitta och kommentera stavning, det är onödigt.
Det är bara kul att så många som möjligt är aktiva på forumet tycker jag.
Vi är väl inte några författare eller journalister som måste skriva korrekta texter.
Det är bara kul att så många som möjligt är aktiva på forumet tycker jag.
Vi är väl inte några författare eller journalister som måste skriva korrekta texter.
Saknas
för
(inlägget har redigerats)
Inga inlägg
Om man är perfektionist är det störande!Även om man inte lever upp till det själv!:-)
Nej jag ville ju inte framstå som en idiot eller så, men jag få ta den smällen nu.
Anton om du tog det på fel sätt så ber jag om ursäkt. Perfektionist är jag nog inte men lite utav en språkpolis blir man efter två veckor på en skola där man måste påpeka om stavning annars gör man inte sitt jobb rätt. Fast sorry allihopa ifall jag drog ner stämningen. Så tillbaka till film!!!
Anton om du tog det på fel sätt så ber jag om ursäkt. Perfektionist är jag nog inte men lite utav en språkpolis blir man efter två veckor på en skola där man måste påpeka om stavning annars gör man inte sitt jobb rätt. Fast sorry allihopa ifall jag drog ner stämningen. Så tillbaka till film!!!
Saknas
för
(inlägget har redigerats)
Inga inlägg
Danne tror inte att du drog ner stämningen!Man måste få säga det man vill eller?:-)