Välkommen till MovieZine!
Som medlem kan du betygsätta filmer och serier, kommentera artiklar och skapa listor. Gå med i Sveriges största filmcommunity med över 100 000 medlemmar! Det går snabbt och enkelt att skapa ett konto.
Själv såg jag Gudfadern part I igår. Den lever verkligen upp till sitt rykte som en av världens bästa filmer Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
Vilken film såg du senast? skriv gärna också vad du tyckte om den.
[quote="Regler":sa0t1k58]När ni skriver här skriv INTE bara filmens namn och betyg eller kommentar finns i tråden om filmen utan skriv ALLTID varför ni gav den det betyget. Att först skriva i filmens tråd och sen här räknas som spam, att upprepa samma sak 2 gånger är bara onödigt.
Det kan aldrig sägas tillräckligt många gånger, motivera alltid varför ni tycker som ni gör.[/quote:sa0t1k58]
The Tournament - av Scott Mann Med bl.a Robert Carlyle, Ving Rhames, Kelly Hu En actionfilm från England. Handlar om att vart sjunde år så dras en "Turnering" ihop, där de 30 dödligaste yrkesmördarna möter varandra i en enda stor tävling. Medans flera st rika gubbar samlas för att se på hela spektaklet och satsa pengar på de olika mördarna. Deltagarna har 24 timmar på sig att vinna. Så det gäller att döda, eller bli dödad! Hyfsat bra actionfilm, med nonstop action från början till slut. Dock kändes det lite som att den kom 15 år för sent, hade vart ett mästerverk om man hade vart en liten pojk! 2/5
Zombieland "What you think, Zombiekiller of the week?"
Zombieland var ganska efterlängtad av mig och jag hadde ganska höga förhoppningar, jag såg den i går och skulle inte vilja säja att jag blev besviken precis. Det är en bra film rakt igenom och den håller enligt mig, Den har humor, action och kärlek som enligt mig är tre riktigt bra kombenationer. Woody Harrelson gjorde även ett strålande jobb och filmen var bra inte mer en så inget mästerverk precis. Så därför sätter jag betyget 3/5.
500 Days of Summer "You should now up front, that this is no love story " 500 Days of Summer är en film jag längtat ganska mycket efter och legat högt på längtlistan denna höst, och jag såg den precis och jag gillar den skarpt, en riktigt bra feel-good film en skön höst kväll, filmen är inget mästerverk men den är bättre en bra. Jag skulle kunna krongla mig in i massa olika saker här men jag ska sammanfatta mig kort. Den är Rolig, Tråkig, Skitbra, Mysig, Stilig, älskvärd och helt underbar. 4/5
[color=#333333=#333333] A Christmas Carol[/color] Performance Capture är en teknik som hela tiden går framåt. Redan med Robert Zemeckis två andra filmer som gjordes med denna teknik, Polarexpressen och Beowulf, blev jag mycket imponerad av vilka möjligheter det fanns med denna teknik. Men när det gäller teknik, är denna film i en klass för sig. A Christmas Carol är ännu en filmatisering av Charles Dickes klassiska julberättelse med samma namn. Den skildrar en girig och bitter gammal gubbe vid namn Ebenezer Scrooge som tycker att julen och allt som kommer därtill är rent humbug. På julaftonsnatten blir han besökt av tre andra, den förgångna julen, den nuvarande julen och den kommande julen, som visar Scrooge vilken plats han har i dessa olika tider och varför livet och julen är så viktigt Filmens upplägg är helt fantastiskt. Från inzoomningen av Charles Dickens bok som sätter ribban för sagokänslan, till otroliga kameraflygningar över gamla tidens både vackra och mörka London som är så välgjorda att jag börjar undra hur mycket tid man lagt ner på detta egentligen. Välgjort är ett ord som även kan användas för hela filmen. Den är fasansfullt snygg rakt igenom, tempot avtar aldrig och performance capture-tekniken är ett steg längre på vägen. Jim Carrey är som vanligt riktigt jäkla bra och han briljerar sig igenom alla sina roller, framförallt Scrooge som är den absoluta höjdpunkten i skådespeleriet. Den som får näst mest spelutrymme är Gary Oldman, som spelar Scrooges dåligt betalda assistent Bob Cratchit och hans sedan sju år döde partner Jacob Marley som varnar