Ja amerikanerna ska ju göra remakes på dom svenska Millenniumfilmerna och frågan är vem som ska spela Lisbeth Salander.
Vem tycker du?
Noomi är inte intresserad så henne kan vi stryka.
Ta bort det här inlägget.
3462 inlägg
Intressant, då har hon tydligen ändrat inställning. Men å andra sidan är ju människan skapt att aldrig bli nöjd.
Nej, jag tycker att svenska biobesök är väldigt relevant för svenska filmer. Det är ju väldigt orättvist att jämföra en svensk produktion med en film från Warner Bros med helt andra förutsättningar. Warner Bros har ju en helt annan marknadsföringsbudget än en liten svensk film.
Självklart så gick Twilight bättre. Inte så konstigt med tanke på den breda fanskaran och framför allt hypen.
Nu har du missuppfattat mig rejält. Jag dissar verkligen inte Hollywoodfilm. Min personliga favorit är Spielberg och har förutom hans filmer många favoritfilmer som är gjorda i drömfabriken. Nyligen såg jag Scorseses "Shutter Island" som helt klart är en av årets vassaste. Det jag däremot dissar är Hollywoods brist på fantasi när de envisas med att pumpa ut remakes på remakes och numera även på filmer som knappt har kallnat. Det kan jag aldrig se som en positiv trend. Jag har sagt det förut och säger det igen. Jag förordar innovatitet och utveckling istället för att vrida ur en illaluktande trasa långt efter det omöjliga.
Det kan klart uppfattas att Michael Nyqvist har huvudrollen i all svensk film, men så är faktiskt inte fallet. Du kan exempelvis kolla in Ruben Östlunds "De ofrivilliga", riktigt bra film.
Sedan är det precis tvärtom med svenska biopubliken och vad de föredrar. Om du kollar in hur svenska biotoppen ser ut just nu så ser du att DreamWorks "Draktränaren" ligger i topp tätt följt av Burtons "Alice i Underlandet", dvs drömfabriken huserar även i Sverige.
Nej, jag tycker att svenska biobesök är väldigt relevant för svenska filmer. Det är ju väldigt orättvist att jämföra en svensk produktion med en film från Warner Bros med helt andra förutsättningar. Warner Bros har ju en helt annan marknadsföringsbudget än en liten svensk film.
Självklart så gick Twilight bättre. Inte så konstigt med tanke på den breda fanskaran och framför allt hypen.
Nu har du missuppfattat mig rejält. Jag dissar verkligen inte Hollywoodfilm. Min personliga favorit är Spielberg och har förutom hans filmer många favoritfilmer som är gjorda i drömfabriken. Nyligen såg jag Scorseses "Shutter Island" som helt klart är en av årets vassaste. Det jag däremot dissar är Hollywoods brist på fantasi när de envisas med att pumpa ut remakes på remakes och numera även på filmer som knappt har kallnat. Det kan jag aldrig se som en positiv trend. Jag har sagt det förut och säger det igen. Jag förordar innovatitet och utveckling istället för att vrida ur en illaluktande trasa långt efter det omöjliga.
Det kan klart uppfattas att Michael Nyqvist har huvudrollen i all svensk film, men så är faktiskt inte fallet. Du kan exempelvis kolla in Ruben Östlunds "De ofrivilliga", riktigt bra film.
Sedan är det precis tvärtom med svenska biopubliken och vad de föredrar. Om du kollar in hur svenska biotoppen ser ut just nu så ser du att DreamWorks "Draktränaren" ligger i topp tätt följt av Burtons "Alice i Underlandet", dvs drömfabriken huserar även i Sverige.
Eller så kan det vara så att hon har blivit upplyst om att det ingår i hennes avtal att promota filmen, inte att dissa den.
Svensk biopublik är ointressant eftersom den är för liten för att underhålla en introvert filmindustri som bara gör filmer för den svenska marknaden. Det är helt meningslöst med alla dessa svenska lågbudgetfilmer som bara är upprepningar av varandra.
Du skrev att Quarantine "bombade" men den spelade ändå in fyra gånger mer pengar än Låt den rätte komma in. Dessutom var den skriven och regisserad av en person som inte alls har David Finchers otroliga CV.
David Fincher är en av hollwoods häxmästare, en person som lyckas göra filmer som är avancerade både till stil och innehåll men som ändå tilltalar en bred publik samt en närmast enig kritikerkår. Att han vill göra en film av Män som hatar kvinnor är inget mindre än strålande.
Jag vet att svensk publik helst ser amerikansk film, men det hindrar den inte att dubbelmoraliskt dissa den som "kommersiell". Jag hör det ideligen.
