Betygssättning | sida 1

Jag startar denna tråd för att jag ibland upplever att man får pikar från olika håll när man sätter höga betyg på filmer man ser.
Jag har verkligen ingen förståelse alls för detta. För det första undrar jag vilken roll det spelar att en person sätter ett särskilt betyg på en särskild film, vad är det egentligen som diskuteras? Själv är jag en person som alltid försöker ha en positiv utgångspunkt när jag ser en film (självklart finns det undantag, Uwe Boll, Green Lantern osv.) genom att ha inställningen om att filmen är bra tills motsatsen är bevisad. Jag har en känsla av att de flesta istället ser filmer från andra hållet, dålig film tills motsatsen är bevisad, och visst kan man göra det, men då ska man inte klaga på de som tänker annorlunda. 
Jag är väl medveten om att jag sätter höga betyg på de flesta filmer jag ser, men so what? Jag älskar film, jag älskar själva formen film, de rörliga bilderna i allmänhet. För mig behöver helt enkelt en film inte vara perfekt i varenda hörn, vrå och skrymsle för att få en femma/tia. Det är väl klart att till exempel den första Pink Panther-filmen har vissa brister, men det är ändå en solklar femma för mig. Det är en film som jag skrattade åt, som jag njöt av när jag såg den, som gjorde att jag kände mig lycklig och positivt inställd till livet, och det är så mycket värt. Att filmen sedan förgylls av den geniala Peter Sellers gör femman helgjuten.
Samma gäller med 127 Hours, det kanske också är en film med brister, men vad gör det när man sitter på helspänn hela filmen igenom och verkligen lider med Ralston på sina ställen, samtidigt som man gläds åt hans triumfer och det han också lyckas uppnå.
Sen finns det ju självklart filmer som jag tycker är perfekta på alla plan också, så som There Will Be Blood, The Godfather, Dr. Strangelove och Fight Club. Men dessa filmer förminskar ändå inte femman som jag delar ut till The Pink Panther eller 127 Hours, det är andra filmer, sedda på andra tillfällen, med ett helt annat tankesätt.
Den stora frågan är varför man sätter betyg över huvud taget...

Alla har rätt att sätta vilka betyg man själv vill, allt är ju subjektivt. De flestas smak ändras väl med åren dessutom, så har det varit för mig iaf. När jag var tretton så var mina tre favoritfilmer, Lonesome Dove, Days Of Thunder och Young Guns 2. Lonesome Dove är fortfarande nummer ett för mig, ett tidlöst mästerverk som spelar på alla mina strängar. Det var också där jag fann mitt livs filmkärlek, Robert Duvall och samtidigt mitt stora filmintresse :) Sånt sitter djupt rotat och den filmen kommer alltid ha en stor plats vikt i mitt hjärta. Nu när jag sett om Young Guns 2 och Days Of Thunder 20 år senare, så håller dom ju inte alls samma standard, man blir hårdare i sin granskning ju mer film man ser. Gillar båda filmerna fortfarande, men mest ur en nostalgisk synvinkel. Det är lite det jag menar med att någon som sätter en femma på en film som många tycker är skit, har sina speciella skäl till den femman. Det är väl bra så, låt alla ha sin smak. Behandla andra som man själv vill bli behandlad är en bra tumregel. Jag försöker leva upp till den, men ibland så misslyckas jag, man är ju inte mer än människa. Självklart kan man ifrågasätta andras betygsättning om man gör det på ett respektfullt sätt, det är ju alltid kul att se hur andra resonerar kring filmer man själv älskar eller avskyr.

@Psychopatrik
Hehe, jo, jag tycker också det är kul att sätta betyg och så, men det blir fel när vissa anser att man ska sätta betyg på ett visst sätt. Man "måste" till exempel vara snål med femmor.