Scrooge innan hans kommande andebesök. Oldmans Cratchit är också fantastiskt bra, och är en kompaktare och långhårigare version av sig själv. Sedan har vi också Robin Wright Penn, Bob Hoskins och Colin Firth, som alla får väldigt lite spelrum, fast alla har en viktig del i att hjälpa till att ge liv till Charles Dickens berättelse. Filmen är otroligt mysig och tillför en tidig och väl behövd känsla av jul, men samtidigt har den vissa mörka och allvarliga bitar, fylld med läskiga element och samhällskritik som kan bli svårt för de yngre barnen som får gå på filmen att förstå och inte bli skrämda av. A Christmas Carol är en fint inpackad, tidig och efterlängtad julklapp som nog kommer göra alla glada, men den har tyvärr inte det där lilla extra som krävs för ett fullt betyg. [size=0=0]8/10[/size] (Bioupplevelsen blev tyvärr i sin helhet ganska negativ, då filmen skärpa gick fram och tillbaka, från knivskarp bild som det ska vara, till ren jävla dimma. I ett tidigt skede av filmen gick jag ut och sade till, och då fixades detta till, men fortsatte sedan att återkomma under hela filmens gång. För en filmfantast som mig är detta otroligt tråkigt och jag ska självklart se filmen en gång till när det fungerar ordentligt. När filmen var slut gick jag och min kompis ut till receptionen och berättade om detta, och bemöttes av en sur och till synes livstrött kärring som började ställa frågor om vad de andra i salongen tyckte, precis som att vi ljög för henne. Till slut fick vi beskedet om att hon tydligen inte kunde göra något åt detta och att vi skulle ringa till platschefen, något vi gladeligen tänker göra i nästa vecka...)
Blev filmkväll igår började med den spanska skräckrullen Rec, sen blev de Deja Vu med Denzel Washington och Val Kilmer och slutade med den kultförklarade skräckkomedin med Bruce Campbell,Bubba Ho-tep. Väljer att gå lite närmare på den sistnämnda! Bubba Ho-tep Handlar om Sebastian Haff (Bruce Campbell) som bor på ett ålderdomshem och har för sig att han är Elvis som bytte liv med Elvis-imitatören Sebastian Haff som senare dog av en överdos. Den enda som tror att han verkligen är Elvis är hans rumsgranne John F. Kennedy (spelad av Ossie Davis). Dagarna går och de gamla trillar av pinn, men en kväll så kommer en märklig skalbagge in till Elvis rum och attackerar honom. Med hjälp av Kennedy så märker de att det är en mumie, som får namnet Bubba Ho-tep, lös på ålderdomshemmet som suger ut gamlingarnas själar genom rövhålet. Så det är bara att få stopp på den Kanske inte den mest skrämmande filmen, men välidgt underhållande på en fredagkväll. Både Bruce Campbell och Ossie Davis är riktigt roliga. Regin står Don Coscarelli för och han gör ett bra jobb. En helt klart sevärd och underhållande skräck-komedi! Helt klart värd sina 129 kr från Discshop. 3/5 bananer får den!
Drakarnas rike Gick på tv6 igår, och blev intresserad pga Christian Bale i huvudrollem. Handlar om den 12-årige Quinn Abercromby (Christian Bale) som bor i london. Och en dag när han ska hjälpa till hans mamma som jobbar i en gruva. Ser uppvaknandet av en drake som har legat i ide i flera hundra år. Tjugo år senare är vuxne Quinn brandchef i ett befäst samhälle med ansvar att släcka bränderna som är anlagda av drakens avkomma, och som har kommit att hota människornas existens. Men så dyker räddningen upp i skepnad av Denton "Dragon Slayer" Van Zan (Matthew McConaughey),en amerikan som är den enda som hittills lyckats döda en drake. Helt okej film, lite ''to much'' ibland men det är ju en Sci-fi så man ska inte klaga. Bale tycker jag gör en fantastisk roll med sin irändska dialekt och hjälteroll. En sevärdig film för dig som gillar framför allt drakar och sci-fi. 6/10
Kollade på de sex nya Johan Falk filmerna och blev ganska positivt överraskad. Känns som klichéerna är glesare än i Beck, Wallander osv. och det känns lite mer genomarbetat. Anders Nilsson gör nog en djupare research i det han gör än många andra svenska manusförfattare. National Target och De Fredlösa stack ut positivt för mig.