Svensk biopublik är ointressant eftersom den är för liten för att underhålla en introvert filmindustri som bara gör filmer för den svenska marknaden. Det är helt meningslöst med alla dessa svenska lågbudgetfilmer som bara är upprepningar av varandra.
Du skrev att Quarantine "bombade" men den spelade ändå in fyra gånger mer pengar än Låt den rätte komma in. Dessutom var den skriven och regisserad av en person som inte alls har David Finchers otroliga CV.
David Fincher är en av hollwoods häxmästare, en person som lyckas göra filmer som är avancerade både till stil och innehåll men som ändå tilltalar en bred publik samt en närmast enig kritikerkår. Att han vill göra en film av Män som hatar kvinnor är inget mindre än strålande.
Jag vet att svensk publik helst ser amerikansk film, men det hindrar den inte att dubbelmoraliskt dissa den som "kommersiell". Jag hör det ideligen.
1361 inlägg
DU hör det? Vart jobbar du där du möter så många biobesökare och kan generalisera hela den svenska biopubliken?
3462 inlägg
Troligtvis fick hon reda på det ja :) Men å andra sidan var det ett relativt litet media, så hennes uttalande genererade inget större genklang.
Kul att du ser svensk filmproduktion som upprepningar av varandra. Vad ska vi då kalla Hollywoods förkärlek för remakes? :) Det var ju du själv som sa att det ingick i spelet. Jag citerar: "Att återanvända material förekommer dessutom inom alla kreativa yrken, som musik och litteratur."
Den amerikanska nyversionen av "Rec" hade tio ggr så stor budget och med tanke på det så imponerade inte biosiffrorna. Dessutom hade den större ambitioner än originalfilmen med en internationell publik.
Jag säger inte emot dig att Fincher är något extra, men han är ingen Spielberg. Inte än iaf. Han drar skaplig biopublik till sina filmer, men den stora massan har han inte lyckats nå ut till än. Det är en konst att göra kvalitetsfilm som dessutom har en bred biopublik.
Hm, ja det var något nytt att biopubliken dissar den som kommersiell. Den stora biomassan älskar filmerna från Hollywood. Däremot är filmnördarna mer skeptiska till mycket av det som kommer från drömfabriken.
Kul att du ser svensk filmproduktion som upprepningar av varandra. Vad ska vi då kalla Hollywoods förkärlek för remakes? :) Det var ju du själv som sa att det ingick i spelet. Jag citerar: "Att återanvända material förekommer dessutom inom alla kreativa yrken, som musik och litteratur."
Den amerikanska nyversionen av "Rec" hade tio ggr så stor budget och med tanke på det så imponerade inte biosiffrorna. Dessutom hade den större ambitioner än originalfilmen med en internationell publik.
Jag säger inte emot dig att Fincher är något extra, men han är ingen Spielberg. Inte än iaf. Han drar skaplig biopublik till sina filmer, men den stora massan har han inte lyckats nå ut till än. Det är en konst att göra kvalitetsfilm som dessutom har en bred biopublik.
Hm, ja det var något nytt att biopubliken dissar den som kommersiell. Den stora biomassan älskar filmerna från Hollywood. Däremot är filmnördarna mer skeptiska till mycket av det som kommer från drömfabriken.
Noomi Rapace kommer i alla fall bli upptagen med den här filmen
http://masenfystest.blogspot.com/
http://masenfystest.blogspot.com/
1197 inlägg
Jag känner mig kluven som fan till att Hollywood och David Fincher ska göra dom amerikanska Millenium filmerna och även jag är väldigt trött på alla remakes som Hollywood pumpar ut, visst jag ser fram i mot Terror På Elm Street remaken men det är mest för att jag är nyfiken hur dom ska förnya den, visst det är mycket möjligt att den suger..
Millenium filmerna i alla fall dom 2 första är fan det bästa Sverige har krystat ur sig inom kriminalfilm på ganska många år (ok Johan Falk filmerna håller även hög klass), efter alla jävla Beck, Wallander (den brittiska är faktiskt bra) och fan allt vad dom heter, dessa dussinrullar gjord på löpande band och alla är precis likadana.
Kan aldrig tänka mig att Hollywood kan göra Låt Den Rätte Komma in bättre än originalet, med tanke på hur bra den är, oavsett vem som ska regissera den, men det är allmänt känd att Hollywood har idétorka och jag tror tyvärr att detta bara är början.
Är trött på att så fort nån icke Hollywood film får framgång i världen så ska Hollywood fram och göra remakes och förstöra oftast, det finns såklart bra remakes också, speciellt inom skräckgenren, såsom amerikanska The Ring eller The Chainsaw Massacre.
Tycker att David Fincher har sålt sig och det är under hans värdighet att göra denna onödiga remake, men det är ju bara min åsikt och det har vi alla rätt till..
