Välkommen till MovieZine!
Som medlem kan du betygsätta filmer och serier, kommentera artiklar och skapa listor. Gå med i Sveriges största filmcommunity med över 100 000 medlemmar! Det går snabbt och enkelt att skapa ett konto.
Själv såg jag Gudfadern part I igår. Den lever verkligen upp till sitt rykte som en av världens bästa filmer Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
Vilken film såg du senast? skriv gärna också vad du tyckte om den.
[quote="Regler":sa0t1k58]När ni skriver här skriv INTE bara filmens namn och betyg eller kommentar finns i tråden om filmen utan skriv ALLTID varför ni gav den det betyget. Att först skriva i filmens tråd och sen här räknas som spam, att upprepa samma sak 2 gånger är bara onödigt.
Det kan aldrig sägas tillräckligt många gånger, motivera alltid varför ni tycker som ni gör.[/quote:sa0t1k58]
såg precis indiefilmen Never Back Down om en kille med grova aggressionsproblem som flyttar med sin familj till Orlando och blir involverad i en "Fight Club"-liknande rörelse bland rikemansungdomarna
Trots det givna slutet så är filmen ändå gjord med enorm känsla och slagsmålsscenerna är bland de snyggaste jag sett sen Matrix. De små komiska inslagen är grädden på moset. Sen att man skulle kunna tro att Christiano Ronaldo har en tvillingbror är en helt annan grej
[b:3g0kpjqg]Risky Business[/b:3g0kpjqg] (1983) [img:3g0kpjqg]http://images.filmtipset.se/posters/3936.jpg[/img:3g0kpjqg] En helt annan film än vad jag förväntade mig. Hade förväntat mig en lättsam tonårskomedi där han fick lite problem när han var ensam hemma men den blev istället Girl Next Door fast på 80-talet. Det är väldigt enkelt att se varifrån Girl Next Door har fått sin inspiration. Det är inte riktigt samma sak men de flesta karaktärer som finns här finns också i GND, så att säga.
Den suger faktiskt tag i en rätt bra, den höll uppe intresset hela vägen. Tom Cruise är väl sådär i huvudrollen, känns lite irriterande emellanåt men allt som allt var han bra.
Något jag verkligen störde mig på var musiken. 80-talssynth kan fungera (Scarface) men här är den otroligt monoton och stundtals väldigt jobbig. Det blir en trea som ligger i gränslandet mellan svag och stabil.
[b:3h3lcx3r]The Great Escape[/b:3h3lcx3r] Första halvan av filmen är ganska seg, men sen bär det av och blir spännande. En fantastisk skådespelarensemble och en mästerlig regissör gör detta till en mycket sevärd klassiker.
[img:vvia0ady]http://images.filmtipset.se/posters/17332.jpg[/img:vvia0ady] [b:vvia0ady]Batman: Mask of the Phantasm[/b:vvia0ady] En spin-off på den mycket populära TV-serien [i:vvia0ady]Batman: The Animated Series[/i:vvia0ady]. Animationerna i filmen har blivit förbättrade jämfört med serien och historien är, ganska logiskt, mer välbearbetad än ett vanligt avsnitt. Man får likt [i:vvia0ady]Batman Begins[/i:vvia0ady] reda på lite om Bruces bakgrund och hur Bruce hanterar hela spelet mellan gott och ont psykologiskt. Dessutom så var "the Phantasm" en välskriven karaktär.
Visa spoilerGöm spoilerDet som gjorde karaktären så speciellt var att den visade hur Batman kunde ha varit om han inte hade hållit fast vid sina principer
Jokern kompletterade dessa karaktärer på ett bra sätt och han var lika härligt galen som man brukar se honom. Röstskådespelarna gör ett riktigt bra jobb och de ger liv i karaktärerna på ett trovärdigt sätt. Min personliga favorit är Mark "Luke Skywalker" Hamill och hans röst till Jokern. Överlag så är detta en av de bättre Batman-filmerna som har gjorts och jag rangordnar den efter [i:vvia0ady]Batman Begins[/i:vvia0ady] och [i:vvia0ady]The Dark Knight[/i:vvia0ady], men före Burtons och framförallt Schumachers filmer.