[size=18=18]No Country for Old Men[/size] Detta är en av mina absoluta favoriter och den är rakt igenom fantastisk. Bröderna Coen, som både regisserat och skrivit manus, har filmatiserat Cormac McCarthy's roman med samma namn på bästa möjliga sätt. Inledningen är perfekt. Inte bara skapas en otrolig känsla utan den ger en mycket bra introduktion till alla tre parter i filmen; den hänsynslöse mördaren, den något bristande polisstyrkan och mannen som utan någon intention finner en misslyckad affärsuppgörelse. En central fråga blir likt en tagline till filmen "How does a man decide in what order to abandon his life?" Skådespelet är en av filmens många styrkor, det är fenomenalt. Allt från huvudroll ner till de små birollerna är välspelade. Javier Bardem ger oss en av filmhistoriens mest minnesvärda skurkar i Anton Chigurh. Hans blick, ansiktuttryck och kroppsspråk skapar en känsla av ren ondska när han är i bild. Ta bara coin toss-scenen i början av filmen, jag ryser. Nämnas bör även Josh Brolin, som var okänd för mig innan jag såg filmen första gången, gör en stark insats som vietnamveteranen Llewellyn Moss. Bröderna Coen har gjort ett antal kanondrag i filmen. Bl.a. har de valt en i det närmaste total avsaknad av musik vilket gör att scenerna får tala för sig själv. Många av scenerna blir väldigt intensiva och det gillar jag mycket. De har valt att följa McCarthy's förlaga väldigt hårt. Det är få skillnader mellan bok och film och många scener är direkta överföringar, det lämnar inget att önska från min sida. Det är sparsamt med dialog i filmen, istället berättas stora delar av filmen genom bilder. Att de vågat ta med bokens något öppna slut tycker jag är underbart, det är annars säkert något filmen fått kritik för. För en gångs skull får man inte allting upplagt för sig, och inte det förutsägbara att skurken åker fast/dör, utan här får vi tänka lite själva. Slutet lönar sig verkligen att se om, jag har uppskattat det mer och mer för varje gång jag sett det. Nu kändes varje scen var mer eller mindre nödvändig, de tillför något till historian. Gillar även atmosfären i filmen, det är rått,hårt och intensivt. Dessutom är det stundtals extremt spännande, jag skulle vilja gå så långt och säga att filmen innehåller de mest spännande scenerna jag sett. Jag är helt inne i filmen och timmarna flyger förbi fort. Speltiden är perfekt, skulle varken velat se den en minut längre eller kortare. Jag har tänkt på vad som skulle kunna vara negativt i filmen men jag kan inte komma på något. Om det inte är en perfekt film är det iallafall en perfekt filmupplevelse för mig. Bröderna Coen har gjort ett mästerverk som håller för att ses om många gånger. Femman har sällan varit lika säker. 5/5
[url=../film/up-in-the-air]Up in the air[/url] Den har ännu inte haft premiär men rönt väldigt goda ord från både Telluride och Torontos filmfestivaler. Jag fick chansen att se filmen igår i en pressvisning inför Stockholms Filmfestival. Jag är ett fan av Jason Reitmans tidigare filmer "Thank You For Smoking" och "Juno". Där håller jag faktiskt TYFS något högre än Juno (Juno kändes något konstlad, men jag antar att det är så "kids" snackar nu för tiden). Hursom. UITA är i mitt tycke Jasons bästa film hittills. George Clooney spelar huvudrollen smo Ryan Bingham, en man som älskar sitt resande liv och är på jakt efter 10 miljonersgränsen på sitt bonusprogram hos flygbolaget. Han charmerar både publik och karaktärerna på duken och, även om jag diggar det, vi slipper hans "screwball"-spelande från t ex Burn After Reading (briljant!). Det är nära och varmt, om vikten av vänner, familj och kärlek. Trots några möjligtvis onödiga slutscener där "hammaren" åker upp för att slå in budskapet så blir det en 5:a från mig. Älskarn. Jag kan inte nog rekommendera dig att ta en titt på denna under Stockholms Filmfestival. Annars får du vänta ett litet slag till mitten av januari. 5/5