Millenium filmerna i alla fall dom 2 första är fan det bästa Sverige har krystat ur sig inom kriminalfilm på ganska många år (ok Johan Falk filmerna håller även hög klass), efter alla jävla Beck, Wallander (den brittiska är faktiskt bra) och fan allt vad dom heter, dessa dussinrullar gjord på löpande band och alla är precis likadana.
Kan aldrig tänka mig att Hollywood kan göra Låt Den Rätte Komma in bättre än originalet, med tanke på hur bra den är, oavsett vem som ska regissera den, men det är allmänt känd att Hollywood har idétorka och jag tror tyvärr att detta bara är början.
Är trött på att så fort nån icke Hollywood film får framgång i världen så ska Hollywood fram och göra remakes och förstöra oftast, det finns såklart bra remakes också, speciellt inom skräckgenren, såsom amerikanska The Ring eller The Chainsaw Massacre.
Tycker att David Fincher har sålt sig och det är under hans värdighet att göra denna onödiga remake, men det är ju bara min åsikt och det har vi alla rätt till..
Återigen är det svårt att förstå varför folk känner sig så hotade av remakes.
Det tycks vara en slags grundläggande dogm att vara skeptisk till remakes för den som vill framställa sig som filmkunnig. Visst finns det exempel på dåliga remakes, men de är ofta gjorda av personer som även gör dåliga originalfilmer.
En remake utgör inget hot mot originalfilmen, den finns fortfarande kvar. Tvärtom är det ofta en win-win-situation. Om remaken blir populär så ökar statusen för originalfilmen, och fler personer, som annars aldrig skulle ha sett originalfilmen kommer att titta på den. Om remaken däremot blir sämre så får ju också originalet en högre status, då det inte gick att göra en bättre film.
Det finns också exempel på utmärkta remakes som exempelvis The Departed, som gjorde att Martin Scorese äntligen vann en Oscar, och Twelve Monkeys som är Terry Gilliams bästa film. Remaken av Insomnia är mycket bättre än det norska originalet. Manuset, produktionen och skådespelarna är bättre - och de har rensat bort det osmakliga svenskhatet som Stellan Skarsgårds karaktär byggde på. Det blir helt enkelt en naturligare film när den utredande polisen inte framställs som en värre klåpare och skitstövel än mördaren.
Ibland är det svårt att säga att något är en remake. Den utmärkta franska thrillern Ne le dit a personne byggde på en amerikansk kriminalroman. Är det då förbjudet för Hollywood att göra en egen version, Tell No One?
Tyvärr tycker jag att det är tråkigt att man vill framställa sig som filmkunnig genom att föra fram en massa förutfattade meningar. Själv kan jag säga att grundmaterialet i Stig Larssons böcket har en ganska bra potential, framför allt porträttet av Salander. Men han var inte särskilt duktig på att skriva så hans böcker innehåller en massa onödig långbollning. Även de svenska filmerna lider av lågt tempo och obefintlig atmosfär emellanåt.
David Fincher kommer att barlägga nerven i Stig Larssons historier på ett sätt som ingen svensk filmmakare idag klarar av.
Det tycks vara en slags grundläggande dogm att vara skeptisk till remakes för den som vill framställa sig som filmkunnig. Visst finns det exempel på dåliga remakes, men de är ofta gjorda av personer som även gör dåliga originalfilmer.
En remake utgör inget hot mot originalfilmen, den finns fortfarande kvar. Tvärtom är det ofta en win-win-situation. Om remaken blir populär så ökar statusen för originalfilmen, och fler personer, som annars aldrig skulle ha sett originalfilmen kommer att titta på den. Om remaken däremot blir sämre så får ju också originalet en högre status, då det inte gick att göra en bättre film.
Det finns också exempel på utmärkta remakes som exempelvis The Departed, som gjorde att Martin Scorese äntligen vann en Oscar, och Twelve Monkeys som är Terry Gilliams bästa film. Remaken av Insomnia är mycket bättre än det norska originalet. Manuset, produktionen och skådespelarna är bättre - och de har rensat bort det osmakliga svenskhatet som Stellan Skarsgårds karaktär byggde på. Det blir helt enkelt en naturligare film när den utredande polisen inte framställs som en värre klåpare och skitstövel än mördaren.
Ibland är det svårt att säga att något är en remake. Den utmärkta franska thrillern Ne le dit a personne byggde på en amerikansk kriminalroman. Är det då förbjudet för Hollywood att göra en egen version, Tell No One?