[img:vvia0ady]http://images.filmtipset.se/posters/523.jpg[/img:vvia0ady] [b:vvia0ady]Chasing Amy[/b:vvia0ady] Då var det dags för ännu en film signerad Kevin Smith. Den här gången har han lärt sig sin läxa från [i:vvia0ady]Mallrats[/i:vvia0ady] och kan nu hantera en kärleksrelation på ett trovärdigt och originellt sätt. Den här filmen är, jämfört med de två första filmerna, en mer seriös film och med manusets hjälp så hantera Smith även detta. Manuset är både välskrivet och framförallt överhört varierande. Ena stunden diskuteras serietidningar och filmer ur en komiskt synvinkel, för att i andra stunden diskutera seriösa relationsproblem. Så om man är beredd på att [i:vvia0ady]Chasing Amy[/i:vvia0ady] är ett kärleksdrama och inte en galen komedi så lär man inte bli besviken.
Första delen av succémangaserien Death Note, filmen bygger på den smarta och nyskapande idén om en Death Note som dödar personen vars namn skrivs i den, författaren av skrivboken kan själv välja vem som ska dödas och hur den ska dödas det enda som behövs är namn och en tankebild av personen medans man skriver. Den mycket smarta universitetsstudenten Light Yagami hittar skrivboken och bestämmer sig för att förändra världen med att döda kriminella. Då hundratals kriminella plötsligt dör av misstänksamma hjärtattacker sätts specialgruppen mot seriemördare in, gruppen leds av L också han ett ungt geni. Vi får följa den hårda kampen mellan de två genierna Light och L medans de försöker avslöja den andras rätta identitet.
Då storyn är smart så är även filmen det, den är väldigt oförutsägbar och lever på sina twistar och den unika storyn. Skådespeleriet är helt ok, vill kanske inte påstå att det är Japans skådespelarelit men de utför ändå sitt jobb väldigt väl, då språket är på japanska blir det svårare att avgöra om dialogen görs på det bästa sättet, men jag har inte direkt några inverkningar. Men slutsatsen är att det är en bra och underhållande film med en väldigt smart idé, kanske kan verka komplicerad om man inte håller huvudet högt under visningen.
Om ni istället vill ha en mer detaljrik upplevelse så rekommenderar jag animeserien Death Note där både animationen och regin är mästerlig. Man bemästrar även ljud och musik väldigt väl, det är sällan tyst i serien då musiken nästan alltid ligger på och förstärker både stämningen och berättelsen.
[b:wafgz2i2]Death Note: The Last Name[/b:wafgz2i2]
Detta var den andra delen, man behöll samma filmteam och gjorde en nästan en exakt likadan film som ligger på samma nivå som den första filmen. Det bygger fortfarande på spänningen mellan Light och L och de har även i denna film fullt med twistar och intelligenta lösningar. Det jag kan tillägga från den föra recensionen är att sluttwisten skiljer sig väldigt mycket ifrån mangans (serietidningen), då tiden är knappare i film än i serie så har man här ändrat väldigt mycket på handlingen, enligt mig har man lyckats väldigt väl och jag tycker till och med att det nya slutet är bättre än dess original. Man lyckades tyvärr göra en uppföljare möjlig, den tanken är redan gjord och mitt omdöme om den filmen kommer att komma snarast, men är redan nu skeptisk till en lyckad sådan.
Baz Luhrman har verkligen en speciell stil. Han har förvandlar gamle shaky's historia till nåt extraordinärt, men samtidigt har de extrema nackdelar. de fina språket kändes inte alls hemma t.ex. dock en bra film, som dock kunde vart bättre.
