Två unga influencers drar upp till Norrland för att gräva fram historien om häxbränningar på 1600-talet. Det sägs spöka i trakten och de utrustar sig med kameror för att livesända allt som sker. Det är upplägget i "Äkta skräck", den nya svenska spökrysaren som flörtar med både found footade-klassiker och Tiktok-publiken.
För regin står Daniel Di Grado, kanske mest känd för den lyckade thrillern "Alena" som kom 2015. Vi fick en pratstund med regissören om "Blair Witch"-likheterna, om utmaningen med att filma found-footage och hur han hoppas att filmen ska gå hem hos de yngre:
- Filmen är riktad mot en ung publik. Målgruppen är 15 till 25 år. Än så länge känns det som att den uppskattas bland kidsen, de tycker att karaktärerna pratar som kids gör, säger Daniel Di Grado.
Ibland kommer det svenska skräckfilmer som "Låt den rätte komma in" eller "Alena", och man tänker att "nu vänder det, nu får vi äntligen se mer svensk skräck". Så har det inte blivit, förrän nu de senaste 2-3 åren. Hur ser du på vad som händer i den svenska filmbranschen? Hur mår skräckgenren?
- Det är som alltid med skräck, man ser samma sak internationellt. Det kommer något bra, man tänker att "nu vänder det", sen kommer det ganska mycket som är sådär... Jag tror att anledningen till att det har börjat göras mer skräckfilmer, är framför allt att det är kidsen som går på bio. Och kidsen gillar skräckfilm.
- Och de flesta regissörer som jobbar idag är uppvuxna på 70- och 80-talet. De har Freddy Krueger och Michael Myers i blodet. Det är klart att man vill gärna göra det som ligger en nära. Allt som görs är kanske inte jättebra. Men vi provar oss fram i Sverige. Jag tror det kommer komma mer, och det kommer göras bra grejer framöver. Jag är hoppfull.
- Sen är det svårt att finansiera skräckfilm. Tre av de skräckfilmer som gjorts på sistone, "Feed", "Karusell" och "Canceled" har finansierats utanför systemet, SFI har inte varit inblandade med pengar. Jag tror att vi kommer få se mer sånt, för de filmerna har gått bra.
Vad lockade dig till "Äkta skräck"?
- Jag hade just jobbat med tv-serien "Ondskan" när jag fick manus. Jag läste och tyckte det var ganska kul. Jag är inget superfan av found-footage, har aldrig varit det. Men jag går igång kreativt när jag känner att det finns en rädsla inom mig inför att ta mig an ett projekt. Sen tyckte jag att Ida (Kjellin) hade skrivit ett fyndigt manus. Jag tyckte om tjejerna i filmen, det kändes lite som en "Thelma & Louise"-historia i skogen. Det gick jag igång på.
- Jag såg möjligheten att göra något som jag aldrig hade gjort förut. Men det var svårt som fan. Det är nog det svåraste jag har gjort. Det är svårt att göra found-footage. Du måste motivera varför de jävla kamerorna finns där hela tiden (skratt).
Det var min nästa fråga: vilka utmaningar finns det med att göra en found-footage-film?
- När jag läste manus tänkte jag att vi kanske skulle använda oss av subjektiva kameror också. Att den här ondskan skulle dokumentera tjejerna utifrån.
- Det otäcka med found-footage är att det ibland blir lite forcerat med alla dessa kameror. När jag tittar på en film som "Blair Witch", "Paranormal Activity" eller "REC" är det svårt att motivera varför kameran är igång hela tiden. Vi pratade mycket om vad vi hade för hjälpmedel: tjejerna hade varsin kamera, mobiler, övervakningskameror är ju tacksamt... Ungdomar idag filmar alltid när det händer något. Det har varit roligt och vi hittade en bra balans.
- Men vi hade extremt mycket material när vi hade filmat klart. Vi hade uppemot 100 timmar. Vi hade nog behövt tre veckor till i klipprummet.
Man kan inte prata om "Äkta skräck" utan att nämna "Blair Witch Project". En blinkning mot den finns också med i din film. Kan det vara en fördel eller en nackdel att jämföras med något så pass banbrytande i genren?
- Jag tycker inte att den här filmen har så många likheter med "Blair Witch"... förutom att det är häxor och found-footage. Formmässigt är de väldigt olika. Dels är det 25 år sedan som "Blair Witch" kom, de jobbade med andra videoformat. Det var då det började komma att vem som helst kunde göra film. Den filmen är ett barn av sin tid. Den var klart stilbildande, men jag tyckte inte så mycket om den då. Den är mer lågmäld. Den är också filmad på 6-8 dagar, vi hade ändå 30 dagar på oss.
- Jag kan inte svara för om Ida hade "Blair Witch" som förebild, jag hade inte det. Jag kollade iallafall på en film som heter "Deadstream" för att se hur nyare found-footage-filmer såg ut jämfört med de äldre.
Finns det någon sanning bakom historien med häxprocesserna i Torsåker?
- Det är en verklig historia! Det hände på 1600-talet, det är dokumenterat att 61 personer avrättades just i Torsåker av pastor Laurentius. Backstoryn är sann... men att häxor går igen? Kanske inte så mycket, haha. Men det finns en historisk förankring, Ida har gjort mycket research, och vi filmade på det riktiga häxmuseet.
Då måste jag också fråga, fick ni vara med om någonting läskigt eller övernaturligt under själva inspelningen?
- Haha! Nej, jag tycker väl inte det. Jag har gjort tre skräckfilmer och jag får alltid den frågan. Jag tycker det är roligt att göra genrefilm, jag gillar att titta på skräckfilm. Men, med det sagt så är jag inte speciellt spirituellt lagd. Jag har själv inte upplevt något av det underliga slaget. Jag hade önskat att jag fick komma med lite "Poltergeist"-historier... men tyvärr!
"Äkta skräck" går nu på bio.