Tyvärr tycker jag att det är tråkigt att man vill framställa sig som filmkunnig genom att föra fram en massa förutfattade meningar. Själv kan jag säga att grundmaterialet i Stig Larssons böcket har en ganska bra potential, framför allt porträttet av Salander. Men han var inte särskilt duktig på att skriva så hans böcker innehåller en massa onödig långbollning. Även de svenska filmerna lider av lågt tempo och obefintlig atmosfär emellanåt.
David Fincher kommer att barlägga nerven i Stig Larssons historier på ett sätt som ingen svensk filmmakare idag klarar av.
Saknas
för
(inlägget har redigerats)
Inga inlägg
Jag frågar igen: Vad gör att du kan tala för och generalisera hela den svenska biopubliken?
Lyckades få tag på ett protokoll från ett möte som Fincher hade häromveckan, det verkar inte alls som Fincher ska göra filmen:
Agent: "David, jag har lyckats lägga vantarna på ett manus här, det är hett som fan ska du tro!"
David: "Ett manus säger du? Jag hoppas det är något riktigt intelligent och originellt, jag känner verkligen för en utmaning"
Agent: "Visst serru, det är en trilogi och i första filmen handlar det - hör och häpna - om en seriemördare!"
David "Seriemördare? Ja det har jag ju aldrig gjort film om förut..."
Agent: "Precis... men det är bara första filmen, i film två börjar verkligen historien ta fart, då kommer det in en blonderad jättebebis som tål hur mycket smärta som helst in i handlingen"
David; "Vadå är det Spider-Man fyra jag ska regissera?"
Agent: "Haha nej nej det här är nåt helt annat..."
David: "Vadå är det Jaws från Moonraker som kommit tillbaka? Är det nästa James Bond du vill jag ska regissera?"
Agent: "Lyssna nu... i tredje delen blir det rättegångsdrama..."
David: "You're fired."
Agent: "David, jag har lyckats lägga vantarna på ett manus här, det är hett som fan ska du tro!"
David: "Ett manus säger du? Jag hoppas det är något riktigt intelligent och originellt, jag känner verkligen för en utmaning"
Agent: "Visst serru, det är en trilogi och i första filmen handlar det - hör och häpna - om en seriemördare!"
David "Seriemördare? Ja det har jag ju aldrig gjort film om förut..."
Agent: "Precis... men det är bara första filmen, i film två börjar verkligen historien ta fart, då kommer det in en blonderad jättebebis som tål hur mycket smärta som helst in i handlingen"
David; "Vadå är det Spider-Man fyra jag ska regissera?"
Agent: "Haha nej nej det här är nåt helt annat..."
David: "Vadå är det Jaws från Moonraker som kommit tillbaka? Är det nästa James Bond du vill jag ska regissera?"
Agent: "Lyssna nu... i tredje delen blir det rättegångsdrama..."
David: "You're fired."
Haha du har dina moments Bonk=)
Viktor, tjatet om att hollywoodfilmer är för kommersiella dyker alltid upp när man diskuterar film i och utanför bekantskapskretsen. Svenska filmer framställs ofta som "fina och äkta" jämfört med hollywoodfilmer. Detta trots att svensk film innehåller lika mycket klichéer som hollywood och dessutom nästan alltid är taffligare gjorda.
1197 inlägg
Fan du borde bli pr-ansvarig för Jerry Bruckheimer så som du gafflar om Hollywood filmer, jag kan inte hålla med dig att svenska filmer oftast är taffliga (ok finns undantag såsom Göta Kanal filmerna och andra hemska buskisfilmer). Om nu svenska filmer är så taffliga, hur kan det då vara att många av dom får priser runt om i världen och att Hollywood vill göra remakes på dom.
Om du tänker efter så är det OFTAST amerikanska independentfilmer som vinner priser såsom The Hurt Locker i år och det är OFTAST dom filmerna som är byggda på nån ny filmidé.
Om du tänker efter så är det OFTAST amerikanska independentfilmer som vinner priser såsom The Hurt Locker i år och det är OFTAST dom filmerna som är byggda på nån ny filmidé.
Ja, "fan".
Det vi kallar för hollywood producerar filmer som ligger närmast det klassiska, episka berättandet. Precis som de gamla grekiska dramerna har de oftast både spänning och dramatik samt flera lager av psykologi och filosofi under. Dessutom arbetar filmbranschens skickligaste människor, både konstnärligt och hantverksmässigt i hollywood. Independentscenen är egentligen mest en plantskola för hollywood. Hollywood har alltid, alltsedan 1920-talet byggt på att man attraherar och absorberar talanger och idéer från hela världen.
