Gamla klassiker! | sida 24

The Bank Dick (1940) av Eddie Cline och med W.C. Fields.
Den här filmen visade sig vara en helt underbar överraskning! En komedi som fick mig att gapskratta högt flera gånger, senast jag gjorde det var väl när jag såg The Awful Truth (1937) för ett halvår sedan. Filmen gav mig även en ny komisk hjälte och favorit i huvudrollsinnehavaren W.C. Fields. En gamml man med en timing och känsla så fläckfri och underhållande att jag blev smått förälskad i hans geni.
Manuset är skrivet av Fields själv men under psuedonym. Det går i stora drag ut på att vi får följa Fields klantskalle till karaktär, som trots sin klumpighet och sin ointelligens hela tiden hamnar rätt. Han stoppar bl.a ett bankrån helt ovetandes och blir anställd på banken ifråga, vilket filmens titel anspelar på.
Det finns en fantastisk biljakt i filmen som håller samma genialiska klass som i Buster Keatons stumfilmsklassiker. Men det är Fields som är den stora behållningen och det är ett rent nöje att se han ställa till det för sin omgivning under dryga 70 minuter. Den roligaste film jag sett på länge som sagt och nu ska jag leta upp fler filmer med denna genialiska humorgud!
Filmen får en fyra i betyg men Fields får en sexa, så bra och underhållande är han.

Jag började morgonen med två raka filmer på TCM som jag haft ögonen på.
Den första var The Day They Robbed the Bank of England (1960) med Aldo Ray och Peter O'Toole.
Den handlar om några IRA-krigare som får uppdraget att råna den engelska Riksbanken. En bank som anses ointaglig och som aldrig rånats under 207 år. Vi får följa gänget under det detaljerade och genomtänkta planeringsstadiet, där det bland annat ingår att infiltrera en vakt (O'Toole) för att få reda på de mest avgörande detaljerna för att kunna lyckas med kuppen. Vi får även följa dem under själva kuppen vilket blir en kamp mot klockan, då de enligt beräkningar har 50 timmar på sig att genomföra rånet.
Filmen var väldigt spännande och välspelad och höll mig hela tiden intresserad av hur det skulle gå. Blir en stark trea i betyg.
Den filmen följdes av Boys Town (1938) med Spencer Tracy och Mickey Rooney.
Jag har tidigare i denna tråd skrivit om filmen Men of Boys Town (1941) och denna utspelar sig alltså tre år före i tid. Här får vi se hur Fader Flanagan (Tracy) får idén till att starta pojkskolan för pojkar på glid. Vi får se hur han går tillväga och hur han hela tiden kämpar med finansieringsproblem, då alla inte är lika positivt inställda vare sig till Flanagans idé eller att idén i sig ska funka och göra dugliga människor av dessa pojkar.
Vi får även se när Whitey (Rooney) kommer till skolan och hans väg mot bättring. Den underbare Pee Wee är också med här och det är i denna film som Whiteys och Pee Wees vänskap formas.
Jag gillade filmen och den hade värme, härliga och välspelade karaktärer och en bra blandning av vemod och humor. Den är dock inte lika stark som uppföljaren från-41, men betyget blir ändå en riktigt stark trea!
Igår så skrev jag om The Bank Dick (1940) och hur underbart rolig den filmen var och hur förälskad jag blev i gamle W.C. Fields. En fantastisk komiker som gav mig känslan av att jag måste se och leta upp mer med han. Sagt och gjort och jag läste mig till att It's a Gift (1934) skulle vara hans bästa, så den såg jag igår kväll.
Den var stundtals mycket rolig, med en hel del gapskratt som återigen Fields nästan uteslutande står för. Han spelar en ägare till en handelsbutik som drömmer om att köpa en apelsinlund i Kalifornien. På vägen mot det målet så uppstår det mycket härlig situationskomik. Allt är inte spot on, men det mesta står sig än idag och nästan bättre än så. Det finns bl.a. en helt fantastisk scen där Fields har problem med att sova och lägger sig i hamocken utomhus får att få lite lugn och ro. Men istället för lugn, så staplas händelse på händelse under säkert 10 minuter som stör hans nattsömn. Det är så genomtänkt, smart och excellent utfört, att bara de minuterna gör denna film otroligt sevärd.
Tidlös humor som står sig för alltid, med andra ord. Tycker dock att helheten inte lever upp till nivån i The Bank Dick, men en svag fyra räcker det iaf till.
Denna film gav mig än mer mersmak för att se fler filmer med Fields, så det blir minst en eller två till med han idag!

Åh, The Good the Bad the Ugly är verkligen helt magisk, så löjligt perfekt ner i minsta detalj att man bara häpnar. Förmodligen det bästa filmslutet någonsin också, tappar hakan varje gång! Femman kunde inte vara mer gjuten. 

Och jag som tycker att den är så överskattad och i min bok inte värd mer än en 3.a.