Blue Velvet David Lynch är regissören som på kort tid har vuxit till sig hos mig och blivit lite av en personlig favorit. Detta främst genom hans makalösa förmåga att skapa en drömlik atmosfär, som oftast med drömmars ologiska tankesätt knyter ihop en berättelse till en väl fungerande enhet. Med detta i åtanke så var det med spänning som jag tog mig an Blue Velvet, filmen som gjorde David Lynch känd hos den breda massan som "han som gör de där konstiga filmerna". Blue Velvet utspelar sig i en till synes lugn och fridfull förort, en idyll som visar sig ha fler lager än så. Regissören och manusförfattaren Lynch förlöjligar här den amerikanska drömmen - och idealet - till en sådan grad att filmen blir dräpande satir, som utspelar sig i inuti en riktigt bra thriller. Ytan och innehållet synkar inte med varandra, och förorten i filmen är Lynch syn på USA i sin helhet. Kyle MacLachlan och Laura Dern bidrar till den idylliska stämningen och är perfekta i rollerna som de oskyldiga ungdomarna som inte vet bättre. De hamnar genom ett oförutsägbart händelseförlopp - och ren nyfikenhet - i en kaotiskt situation utan en till synes säker utväg. Det som till en början var lite av ett spännande detektivjobb från främst MacLachlans karaktär sida, artar sig sedan till att bli att han blir åskådare till både ett sjukt och pervers sexuellt spel. Detta spel väcker både avsky och skam hos mig, men jag kan - precis som Kyle MacLachlans karaktär - inte sluta titta och till slut så är jag oundvikligen mitt i smeten. Detta är skickligt gjort av Lynch och ett bevis på hans storhet som filmskapare. Det vill säga att han kan styra in mig in i ett viss känsloläge och därifrån släppa taget om mig och låta mig själv hitta ut. Det tär på mitt psyke, men det gör att filmupplevelsen höjs avsevärt och filmen verkligen etsar sig fast i mitt medvetande under en lång stund efteråt. Men jag känner att jag inte kan nämna den sjuka biten, utan att ta med Dennis Hopper i beräkningen. Dennis Hopper har blivit lite av en expert på att spela galna karaktärer, men i Blue Velvet så är han inte bara galen utan han är som flera personer i ett enda skal. Han är både det trilskande barnet som vill få precis allt som han ber om, annars blir han både tvär och ilsken. Hoppers karaktär är dessutom den rebelliska tonåringen, som med sina humorsvängningar och tuffa attityd försöker att visa sig överlägsen genom att helt enkelt trycka ner andra i sin närhet. Om inte detta var nog så är han även den fullvuxna psykopaten, som saknar empati jämtemot sina medmänniskor och som du aldrig vet var du har. Dennis Hopper är en av filmens höjdpunkt och han är en perfekt kontrast till de oskyldiga ungdomarna som jag nämnde tidigare - ytterligare en jämförelse som bekräftar Lynchs bild om USA. På tal om skådespelare så måste jag också nämna Isabella Rossellini, som här minst sagt gör en utlämnade och gripande rolltolkning av en sargad individ. En stark prestation som gör att jag har fått upp ögonen för Ingrid Bergmans dotter. Blue Velvet är på alla sätt och vis en konstig, sjuk och pervers film som verkligen inte är för alla och en film som jag "egentligen" inte borde tycka om. Men här finns samtidigt så mycket som jag inte kan sluta fascineras över och filmen säger tyvärr en hel del om oss människor, att jag inte kan göra annat än att tycka om filmen. Tyvärr så är Blue Velvet inte lika känslomässigt gripande som Elefantmannen eller har en lika tät atmosfär som i till exempel Twin Peaks och Mulholland Dr., vilket gör att jag inte rankar den här bland Lynch främsta verk. Men det är fortfarande en sjuhelsikes bra film och en film som förmodligen kommer att växa ju fler gånger jag ser den. En film väl värd att spana in helt enkelt. 8/10
Antichrist Lars von Trier har tidigare varit ett oskrivet kort hos mig, så jag hade inga direkt förväntingar eller förhoppningar på Antichrist. Det enda jag visste på förhand var väl att dansken var med och startade filmrörelsen Dogma95, samt att just den här filmen skapade rabalder världen över för sina grafiska scener - vilka både hyllades och sågades. I vilken riktning jag skulle gå och vad jag skulle tycka om filmen, hade jag ingen aning om. Filmen handlar om ett sörjande par, spelat av Willem Dafoe och Charlotte Gainsbourg, som i sin sorg efter att ha förlorat sin son, beger sig ut i skogen för att försöka reparera sina brustna hjärtan och sitt äktenskap. Ungefär här tar beskrivningen av filmens handling slut och resten av Antichrist blir en lång kedja av händelse som direkt påverkar huvudkaraktärerna och deras relation tillsammans. Bristen på handling i filmen hade fungerat utmärkt om intresset kring de två huvudkaraktärerna hade bibehålls genom