Jag var nog den första på MZ som skrev att The Hurt Locker skulle vinna en oscar (fick inget medhåll) men man måste ifrågasätta hur originell den är. Amerikanska krigsveteraner från Irak har iallafall kraftigt kritiserat filmen som orealistisk och klichéaktig. Det är en helt annan sak att Kathryn Bigelow, när filmen gjordes, var utstött från de stora hollywoodstudiorna på grund av att hennes hollywoodfilmer hade floppat. Därför blev det en billig independentfilm (dock med hollywoodklichéer).
Modern svensk film är kraftigt överskattad - i Sverige. Utomlands är den knappt känd, även om det vinns lite priser då och då på filmfestivalerna. Men detta är ju något helt annat än att en bredare publik vill se dem. Om man läser utländska recensioner av Flickan som lekte med elden så ser man att den svenska filmhistorien för många utländska recensenter börjar med Låt den rätte komma in. (Enstaka undantag som Ebert är dock väl insatta i svensk film och pushar ofta både Bergman, Troell och Andersson).
Hursomhelst är de flesta svenska filmerna helt meningslösa. De handlar oftast om ålderskriser. Småkriminella klåpare skildras som gangsterkungar. De värsta förbrytarna är alltid politiker eller poliser (ofta från SÄPO). Hjältarna är alltid non-konformister som mår lite dåligt och bryter mot alla regler och rutiner. Alla uppgörelser äger rum i sommarstugor. Bla bla bla. (Ni ser, även milleniumfilmerna bygger på de vanliga klichéerna.)
Oftast görs det upp emot 40 biofilmer i Sverige per år. De flesta är helt ointressanta och går med förlust trots liten budget. Det är bara omring 3 svenska filmer om året som får tillräckligt många biobesök för att nå break-even. När man gör film kan man inte helt strunta i vad publiken vill se. Därför tycker jag att svensk filmindustri borde revolutioneras så att man gör ett färre antal filmer per år men med större budget och bättre produktionsvärden. Då ökar chanserna för att både svensk och utländsk publik ska vilja se filmerna. Svensk filmpolitik är i dagsläget bara en enda stor arbetsmarknadspolitisk åtgärd för skådespelare och filmarbetare. Det enda viktiga verkar vara att de får arbeta och göra film, men det verkar vara mindre viktigt vad de spyr ur sig.
Hollywood hade aldrig kunnat fungera om de hade varit så dåliga på att göra film att endast 1 film av 10 når break-even.
Det vi kallar för hollywood producerar filmer som ligger närmast det klassiska, episka berättandet. Precis som de gamla grekiska dramerna har de oftast både spänning och dramatik samt flera lager av psykologi och filosofi under. Dessutom arbetar filmbranschens skickligaste människor, både konstnärligt och hantverksmässigt i hollywood. Independentscenen är egentligen mest en plantskola för hollywood. Hollywood har alltid, alltsedan 1920-talet byggt på att man attraherar och absorberar talanger och idéer från hela världen.
Jag var nog den första på MZ som skrev att The Hurt Locker skulle vinna en oscar (fick inget medhåll) men man måste ifrågasätta hur originell den är. Amerikanska krigsveteraner från Irak har iallafall kraftigt kritiserat filmen som orealistisk och klichéaktig. Det är en helt annan sak att Kathryn Bigelow, när filmen gjordes, var utstött från de stora hollywoodstudiorna på grund av att hennes hollywoodfilmer hade floppat. Därför blev det en billig independentfilm (dock med hollywoodklichéer).
Modern svensk film är kraftigt överskattad - i Sverige. Utomlands är den knappt känd, även om det vinns lite priser då och då på filmfestivalerna. Men detta är ju något helt annat än att en bredare publik vill se dem. Om man läser utländska recensioner av Flickan som lekte med elden så ser man att den svenska filmhistorien för många utländska recensenter börjar med Låt den rätte komma in. (Enstaka undantag som Ebert är dock väl insatta i svensk film och pushar ofta både Bergman, Troell och Andersson).
Hursomhelst är de flesta svenska filmerna helt meningslösa. De handlar oftast om ålderskriser. Småkriminella klåpare skildras som gangsterkungar. De värsta förbrytarna är alltid politiker eller poliser (ofta från SÄPO). Hjältarna är alltid non-konformister som mår lite dåligt och bryter mot alla regler och rutiner. Alla uppgörelser äger rum i sommarstugor. Bla bla bla. (Ni ser, även milleniumfilmerna bygger på de vanliga klichéerna.)
Oftast görs det upp emot 40 biofilmer i Sverige per år. De flesta är helt ointressanta och går med förlust trots liten budget. Det är bara omring 3 svenska filmer om året som får tillräckligt många biobesök för att nå break-even. När man gör film kan man inte helt strunta i vad publiken vill se. Därför tycker jag att svensk filmindustri borde revolutioneras så att man gör ett färre antal filmer per år men med större budget och bättre produktionsvärden. Då ökar chanserna för att både svensk och utländsk publik ska vilja se filmerna. Svensk filmpolitik är i dagsläget bara en enda stor arbetsmarknadspolitisk åtgärd för skådespelare och filmarbetare. Det enda viktiga verkar vara att de får arbeta och göra film, men det verkar vara mindre viktigt vad de spyr ur sig.
