Vi diskuterar ju mest ny film på forumet, så jag vill skapa en tråd där vi kan diskutera lite äldre favoriter. Personligen så har jag märkt att jag med åren oftast väljer gamla klassiker om jag är sugen på att hitta guldkorn, det finns ju en oändlig källa att ta av. Givetvis försöker jag se så mycket ny film som möjligt för att hålla mig uppdaterad, men klassikerna har en särskild plats i hjärtat! Tror Lemmontree håller med mig ;)
Här tänkte jag iaf att man ska kunna tipsa om och få hjälp att hitta gamla guldkorn, vi ska prata gamla skådisar, regissörer och numer utdöda filmgenrer som westerns och film noir.
Jag såg The Asphalt Jungle (1950) av John Huston härom dagen och den tipsar jag mer än gärna om. Den handlar om ett gäng brottslingar som planerar en stor kupp mot en bank. Vi får följa deras väg genom planering till utförande och vad som händer efteråt. Vi får även lära känna karaktärerna ingående under resans gång vilket ger filmen ett större djup än det normala för genren. Fantastiskt manus, grym regi från Huston som hela tiden håller intresset på topp och lysande insatser från skådisarna med Sterling Hayden, James Whitmore, Jean Hagen, Lewis Calhern och inte minst från Sam Jaffe som är helt fenomenal! Marilyn Monroe dyker också upp i en tidig roll.
Skulle ranka detta som en av de bättre film noir's som gjorts och John Hustons näst bästa film. Endast slagen av The Treasure of the Sierra Madre.
Imponerande att kliva upp 06:00 för att se film, då är man en äkta filmfantast! :)
Ikväll såg jag en lysande skräckis från 1961 tror jag det var, The Innocents med Deborah Kerr. Jag såg att du också gillade den Brent. En riktigt trevlig överraskning, trodde aldrig att den skulle vara så pass bra. Snygg, krypande och intressant skräckfilm med riktigt vassa prestationer från såväl vuxna som barn.
Rekommenderas till er alla!
Ikväll såg jag en lysande skräckis från 1961 tror jag det var, The Innocents med Deborah Kerr. Jag såg att du också gillade den Brent. En riktigt trevlig överraskning, trodde aldrig att den skulle vara så pass bra. Snygg, krypande och intressant skräckfilm med riktigt vassa prestationer från såväl vuxna som barn.
Rekommenderas till er alla!
Haha, ja är man fantast så är man :)
Kul att du gillade den Marcus, den är verkligen snuddande nära en femma i min bok. Inget vanligt betyg för mig i den genren som jag tycker känns allmänt urvattnad och förutsägbar. Men det finns guldkorn och denna är verkligen ett sådant! :)
Kul att du gillade den Marcus, den är verkligen snuddande nära en femma i min bok. Inget vanligt betyg för mig i den genren som jag tycker känns allmänt urvattnad och förutsägbar. Men det finns guldkorn och denna är verkligen ett sådant! :)
Stage Fright (1950) var inte mycket att skriva hem om. Tyckte handlingen aldrig tog någon riktig fart utan mest trampade vatten. Och Marlene Dietrich vet jag inte om det var nån större skådis, hon övertygade iaf inte mig med sin prestation i den här filmen. Men hon kunde väl sjunga istället. Överlag en stillastående film som får en tvåa.
Då vart jag betydligt mer tillfreds med nästa film jag såg som var I Confess (1953). Redan från början infaller sig spänningen när vi får följa Father Logan och hans moraliska dilemman. Han står verkligen i valet och kvalet här. Jag hade inte sett mycket av Montgomery Clift innan, men tyckte han gjorde en imponerande insats här. Alltid kul att återse Karl Malden också som sällan gör en besviken i sina biroller. Jag hade en trevlig stund med denna rulle som får betyget fyra.
Då vart jag betydligt mer tillfreds med nästa film jag såg som var I Confess (1953). Redan från början infaller sig spänningen när vi får följa Father Logan och hans moraliska dilemman. Han står verkligen i valet och kvalet här. Jag hade inte sett mycket av Montgomery Clift innan, men tyckte han gjorde en imponerande insats här. Alltid kul att återse Karl Malden också som sällan gör en besviken i sina biroller. Jag hade en trevlig stund med denna rulle som får betyget fyra.
Håller med dig om båda fimerna Gomer. Stage Fright känns som en av de svagare från Hitchcock, medans I Confess är klart bättre. Monty Clift är verkligen en skådis att leta upp. Han har många bra filmer och roller på samvetet.
Saknas
för
(inlägget har redigerats)
Inga inlägg
Är filmen i 3-D?Förstår inte!Pappa torkar min näsa och säger att filmerna är i svart/vit!LOL vem ser film i svart/vit?FärgTV-N kom ju typ på 2000-talet?
@Slaffsy Vad fan har du gjort med ditt konto!?!?
Eller är det nån som trollar med dig?
Eller är det nån som trollar med dig?
