Adam Lundgren: ”Jag är för rädd för att titta på skräckfilm”

En svensk slasherfilm gör succé på Netflix just nu. I en av huvudrollerna möter vi Adam Lundgren, vars kontorskollegor möter på en utklädd galning under sin konferensresa i skogen. När MovieZine möter honom inför premiären hoppas han att tittarna ska uppskatta att se något originellt i skräckväg:

 

- Jag hoppas folk ska tycka om det. Det är något helt eget i Sverige, och i genren generellt. Man har inte sett så många filmer av den typen. Och den är verkligen jävligt tajt berättad, det är 1 timme 40 minuter underhållning som aldrig stagnerar.

 

 

- Jag spelar Jonas. Enligt honom själv så är det väl han som styr och ställer på kontoret. Han är inte den riktiga chefen, det är Ingela, men han ser sig själv som den viktigaste personen.

 

 

 

- Det handlar om ett gäng kommunanställda som åker på konferens en bit utanför Stockholm, och ska göra klassiska teambuilding-grejer. Väl där börjar det nystas upp att det har skett lite fuffens med vissa avtal som kommunen har gjort med privata företag. Och helt plötsligt börjar folk att försvinna där ute i skogen.

 

- Det var väldigt kul att göra. Ofta brukar slasherfilmer hamna i något slags b-filmsfack, men det här är verkligen inte det. Det är så många olika genrer: slasher, lite skräck, mycket komedi, drama… Vi har en skitbra fotograf, jättebra ensemble, grym regissör… Det är verkligen bra folk på alla positioner. Och roliga karaktärer.

 

 

- Ja… det är en maskot som den här gruppen har gjort, och en mördare tar sedan på sig det huvudet. Det blir som i en klassisk skräckfim, med en mask som egentligen inte hör hemma i miljön. Sen är det extra kul att det är ett så stort och otympligt huvud, han ser väldigt glad ut men ändå lite läskig med död i blicken. Sen dör folk på ganska kreativa sätt, skrattar Adam.

 

 

Det har inte gjorts mycket skräck eller slasher i Sverige. Fanns det någon tvekan bland er, där ni undrade ”kan det verkligen funka?” Eller en rädsla att det faktiskt blir en b-film?
 
- Jag tror faktiskt inte det. Jag läste manus och träffade Patrik (Eklund). Det är bra karaktärer att jobba med, och en kul story. Det finns en mänsklig logik i allt som sker. Inte bara att folk dör till höger och vänster. Sen kände vi när vi filmade att ”fan, det här kan bli bra!” Jag hade en väldigt bra känsla när vi filmade.

 

 

- Jag läste den innan jag skulle provfilma, och tyckte om den jättemycket. Boken är också rätt obehaglig. Den beskriver ganska ingående hur det känns för de olika personerna att bli mördade. Boken är kanske mer åt skräckhållet. Men det var helt rätt gjort att man har valt att lyfta fram komiken i filmen, för det är ganska dråpligt med ett gäng kommunanställda. Utan att man tappat skräck- och blodelementen.

 

 

- Ingenting faktiskt. Jag blir för rädd. Det var längesen jag såg en skräckfilm nu. Men det här är verkligen en film man ska se med sina polare. Duka upp med lite popcorn, chips och dipp, ta en drink om man är av den åldern… För jag tror det är jäkligt kul att se den ihop med folk.

 

 

- Men jag kollar allt mer på film det senaste året. Kanske är det mättnaden på serier... man orkar inte binda upp sig på 7-8 säsonger. Det är något härligt med film, att man får en hel historia berättad direkt. Jag har en kvartersbio nära mig och går ofta och ser vad de än visar.

 

- Jag har blivit mer intresserad av att kolla mer på film. Också för att jag sitter och skriver lite själv, och jobbar med manus med vänner, så det är kul att se hur man gör.

 

 

- Ja, verkligen. Som skådis kommer man så sent in i processen. Jag har alltid en massa åsikter. Så jag skulle vilja vara med mer, i ett tidigare skede i processen. Också skapa och utveckla egna grejer. Men det är svårt! Jag har fått en jävla respekt för manusförfattare och deras disciplin.

 

 

- Jag och två kompisar sitter och petar lite med en actionkomedi vi vill göra. Sen är det ett drama, en indiefilm, som en kompis ska regissera. Vi sitter och bollar med manus nu och ska filma nästa sommar.

 

 

 

- Den har premiär på juldagen i Norge. En andra världskriget-film. Det var också roligt att göra en helt annan typ av karaktär än vad jag gjort innan, och att vara med i en sån typ av film.

 

- Under andra världskriget åkte man med stora konvojer med handelsfartyg till Ryssland, för att de skulle slåss mot tyskarna på östfronten. Handelsfartyg blev fullproppade med ammunition och vapen eller förnödenheter, och hade en stor militärkonvoj som skydd. På en av de konvojerna var det en brittisk general som fick noja och fick för sig att Tysklands största krigsskepp skulle ut på de vattnen. Han kallade tillbaka hela militärkonvojen, så alla handelsfartyg fick klara sig själva. De var levande måltavlor för ute för ubåtar och flyg och allt möjligt. Det här handlar om en av de båtarna på väg till Murmansk, och deras kamp för att överleva. Jag spelar en svensk som är med ombord.