Hollywood hade aldrig kunnat fungera om de hade varit så dåliga på att göra film att endast 1 film av 10 når break-even.
Beck, Wallander, Huss, Van Vetereen etc. är också fyllda med klicheér, taffligt gjorda ? haha oh ja ! och med tanke på att det finns 628 st av varje så utgör dessa en enormt stor del av den svenska filmmarknaden.
Vad det gäller remakes så har jag fått nog av dem. Kan inte säga att jag är emot dem, som tidigare nämnts så har de alltid funnits ( på både ont och gott ) men som det ser ut nu så är marknaden överfulla av dem. Finns många bra remakes, men på senare tid så är de inte många. Vad det gäller att göra en remake på Milleniumfilmerna så ställer jag mig lite delad. Håller med om att man gott har kunnat väntat ett par år, men å andra sidan så tror jag faktiskt att filmerna kommer att bli bättre än de svenska versionerna som jag inte gillade alls. Män som hatar kvinnor var bra det håller jag med om, men inte så jäkla bra som så många påstår, dessa filmer kan definitivt göras i bättre versioner.
Det är då det gör remakes på redan lyckade filmer som jag stör mig mest, Milleniumfilmerna drunknade tyvärr i den svenska massproduktionen och blev misslyckade så jag ser därför inget problem ifall de gör remakes av dem.
Vad det gäller remakes så har jag fått nog av dem. Kan inte säga att jag är emot dem, som tidigare nämnts så har de alltid funnits ( på både ont och gott ) men som det ser ut nu så är marknaden överfulla av dem. Finns många bra remakes, men på senare tid så är de inte många. Vad det gäller att göra en remake på Milleniumfilmerna så ställer jag mig lite delad. Håller med om att man gott har kunnat väntat ett par år, men å andra sidan så tror jag faktiskt att filmerna kommer att bli bättre än de svenska versionerna som jag inte gillade alls. Män som hatar kvinnor var bra det håller jag med om, men inte så jäkla bra som så många påstår, dessa filmer kan definitivt göras i bättre versioner.
Det är då det gör remakes på redan lyckade filmer som jag stör mig mest, Milleniumfilmerna drunknade tyvärr i den svenska massproduktionen och blev misslyckade så jag ser därför inget problem ifall de gör remakes av dem.
Flickan som lekte med elden var minst dålig. Men den fungerar inte alls som en biofilm. Däremot råkade jag se första avsnittet av TV-serien och då tyckte jag att den funkade bättre. Kort sagt framstår den som en biofilm under genomsnittet men en TV-serie över genomsnittet.
Hursomhelst är det inget praktisk problem med remakes. Om man inte gillar dem av princip så är det bara att låta bli att titta.
Sannolikheten är att David Fincher kommer att göra en riktigt bra film. Med tanke på att hans senaste film spelade in 333 miljoner USD och Sony tydligen är riktigt nöjda med Social Network innan den släpps, så lär de släppa till en bra budget och kosta på sig bra skådespelare. Så förutsättningarna för att vi ska få se en bra amerikansk version av Flickan som lekte med elden är goda. För mig är det ofattbart att man kan se detta som något negativt. Ni som inte gillar idén kan ju bara låta bli att se den och istället sitta och "mysa" med den svenska varianten.
Hursomhelst är det inget praktisk problem med remakes. Om man inte gillar dem av princip så är det bara att låta bli att titta.
Sannolikheten är att David Fincher kommer att göra en riktigt bra film. Med tanke på att hans senaste film spelade in 333 miljoner USD och Sony tydligen är riktigt nöjda med Social Network innan den släpps, så lär de släppa till en bra budget och kosta på sig bra skådespelare. Så förutsättningarna för att vi ska få se en bra amerikansk version av Flickan som lekte med elden är goda. För mig är det ofattbart att man kan se detta som något negativt. Ni som inte gillar idén kan ju bara låta bli att se den och istället sitta och "mysa" med den svenska varianten.
3462 inlägg
Jag tvivlar på någon känner sig hotad av remakes, men jag ser ett problem att antalet remakes ökar för varje år som går. Även om vi talar om Hollywood så finns det ett begränsat utrymme för vad respektive filmbolag kan producera och distribuera. Så ju högre procentandel som remakes tar ju lägre procentplats blir det för de ”nya” idéerna. Allt som ofta läser man att filmbolag får tacka nej till filmprojekt helt enkelt för att deras line up är full.