Sansho dayu (1954), en japansk film som helt verkar ha överskuggats av den mycket mer uppmärksammade Seven Samurai som kom samma år, vilket är synd, för den var verkligen helt fantastisk. Filmen bygger på någon gammal tragedi-legend, och handlar om en guvenörsfamilj som slits sönder och blir sålda som slavar typ; varpå man får följa de olika familjemedlemmarnas liv i fångenskap och hur de följer olika vägar.
Jag var innan jag såg den här filmen helt obekant med Kenji Mizoguchi, och efter en lite trevande början samt ett japanskt teaterskådespel/överspel som jag först hade svårt för men snart accepterade då jag intalade mig att gammal japansk film är sådan, så tog filmen fart och sög in mig.
En ganska simpel, men kraftfull historia, mästerligt regisserad av Mizoguchi, som berör och på ställen verkligen känns (ett par scener som var riktigt starka). En vacker film i sin enkelhet, ljuvligt filmad, med ett landskap och sceneri som nästan känns hemsökt, mytiskt.
Jag var innan jag såg den här filmen helt obekant med Kenji Mizoguchi, och efter en lite trevande början samt ett japanskt teaterskådespel/överspel som jag först hade svårt för men snart accepterade då jag intalade mig att gammal japansk film är sådan, så tog filmen fart och sög in mig.
En ganska simpel, men kraftfull historia, mästerligt regisserad av Mizoguchi, som berör och på ställen verkligen känns (ett par scener som var riktigt starka). En vacker film i sin enkelhet, ljuvligt filmad, med ett landskap och sceneri som nästan känns hemsökt, mytiskt.
Finns det några pre code fans här? Ladies They Talk About med Barbara Stanwyck är en sådan.Mycket bra.
I förra veckan sände TCM Sverige några pre codes utan att ensa nämna det,dem kallar det drama från______.Synd.
I förra veckan sände TCM Sverige några pre codes utan att ensa nämna det,dem kallar det drama från______.Synd.
Har sett ett par gamla klassiker på sistone: Katt på hett plåttak (1958) och Stormvarning utfärdad (1948). Två trevliga filmer som fick en varsin 3:a i betyg. I den förstnämnda var det Paul Newman som var det bästa med filmen, i en nedstämd men något explosiv roll, och i den sistnämnda gjorde Edward G. Robinson en härlig bad guy med mycket pondus!
Jag ägnade gårdagskvällen till två krigsfilmer. Blev först en omtitt på The Great Escape (1963) som var alldeles för länge sedan jag såg. Den var lika underbar som jag mindes den. Väldigt underhållande att få följa med på deras planerande och förberedande inför själva flykten. Sista timmen av filmen är suverän. I en imponerande skådislista gillar jag Donald Pleasence bäst, han gör sin roll fantastiskt bra måste jag säga. Min fyra kvarstår.
Andra filmen ut var The Dirty Dozen (1967) som jag har lyckats missa. Den var lika skön den, påminde en del om föregående film också. En fröjd för mig att få se två av mina absoluta favoriter, Marvin och Bronson teama upp i samma film. Känns som att Tarantino har sneglat en del på de här två när han gjorde Basterds. Blir en fyra även här.
Tänk om alla filmer höll sån här klass. Då skulle man bli bortskämd.
Andra filmen ut var The Dirty Dozen (1967) som jag har lyckats missa. Den var lika skön den, påminde en del om föregående film också. En fröjd för mig att få se två av mina absoluta favoriter, Marvin och Bronson teama upp i samma film. Känns som att Tarantino har sneglat en del på de här två när han gjorde Basterds. Blir en fyra även här.
Tänk om alla filmer höll sån här klass. Då skulle man bli bortskämd.
Såg tidigare idag på The Comancheros (1961). Hade inte hört så mycket om den här filmen, men det visade sig vara en fartfylld och trivsam westernrulle med the Duke. Även Lee Marvin dyker upp i en biroll. Helt klart värd att kolla upp om man gillar John Wayne. Får en trea av mig.
I kväll blev det en till Hitchcock-film i och med Rebecca från 1940 med Laurence Oliver och Joan Fontain i huvudrollerna. Jag ska inte ta upp handlingen för jag tror de flesta här redan känner till denna film men också för att jag själv anser att det är bättre att gå in med ett "blankt papper". Filmen var iallafall riktigt snygg och välspelad men framför allt fanns det en mystiskt stämning som gjorde att man hela tiden hade satt lite på nålar. Jag tycker Rebecca förtjänar ett top betyg och till er som undgått denna tidiga Hitchcock-rulle kan jag inte annat än varmt rekommendera den!
Rundade av helgen med en titt på The Professionals (1966) som var en skön western med Lancaster och Marvin i spetsen. Här fick de plocka fram det tunga artilleriet när de skulle frita Claudia Cardinale från kidnappare. Hon i sin tur var så het att man nästan tappade hakan. Bra rulle som får en stark trea.
Tråkigt att den här genren nästan är helt utdöd. Numera kommer det ju bara någon westernfilm med sporadiskt mellanrum. Tur då att det finns så många äldre godingar att välja mellan.