Har blivit några klassiker under veckan som gått. Först ut var Marnie (1964) som jag tyckte var något ointressant till en början, men den tog sig ju längre den led. Sista halvan var inte så tokig faktiskt. Tippi Hedren var väl ok i sin roll medans Sean Connery alltid är en njutning att se på vita duken. Inget av Hitchcocks starkaste kort men den får ändå en svag trea.
I The Man Who Knew Too Much (1956) var det inte frågan om någon svag inledning. Här var det spänning från början när Stewart och Day är på resande fot till Marocko och blir inblandade i diverse problem. Inte mycket att invända mot i den här filmen. 4/5
Strangers On A Train (1951) var en briljant thriller i mitt tycke. Allt från det inledande samtalet på tåget mellan dem två männen till den skickligt iscensatta tennismatchen mot slutet av filmen. Även små detaljer i vissa scener är riktigt bra. Spänningen intensifieras allt eftersom filmen fortgår. Väldigt nöjd med denna. 5/5
Gav mig även på Kubricks 2001: A Space Odyssey (1968). Visuellt var den helt makalös, svårt och tro att den är gjord 1968 om man bara ser till det. Men sen då? Innehållet var inte mycket jag vart intresserad av. Tyckte den stundtals var sövande tråkig. 2/5
Hann också med Stagecoach (1939) som visade sig vara en ljuvlig westernrulle med The Duke. Kan bara kapitulera inför den här filmen och konstatera att den håller finfint fast den har 73 år på nacken. 4/5
Avslutade med en omtitt på Dr.No (1962) och jag får säga att jag har varit hård i min bedömning av denna. Har haft en tvåa på den här förut men höjer till en trea nu. Den har viss charm och Connery är ju oslagbar som Bond.

Jag började nu tänka på en mycket god film till mig, en riktigt bra klassiker. Faktiskt en av mina favoritfilmer och denna film heter ROCKY. Många av er vet säkert vad det är för film. I mina ögon är denna fantastisk, det är ju en så kallad "underdog" film. Alltså att dem hade en jätte låg budget, men se hur stor den blev. Den tycker jag att ni ska kolla in när ni har tid, en riktigt guldklimp.

Jag satt nyss och betygsatt alla James Bond Filmer. Jag tycker ju att alla dem filmerna är klassiker. Jag ska nu göra en lista om vilken film som var bäst per skådespelare.
Sean Connery: Goldfinger. 
George Lazenby: I hennes majestäts hemliga tjänst. (Han gjorde ju bara denna, så jag har inga fler val)
Roger Moore: Levande Måltavla.
Timothy Dalton: Tid För Hämnd.
Pierce Brosnan: Die Another Day.
Daniel Craig: Casino Royale. (Har inte sett Skyfall än, men den verkar dock vara mycket bra)

The Wrong Man (1956) visade sig vara en knivskarp thriller med en alldeles utmärkt Henry Fonda i huvudrollen. Ännu en guldklimp från Hitch. 4/5

Förra veckan såg jag två filmer som platsar i den här tråden, så jag kan ju lika gärna skriva lite om dem :)
Terrassen (La jetée) - 4/5
Fransk kortfilm från 1962. Berättat i stillbilder med ljud, musik och en berättarröst får vi se en framtida värld där det mesta är förstört och radioaktivt. De som överlevt bor under jorden, och där får vi följa ett experiment kring en man som ska resa i tiden för att på något sätt ställa saker till rätta. Han (åter)upplever saker under dessa tidsresor, och han vet inte riktigt vad som är minnen och vad som är nya upplevelser. Hela filmen är lite smått förvirrande, men väldigt fascinerande, och slutet är fantastiskt bra. Finns på YouTube för den som vill se den, bara 28 minuter lång. Rekommenderas! (Tack till Patrik på Filmmixern som fick mig att se den!)
En man steg av tåget - 2/5
Småtrevlig västern med en härlig Spencer Tracy i huvudrollen. Tyckte dock att den blev väldigt seg och ibland till och med tråkig tyvärr. Kanske kan bero på att jag var trött när jag såg den, så jag kanske får ta och se om den någon dag. Ger den en stark tvåa/svag trea iaf.

Jag har nu sett: The Deer Hunter. En väldigt bra film som har otroligt bra skådespeleri från många duktiga skådespelare. Storyn i denna film kunde inte bli bättre, allt var så perfekt i minsta lilla detalj. Scenografin är fantastisk, bara det gör så man vill ge höga poäng. Min favorit scen i hela filmen var den omtalande "Russian Roulette" scenen som var väldigt stark i mina ögon. Jag hade gett den en 5:a om det inte vore före den långa "öppningen/början" på filmen. Dem hade gott och väl kunnat korta ner filmen en halvtimma/45 minuter och den ändå skulle briljerat, den är ju trotsallt 3 timmar lång. Bara för det så får den en STARK 4:A.