Jag har sagt det förut, men tål att upprepas. Givetvis kommer det bra och tom riktigt bra remakes, men är för alldeles för få. ”The Departed” är en av de mer lyckade.
Du säger ju dock emot dig själv när du säger att du är trött på upprepningar, men samtidigt har du inga problem med det stora utbudet av remakes. Oavsett vad man tycker om dessa kan man aldrig komma ifrån att de är inget annat än upprepningar. Visst är det valfritt att titta på dessa, men jag ser det som en oroande utveckling om utbudet ökar. Det resterande utbudet att titta på blir då ganska skralt.
Att ”The Hurt Locker” skulle vinna Oscars var dock ingen större överraskning. Det var tex en av anledningarna till att vi ville förhandsvisa den för våra besökare.
Jag kan absolut hålla med om att svenska kan bli bättre. Det är nog ingen som tycker den är perfekt. Mycket handlar om att våga chansa med bidragen som SFI delar ut och sedan ge dem till rätt personer. Det finns väldigt många bra svenska filmmakare som ännu inte har fått chansen att visa vad de går för. Men riktigt så illa som du vill få svensk film till är den inte.
Det är mycket riktigt inte många svenska filmer som genererar någon vinst, men den stora anledningen är inte bristen på kvalité och kunskap hos svenskarna. Det svenska filmfönstret är fortfarande väldigt litet och kollar vi på film överhuvudtaget som distribueras i Sverige är det få filmer som går med vinst (Hollywood inräknat). Närmare bestämt är det var sjunde, var åttonde film som går med vinst. Sedan ska man återigen inte blanda ihop biosiffror och filmkvalité. De filmer som går med vinst är inte de framtida mästerverken från Hollywood, utan de lättsmälta actionfilmerna, äventyren och komedierna.
Självklart är det trist att det ser ut så, men det är så filmpubliken funkar. De vill oftast ha en verklighetsflykt och därför blir inte ”Precious”, The Hurt Locker” eller Benjamin Button” förstahandsvalet hos biobesökarna.
Det skulle ju dock se väldigt annorlunda ut om de svenska filmmakarna gjorde film som var anpassad för en internationell biopublik, men nu görs svensk film för svenska biopubliken. Ett bra exempel är Wallander (oavsett vad man tycker om dem) är de fortfarande riktiga storsäljare i DVD-hyllorna. Kanske inte de filmer som kommer att gå till historien som ex Bergmans filmer har gjort, men svenska publiken uppskattar dem väldigt mycket.
Hollywood är precis som du säger ohyggligt skickliga på att tjäna pengar på sina filmer, men anledningen är inte filmkvalitén utan att de är experter på att anpassa dem för en internationell biopublik. Det är inte för intet att Hollywood kallas för Drömfabriken.
Det stämmer att görs mycket film i Sverige och få av dem blir lyckade, men det problemet är tyvärr inte något unikt för Sverige. Det är samma problem i Hollywood och även i andra länder.
Till sist vill jag en gång för alla säga att jag har absolut ingenting emot David Fincher, tvärtom. Han är en av mina favoritregissörer och ser alltid fram emot med stort intresse för varje film han gör. Men inte en amerikansk remake på ”Män som hatar kvinnor”. Jag hade hellre sett att han hade lagt ner tiden på något mer innovativt projekt. Jag tror också att han kommer göra en bra filmatisering på den svenska biosuccén och kommer självklart se den med stor nyfikenhet, men känslan av att han kastat bort sin dyrbara tid på detta kommer likväl finnas kvar.
Jag har sagt det förut, men tål att upprepas. Givetvis kommer det bra och tom riktigt bra remakes, men är för alldeles för få. ”The Departed” är en av de mer lyckade.
Du säger ju dock emot dig själv när du säger att du är trött på upprepningar, men samtidigt har du inga problem med det stora utbudet av remakes. Oavsett vad man tycker om dessa kan man aldrig komma ifrån att de är inget annat än upprepningar. Visst är det valfritt att titta på dessa, men jag ser det som en oroande utveckling om utbudet ökar. Det resterande utbudet att titta på blir då ganska skralt.
Att ”The Hurt Locker” skulle vinna Oscars var dock ingen större överraskning. Det var tex en av anledningarna till att vi ville förhandsvisa den för våra besökare.
Jag kan absolut hålla med om att svenska kan bli bättre. Det är nog ingen som tycker den är perfekt. Mycket handlar om att våga chansa med bidragen som SFI delar ut och sedan ge dem till rätt personer. Det finns väldigt många bra svenska filmmakare som ännu inte har fått chansen att visa vad de går för. Men riktigt så illa som du vill få svensk film till är den inte.