hela filmen. Jag tycker att von Trier alldeles för snabbt gör klart för mig om vem av de två huvudkaraktärena jag ska heja på under filmens gång och således förstörs också dynamiken mellan de två. Hade filmen bibehållt ett relativt neutral läge och istället låtit mig själv ta ställning till vem jag ska heja på, då hade också min upplevelse av filmen stärkts avesevärt. Nu tröttnade jag istället ganska snabbt på Antichrist och ville mest få den att ta slut. Jag sugs heller inte in i filmens atmosfär, som jag på vissa ställen kan jämföra med storheter som The Shining och Twin Peaks - utan att jag för den skullen själv kan uppleva atmosfären. Det hela blir som ett skal som jag observerar utifrån, istället för att själv känna mig som mitt i händelsernas centrum. Antichrist har givetvis sin starka sidor och det första jag slås av är det makalöst snygga fotot, som framförallt i sin svartvita prolog - tillsammmans med musik och slow-motion - skapar nästan en poetisk upplevelse. Upplevelser likt inledningen uppenbarar sig alldeles för få gånger i filmen och jag blir nästan irriterad över vilken potential filmen har, men som den kastar bort genom att försöka provocera istället. För just provoceringen och att visa den nakna sanningen, gör ironiskt nog att jag tröttnar på karaktärerna istället för att beröras. En bra grundregel för mig när jag tittar på film är att inte visa för mycket, men detta verkar von Trier strunta i fullständigt. Det blir som sagt tröttsamt i längden och till slut brydde jag mig knappt om karaktärerna längre och deras handlingar. För en karaktärsdriven film får väl detta anses som ett ganska dåligt betyg. Men filmens vackra foto, sin perfekta användning av slow-motion samt två toppenprestationer från Dafoe och Gainsbourg gör att jag ändå finner en viss kvalitet här. Fast på det hela taget så är Antichrist en film jag inte kan se storheten i och som jag förmodligen inte vill se om igen. Men jag har absolut inte gett upp hoppet om Lars von Trier än. 5/10
Avatar 3D James Cameron har verkligen inte gjort det lätt för sig. Förväntningarna har varit skyhöga sedan hans första meddelande om Avatar och dessutom så tror han stenhårt på 3D-tekniken. En teknik som hittills - ärligt talat - mest har varit en gimmick för filmbolagen att försöka sälja fler biobiljetter med, än en extra dimension till filmen och dess historia. Men den här filmen är ytterligare ett bevis på att Cameron kan sina saker och han vet hur man underhåller en kräsen publik. Förhandssnacket har främst handlat om den revolutionerande tekniken bakom som Cameron har jobbat fram under de senaste åren. Denna teknik som enligt förhandstipsen en gång för alla ska cementera 3D som en framtida teknik att ta på allvar och inte någon gimmick som snabbt glöms bort i filmperiferin. Trots mina misstankar så får jag väl kapitulera för Cameron och hans vision för Avatar är ett starkt bevis på 3D-teknikens fördelar, bara man använder det på rätt sätt. I allt för många fall så används tekniken genom att föremål stup i kvarten ploppar ut ur duken som en väckarklocka och bevis till publiken att de verkligen kollar på en 3D-film. Här är snarare tekniken integrerad i filmen för att ge Camerons värld ett djup och liv som förhöjer den totala upplevelsen. Men en film är ingenting utan en bra historia och här lyckas Cameron att förmedla en tillräckligt bra sådan för att väga upp hela tekniken bakom. Det är en kolonialhistoria ur den gamla skolan som man förmodligen kan känna igen från ett antal andra filmer. Tillsammans med en välfylld rollista med kompetenta skådespelare så finns här ändå ett känslomässigt djup, som annars lätt hade fått skryta på foten för en välkammad ytan. Till och med skådespelarna under den blåa datoranimerade ytan gör ett riktigt bra jobb och ger liv åt karaktärer som annars lätt hade känts både liv- och själslösa. Ännu ett exempel på när teknik och berättarglädje går hand i hand, något som Avatar är fullt av. Trots allt det positiva så har solen sina brister och så även Avatar. Manuset bleknar tyvärr i jämförelse med den välpolerade ytan. Här finns tyvärr de obligatoriska oneliners som allt för ofta dyker upp i filmer av liknande slag, vilket är synd. Dessutom finns det inga direkta överraskningar i manuset. Har du sett trailern så kan du nog lista