Riktigt bra film som väckte en hel del tankar och funderingar. Oliver Stones bästa film. Man kan förstå att den väckte starka känslor hos amerikanarna när den kom. Betyg:
En bra skräckis från Spanien. Dem har lyckats skapa ett intressant scenario och filmen innehåller inte en enda död minut. En konsekvens är att filmen kanske gick lite för snabbt men handlingen utspelar sig i real tid så det är helt okej.
[b:vdui4lco]Children of Men[/b:vdui4lco]
En annorlunda typ av road movie men välgjord. Clive Owen är alltid lika bra och miljöerna är fantastiska. Inte så bra som jag hoppades på, men ändå bra.
En av de bästa filmerna någonsin. När det gäller filmen fick man iofs den bästa upplevelsen första gången, men hur helst är den fantastiskt bra. Klockren femma.
[b:e4eg4fvq]Dog Day Afternoon[/b:e4eg4fvq] En helt galet underbar film, med en riktigt rolig historia som är baserad på en sann händelse. Al Pacino levererar verkligen i rollen som Sonny. Allt är så perfekt, en av de bästa filmerna jag sett.
Helt suveränt originell film av John Hughes. Det är så välskrivet och välagerat att det inte är sant. Fruktansvärt realistiskt och man känner verkligen igen sig i karaktärerna. Se!
[img:296mc4i0]http://images.filmtipset.se/posters/526.jpg[/img:296mc4i0] [b:296mc4i0]A Fistful of Dollars[/b:296mc4i0] Filmen som startade spagettiwestern-vågen och satte regissören Sergio Leone och tonsättaren Ennio Morricone på kartan. Det var djärvt av en Leone att som en italienare ta sig an en av det mest amerikanska som finns inom film, westerngenren, och göra om den enligt eget huvud. Resultatet blev ett stilfullt experiment som lyckades. Kameran användes fullt ut med många närbilder som stämningshöjare och musiken från Morricone fungerar perfekt i filmens stämning. En annan ganska makalös detalj var hur Leone hanterade cowboyen, den stolta amerikanska symbolen som symboliserade heroiska insatser för samhället. Leone gjorde cowboyen amoralisk och girig, vilket visade hur USA samhällsroll som hjälte efter andra världskriget hade ändrats runt om i världen. Till slut så måste jag tillägga att filmen är väl värd att se och jag rekommenderar att man ser hela Dollar-trilogin med den här som en uppvärming.
[img:296mc4i0]http://images.filmtipset.se/posters/527.jpg[/img:296mc4i0] [b:296mc4i0]For a Few Dollars More[/b:296mc4i0] Den andra delen av trilogin känns överlag tätare och mer spännande än den första. Leone har lärt sig av sina misstag och har anlitat fler professionella skådespelare allt eftersom hans rykte har ökat. Clint Eastwood är den yttersta symbolen för coolhet och Lee Van Cleef passerar perfekt i rollen som prisjägare även om hans absolut bästa roll är i den avslutande delen i Dollar-trilogin. [i:296mc4i0]The Good, the Bad and the Ugly[/i:296mc4i0], som den heter, var den första jag såg i trilogin och jag tycker att den är den starkaste av de tre filmerna. Det är inte ofta som att den sista delen av en trilogi anses vara den bästa av dem.
Bra film. Dock tycker jag nog den är aningen överskattad. Jag tycker inte riktigt den lyfter som den borde, det blir stundals segt och lite händelsefattigt även om det är ganska spännande genom hela filmen. Slutet är i särklass det bästa i filmen, riktigt jävla bra. Pitt och Freeman är bra i sina roller fast bäst är Spacey.
Håller med om att Seven är överskattad. Mina förväntningar var skyhöga efter alla hyllningar den fått, men tyckte efteråt att den kändes ganska medioker. Bortsett från slutet, som för övrigt var riktigt snyggt, så bjöd den inte på några större överraskningar utan kändes i princip som vilken thriller som helst.