Det är mycket riktigt inte många svenska filmer som genererar någon vinst, men den stora anledningen är inte bristen på kvalité och kunskap hos svenskarna. Det svenska filmfönstret är fortfarande väldigt litet och kollar vi på film överhuvudtaget som distribueras i Sverige är det få filmer som går med vinst (Hollywood inräknat). Närmare bestämt är det var sjunde, var åttonde film som går med vinst. Sedan ska man återigen inte blanda ihop biosiffror och filmkvalité. De filmer som går med vinst är inte de framtida mästerverken från Hollywood, utan de lättsmälta actionfilmerna, äventyren och komedierna.
Självklart är det trist att det ser ut så, men det är så filmpubliken funkar. De vill oftast ha en verklighetsflykt och därför blir inte ”Precious”, The Hurt Locker” eller Benjamin Button” förstahandsvalet hos biobesökarna.
Det skulle ju dock se väldigt annorlunda ut om de svenska filmmakarna gjorde film som var anpassad för en internationell biopublik, men nu görs svensk film för svenska biopubliken. Ett bra exempel är Wallander (oavsett vad man tycker om dem) är de fortfarande riktiga storsäljare i DVD-hyllorna. Kanske inte de filmer som kommer att gå till historien som ex Bergmans filmer har gjort, men svenska publiken uppskattar dem väldigt mycket.
Hollywood är precis som du säger ohyggligt skickliga på att tjäna pengar på sina filmer, men anledningen är inte filmkvalitén utan att de är experter på att anpassa dem för en internationell biopublik. Det är inte för intet att Hollywood kallas för Drömfabriken.
Det stämmer att görs mycket film i Sverige och få av dem blir lyckade, men det problemet är tyvärr inte något unikt för Sverige. Det är samma problem i Hollywood och även i andra länder.
Till sist vill jag en gång för alla säga att jag har absolut ingenting emot David Fincher, tvärtom. Han är en av mina favoritregissörer och ser alltid fram emot med stort intresse för varje film han gör. Men inte en amerikansk remake på ”Män som hatar kvinnor”. Jag hade hellre sett att han hade lagt ner tiden på något mer innovativt projekt. Jag tror också att han kommer göra en bra filmatisering på den svenska biosuccén och kommer självklart se den med stor nyfikenhet, men känslan av att han kastat bort sin dyrbara tid på detta kommer likväl finnas kvar.
Den svenska publiken uppskattar säkerligen Wallander, men vad har de egentligen att välja på ? yttligare en Beck ? :) Vet att det är att hårddra, men jag menar utbudet är ju inte det största och det är absolut inte tillräckligt stort för 13 st Wallander, ett par Beck och 6 st Falckfilmer på ett år och lägg sedan till en millenium-trilogi på detta som inte heller den är allt för olik resten av "snutfilmerna".
Man kan säga samma sak om alla remakes; biopubliken uppskattar dem. Annars skulle de väl aldrig spotta ur sig dessa mängder. Wallander & remakes...typ samma grej, finns endast ett fåtal som är riktigt bra.
Jag gillar inte alla framstressade uppföljare på filmer heller. Ni nämnde Quarantine här ovanför som är en remake på REC. En totalt onödig sådan och en sämre version det håller jag med om. Men Spanien gjorde någonting ännu värre; spottade ur sig en uppföljare på knappt ett års tid som var ljusår sämre än remaken Quarantine...så det finns fler svarta får än det så omåttligt populära amerikanska.
Man kan säga samma sak om alla remakes; biopubliken uppskattar dem. Annars skulle de väl aldrig spotta ur sig dessa mängder. Wallander & remakes...typ samma grej, finns endast ett fåtal som är riktigt bra.
Jag gillar inte alla framstressade uppföljare på filmer heller. Ni nämnde Quarantine här ovanför som är en remake på REC. En totalt onödig sådan och en sämre version det håller jag med om. Men Spanien gjorde någonting ännu värre; spottade ur sig en uppföljare på knappt ett års tid som var ljusår sämre än remaken Quarantine...så det finns fler svarta får än det så omåttligt populära amerikanska.
1197 inlägg
Problemet är att Sverige inte vågar satsa på nya obeprövade projekt såsom Danmark gjorde på 90-talet när en massa nya unga danska regissörer gjorde en massa spännande filmer där man gjorde väldigt oskandinaviska och gör det fortfarande. Svensk film håller sig för strikt inom ett ex antal genrer såsom kriminalfilm (Wallander, Beck) drama och komedi oftast med buskisvarning. Kan hålla med om att Sverige gör för många filmer per år istället för att göra färre men med lite mer budget och gör dom lite mer "osvenska".