Viktor: Haha ja själv är jag nog FÖR snål med femmorna egentligen, men jag har nu börjat att tänka mig en tiogradig skala i skallen istället som du nämnde tidigare. Ja där 10/10 är en solklar femma, en stark och där även 9/10 är en femma, en svagare dock så klart. Men på det sättet så får jag väl till några fler femmor, annars har jag nog "bara" satt enormt starka fyror på dessa filmer. Men...ja så många fler femmor har det ändå inte blivit, jag är väl en snålgubbe. Men alltså det finns väl inga regler angående detta heller, kör på bara. Bättre att följa hjärtat då man sätter betyg än skallen och lyssna på vad andra säger. Jag menar har filmen nåt till och förgyllt ditt hjärta så ska du väl så klart lyssna till det också? :) ja och ett högt betyg är väl då givet!
Brent: Ja jag tänker ungefär som dig där och en nolla har jag också med i mitt system, en struken kapsyl är en urusel film, en kapsyl en underkänd, dålig film, en tvåa en godkänd, en trea bra, en fyra en utmärkt och mycket bra film och femman är så klart ett mästerverk, eller som vi snackade om här tidigare då, en PERSONLIG favorit.
Edit: Kom just nu på en sådan där personlig favorit. Ett päron till farsa firar jul, jag har just nu en stark fyra på den, men rent personligt så är det fanimej en femma. Då är det klart att folk kanske ifrågasätter ifall jag skulle ge den filmen en femma, en "simpel" komedi med Chevy Chase? Jomen jag tycker att det helt klart att den är den bästa julfilmen någonsin, den är förbannat rolig och mysig. Jag har växt upp med den och jag kan se den om och om igen iom att den alltid känns trygg, underhållande och bekant. Jag är själv mycket väl medveten om att den inte har Oscarsinsatser av skådespelarna ( fast ypperliga ifall komedierna hade en egen genre på Oscarsgalan ) den har inte ett makalöst foto, en exremt smart intrig osv. men det är en film som jag skrattat åt och med ända sedan jag började gilla film på allvar, den betyder en hel del för MIG. Nu ändrar jag betyget till en femma ;)

Håller med tidigare talare. Ett betyg är ju en högst subjektiv sak. Alla har vi olika kriterier för vad som ska uppfyllas för ett visst betyg, och inte ens vi själva är helt trogna våra egna kriterier för då och då ser vi en film som kanske inte riktigt lever upp till dessa kriterier, men som ändå lämnar oss med en oslagbar känsla efteråt.
För att ta ett par exempel som tidigare nämnts i tråden. 127 hours, en film som kanske egentligen borde ligga på en 4:a enligt mina högst personliga kriterier, men som lämnade mig med en sån otrolig känsla efteråt. Den lyfte till en 5:a tack vare detta.
Ett till exempel, Days of Thunder. Kanske ingen kanonfilm, väldigt typisk amerikansk på många sätt med en hel del manipulerande av tittaren. Men mina minnen (var min favoritfilm när jag var yngre) samt att jag fortfarande rycks med i den och bryr mig om personerna i den gör att den får en 4:a i betyg av mig.
 
Btw. "Min" betygsskala ser ut som din Brent.

Haha, vad gulligt då!
Jo klart att ramar finns, alltså endast ett betyg säger väl inte så mycket egentligen, det är ju endast en siffra. Det kan man ju inte blint gå efter. Man får nog se helheten i recensionen, i det som står skrivet och sedan lägga ihop det med siffran, betyget. Nu skriver ju inte jag recensioner till allt jag betygsätter, men vid det här laget så vet väl de som läser vad jag skriver ungefär vad JAG gillar och inte gillar, hur jag resonerar osv.
Men visst, det är svårt det här.

Jo det ligger något i det du säger Alex, men för mig så hade det dock räckt med en 6-siffrig skala. Dvs Noll till 5.

Ställer mig också i "håller med"-kön. En filmrecensent måste vara subjektiv, man måste få säga vad ens allra egen röst säger till en. Det objektiva ligger väl mer i bakgrunden, en film styrks naturligtvis av bra foto, skådespeleri, gediget manus osv. Men ändå älskar jag filmer som Ace Ventura och Hot Rod mycket mer än de allra flesta andra komedier, de tilltalar just mig så träffande och personligt än många andra komedier som har högre snittbetyg på IMDB osv... Hade blivit ganska tråkigt att bara läsa objetiva recensioner (och för övrigt, så finns det knappast några helt objektiva för den delen, allt är mer eller mindre subjektivt... nu blev det rörigt... men men).

Tycker definitivt att en 10-gradig skala är bättre. Sätter alltid betyg på imdb efter att jag sett en film, och att sätta en 9:a känns jävligt skönt.
Jag är själv lite rädd att folk skulle betrakta mig som en idiot om de såg vad jag satte för några betyg på filmer. Till exempel har jag satt en 2:a på Blade Runner och American Beauty samtidigt som jag satt en 5:a på Crank och Anchorman. Men de är ju i helt olika genre, jag sätter inte betyget utifrån samma ramar på dem. Känner mig dock ofantligt dum ibland när jag själv ser vad jag satt för några betyg.
Betygsättning är ångestfyllt, självutlämnande och hemskt. Men kul.

Lebowski: Ja alltså komedier är ju väldigt svåra att betygsätta egentligen, speciellt ifall man ska rikta sig till en större massa. Det handlar ju om humor och vad man skrattar åt och humorn är ju faktiskt väldigt personlig. Så att betygsätta komedier är verkligen marigt.