Spacey och Freeman är duktiga båda två, men kan inte säga detsamma om Pitt. Hade han gjort rollen idag hade han förmodligen suttit den klockrent, men här verkar han inte riktigt ha utvecklats som skådespelare. Hans karaktär var dessutom enormt frustrerande. Framstod mest som en uppkäftig tonåring.
Det är dock en sevärd film som lyckas bygga upp en viss spänning. Skulle sätta en trea i betyg.
[b:2vxf3wpw]Office Space[/b:2vxf3wpw] (1999) [img:2vxf3wpw]http://images.filmtipset.se/posters/1291.jpg[/img:2vxf3wpw] Grymt bra komedifilm där fokus inte ligger på den lite småtrista handlingen utan på karaktärerna och på deras sätt att vara. Handlingen som den utvecklar sig är inte så bra, jag gillar snarare den minimalistiska inledningen än när de väl bestämmer sig för att göra det som driver filmen framåt sista halvan.
Alla skådespelare är riktigt, riktigt bra, speciellt alla skitstövel-chefer och -konsulter som John C. McGinley som Bob och Gary Cole som Bill Lumbergh. Helt sjukt bra karaktärer och prestationer från både. Allt från hur de rör sig till hur de pratar är så klockrent enerverande att man verkligen förstår varför Peter hatar sitt liv. Men de två är bara de två bästa, alla är duktiga. Mike Judge har gjort en riktigt lyckad komedi.
[b:2vxf3wpw]Dogma[/b:2vxf3wpw] (1999) [img:2vxf3wpw]http://img140.imageshack.us/img140/9134/dogmaposteryu4.jpg[/img:2vxf3wpw] En fantastisk film, precis som alla Kevin Smith-filmer. I den här behandlar han sin tro och tron i allmänhet, vilket är ett ganska tungt ämne och ligger långt ifrån Mallrats och Clerks som är bra mycket mer lättsinniga, den här ligger desto närmare Chasing Amy än någonting annat han har gjort efteråt också.
Han gör det bra (återigen, precis som alltid). Det är lite krystat hur han får in Jay & Silent Bob men de bidrar med humor genom hela filmen och Jason Mewes gör nog sin bästa film i Dogma, han kommer in rätt varje gång och får alltid ett skratt. Det märks att Matt Damon och Ben Affleck är vänner på riktigt, de är riktigt avslappnade runt varandra och Ben Affleck är lika bra som han brukar vara i Kevin Smiths regi. Matt Damon faller in i samma anda som resten av karaktärerna. De två sakerna jag stör mig på när det gäller skådespelarna är väl att Linda Fiorentino är skitdryg (fast det är mest för att jag vet hur fan hon betedde sig på inspelningen) och att Jason Lee inte får en större roll. Jag gillar Matt Damon men Jason Lee borde få en huvudroll i alla Smith-filmer eftersom han är den perfekta skådespelaren för hans filmer, något man märker i både Mallrats och Chasing Amy.
Rakt igenom klockren och kommer att förevigt vara en av mina favoriter. Fullpoängare.
[b:1g2b8ad7]The Age of Innocence[/b:1g2b8ad7] Blev riktigt besviken. Det måste vara en av Scorseses sämsta filmer. Plus för skådespelarna, musiken, kostymerna och scenografin. Stort minus för den trista och tunna handlingen.
Såg Murderball och hade hört mycket positivt om den och till min glädje så införlivades mina förhoppningar. Sitter själv i rullstol och det var jäkligt inspirerande att se den.
Sylvester Stallone i sitt livs roll (han oscarnominerades både för bästa manliga huvudroll och bästa manus), bara det kan vara värt en titt. För övrigt är [b:jgg4vanm]Rocky[/b:jgg4vanm] en väldigt bra film. Den håller än idag, även om det gnistrar 70-tal i t.ex. fotot och musiken.
Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
skriv gärna också vad du tyckte om den. 