Tråkigt att den här genren nästan är helt utdöd. Numera kommer det ju bara någon westernfilm med sporadiskt mellanrum. Tur då att det finns så många äldre godingar att välja mellan.
Såg Die Nibelungen: Siefried (1924) ett fantastisk, storlaget fantasyäventyr; sin tids sagan om ringen. Blev en stabil 4:a, nådde inte riktigt hela vägen. Skrev lite mer på filmens sida.
Edit: Kolla till exempel in denna drakstriden! :)
Edit: Kolla till exempel in denna drakstriden! :)
Murder, My Sweet (1944).
Det här var en klassisk noir-film där vi får se en av de mest klassiska karaktärerna i genren, Philip Marlowe (Dick Powell).
Han blir indragen i en mordhistoria full av noir-genrens klassiska element som mord, dubbelspel, femme fatales, svek och hårdkokt dialog. Var annars än i noir-filmen kan man få höra helt underbara repliker som "-How would you like a swift punch on the nose?".
Filmen var bra även om det saknades lite för ett toppbetyg, har sett klart bättre filmer i genren, men en stark trea är den iaf värd.
Det här var en klassisk noir-film där vi får se en av de mest klassiska karaktärerna i genren, Philip Marlowe (Dick Powell).
Han blir indragen i en mordhistoria full av noir-genrens klassiska element som mord, dubbelspel, femme fatales, svek och hårdkokt dialog. Var annars än i noir-filmen kan man få höra helt underbara repliker som "-How would you like a swift punch on the nose?".
Filmen var bra även om det saknades lite för ett toppbetyg, har sett klart bättre filmer i genren, men en stark trea är den iaf värd.
Jag såg nyss John Fords "Young Mr. Lincoln" (1939), titeln skvallrar väl om vad filmen handlar om. Vi får följa Lincolns liv som ung innan han blev president. Han flyttar in till stan och börjar arbeta som advokat, han försvarar två män som anklagas för mord.
Jag tyckte att det kunde vara intressant att se den här filmen nu innan Spielbergs film kommer där man får följa sista månaderna av Lincolns liv.
En riktigt bra film, som vanligt när det gäller John Ford. Henry Fonda är suverän som en ung Abraham Lincoln. Ska bli intressant att jämföra lite med Daniel Day-Lewis prestation även om de gestaltar mannen i väldigt olika åldrar.
Jag tyckte att det kunde vara intressant att se den här filmen nu innan Spielbergs film kommer där man får följa sista månaderna av Lincolns liv.
En riktigt bra film, som vanligt när det gäller John Ford. Henry Fonda är suverän som en ung Abraham Lincoln. Ska bli intressant att jämföra lite med Daniel Day-Lewis prestation även om de gestaltar mannen i väldigt olika åldrar.
Tittade på The Invisible man (1933) och jag tyckte att det var en bra film. Härlig karaktär som är rent utsagt galen. Det som jag inte gillade är att Universals gamla skräckisar har nästan alla samma upplägg, Dracula, Frankenstein osv, med kärlekshistorian och allt. Men detta var en bra film.
Jag såg precis Yojimbo (1961) av Akira Kurosawa. En riktigt bra och framför allt cool film. Om man tyckte att Clintan var cool i A Fistful of Dollars så är Toshiro Mifune dubbelt så cool som honom. En sak som jag också diggade var musiken som var mycket passande och bra. Av dem fem filmer som jag har sett av Kurosawa så är detta definitivt den bästa. Planerar dock en omtitt på De sju samurajerna.
Startade morgonen med att slå på TCM för att avnjuta The Naked Spur (1953) en western av Anthony Mann. I rollerna Jimmy Stewart, Janet Leigh, Robert Ryan m.fl.
Just kombinationen James Stewart och western kändes klockren och jag blev inte besviken. Mann och Stewart samarbetade ju otaliga gånger genom åren och oftast i just den här genren och alltid med ett lyckat resultat. Denna film var alltså inget undantag, den levererade en välspelad och spännande filmupplevelse med vackra vyer från Rocky Mountains i Colorado. Stewart var som vanligt alldeles lysande och lyckades under filmens gång utmejsla en karaktär som blivit sviken, full med fel och brister, men som ändå kan tänka sig att börja om. Filmen var som sagt riktigt sevärd och betyget landar på en stark trea.
Just kombinationen James Stewart och western kändes klockren och jag blev inte besviken. Mann och Stewart samarbetade ju otaliga gånger genom åren och oftast i just den här genren och alltid med ett lyckat resultat. Denna film var alltså inget undantag, den levererade en välspelad och spännande filmupplevelse med vackra vyer från Rocky Mountains i Colorado. Stewart var som vanligt alldeles lysande och lyckades under filmens gång utmejsla en karaktär som blivit sviken, full med fel och brister, men som ändå kan tänka sig att börja om. Filmen var som sagt riktigt sevärd och betyget landar på en stark trea.
Tänkte idag se på Dr Mabuse av Fritz Lang från 1962 den får vi väl ämdå räkna som en klassiker.