ut hur det hela kommer att te sig. Jag skulle även vilja få lite mer bakgrundshistoria till de åtråvärda stenarna på Pandora som företaget desperat vill åt. Som det är just nu så skapas det ingen förståelse för företaget och det är nu stensäkert på vem man ska heja på. Visst är det ganska självklart egentligen vilka man ska tycka synd om från första början, men ge mig åtminstone en bra anledning för att jag ska försöka förstå orsaken till hela invasionen. En annan brist i manuset visar sig vid Stephen Langs benhårda militärledare, som utan några något stolpiga repliker hade kunnat bli en riktigt minnesvärd filmkaraktär. Lang gör ett riktigt bra jobb i rollen men eftersom han inte levererar några minnesvärda citat att lägga på minnet, så blir han mer som en filmmilitär i högen snarare än en säregen karaktär att minnas. Synd för här fanns det verkligen potential att hämta ur. Även om den klassiska kolonialhistorien fungerar, så kunde den ha polerats ytterligare några vändor och givit mig några överraskningar under filmens gång. Om Cameron har jobbat så mycket med tekniken runt omkring och utvecklat den, så kunde han väl även ha arbetat på grundhistorien lite mer. Det fungerar som sagt, men det kunde ha blivit så mycket bättre. Avatar är en bioupplevelse utöver det vanliga och ett måste på biografen, gärna i 3D. Om historien hade varit med utvecklad och innehållit fler överraskningsmoment så hade Avatar mer eller mindre varit ett mästerverk. Nu blev den snarare en makalös upplevelse och en kompetent film. James Cameron har i alla fall visat med besked att han är tillbaka i rampljuset för att stanna och det räcker gott och väl för mig. 8/10
Bra recension ! och du sätter ord på ungefär precis vad jag tycker och tänker om filmen. Inget fulländat mästerverk, men en makalös upplevelse ja...det är precis vad Avatar är.
Shorts Såg denna film idag med lite barnslig förtjusning, jag gillar Rodriguez Spy Kids filmer. Tycker det är schysst att han gör både filmer för vuxna och för barn..Visst jag föredrar Rodriguez när han gör sina blodiga våldsfilmer men hans barnfilmer funkar bra.. Shorts är uppbyggd lite som Short Cuts det vill säga att det är en episod film, där man får följa några ungdomar och deras upplevelser med en önskesten. Som det låter så kan man önska sig vad man vill med stenen, vilket dom gör utan att tänka på konsekvenserna.. Man kan undra om barn kan följa med i det höga tempot men jag blev underhållen i alla fall och fick mig många skratt. Kul att se James Spader och William H. Macy i en sån är film. 4/5
Jag såg: District 9 - Såg den hemma hos en polare igår. Rätt ball film tyckte jag. Gillade att det var ett annat språk, filmen var snygg gjord och jag tyckte inte att den ballade ut alltför mycket mot slutet som många säger att den gör. Jag gillade den.
Largo Winch Fransk serietidnings baserad film som handlar om Largo Winch vas pappa dör och han får ta över det stora företaget, men så enkelt är det inte. Alla vill inte ha honom på företaget och en het jakt på hämnd, obesvarade frågor och het action väntas. Largo Winch är en riktigt underhållande film rakt igenom, den håller sina 2 timmar och jag vill säga att den är ganska bra. 4/5
Såg Kevin Macdonalds The Last King of Scotland igår, för första gången, och blev inte besviken. Tycker filmen var riktigt bra och Forest Whitakers poträtt av Idi Amin är helt fantastisk, värd sin Oscar alla gånger. James McAvoy som den unge skotten och Idis läkare Nicholas Garrigan gör även han ett superbt jobb! 4/5 blir betyget från min sida!
Allt jag vill säga före jag motiverar är: Jag har nog den bästa engelska läraren, för hur ofta får en klass 7 se en film från 15 år? Jag såg Watchmen idag på engelska timmen (Eller slutet iaf, började se den igår) Watchmen är nog den bästa serietidnigs trogna filmen efter Sin City. Filmen är lika bra som första gången jag såg den, filmen håller lite sämmre just den här gången för att man har sett den en gång redan. (och för att alla i klassen klagar på allt och säger att det är så overkligt) Efekterna är sjukt bra, blod sprutar lite si och så, ben bryts och det ger filmen den där serietidnings känslan. 4.5/5 - Så här ska en serietidnings film se ut!
Superbra skådespel, spännande handling och jättefina miljöer.
skriv gärna också vad du tyckte om den. 
