Sci-fi-serien "Altered Carbon" är en av Netflix mest påkostade originalsatsningar hittills. Här målar man upp en dystopisk framtid där våld, mörker och hedonism går hand i hand genom en regnig "Blade Runner"-värld.
Förutom Joel Kinnaman i huvudrollen som ex-soldaten Takeshi Kovacs ser vi bland andra James Purefoy och Renée Elise Goldsberry i stora roller. Purefoy spelar Laurens Bancroft, den snorrike entreprenören som med teknikens under levt i 350 år. Goldsberry syns som Quell, Envoy-ledaren som en gång i tiden tränade upp Kovacs.
Vi mötte duon i Paris för att prata om seriens coola miljöer, hur de ser på framtidens skrämmande möjligheter, och vad de egentligen tycker om sin svenske motspelare.
Många serieskapare och regissörer pratar om friheten de får på Netflix. Men hur är det för er skådespelare?
RG: Det är en dröm som blivit sann. Jag kände likadant med Skydance, vårt produktionsbolag. Det fanns ett stöd därifrån. Inte en hel kommitté som måste godkänna allting. De trodde på historien.
JP: Man är aldrig medveten om dem. Och det är det bästa. Man märker inte av producenterna, de är inte där och flåsar en i nacken. Det är mellan oss, regissörerna och showrunnern. Vi har nog båda jobbat på tv-serier där kostymnissar måste godkänna allting, och de vet inte vad de talar om. Men något sånt kände vi aldrig här. Och de tror på sina showrunners. När de valt ut personer de litar på, så låter de dem göra sin grej.
Hur sätter du dig in hur en odödlig tänker?
JP: Jag tänkte mycket på det. Jag övervägde vad det innebär, vad fördelarna och nackdelarna skulle vara. Varför skulle man vilja göra det? Hur är det att vara 350 år gammal? Hur vore det att vara 2000 år gammal, eller 5000? Det är verkligen svårt för oss att greppa. Så jag fick begränsa mig till vad som var viktigt för berättelsen. Jag gillade verkligen Bancrofts förmåga att läsa av och manipulera folk. Där ligger han långt före alla andra. Han kan läsa av kroppsspråk och upptäcka de minsta signaler.
RG: Det är en dröm som blivit sann. Jag kände likadant med Skydance, vårt produktionsbolag. Det fanns ett stöd därifrån. Inte en hel kommitté som måste godkänna allting. De trodde på historien.
JP: Man är aldrig medveten om dem. Och det är det bästa. Man märker inte av producenterna, de är inte där och flåsar en i nacken. Det är mellan oss, regissörerna och showrunnern. Vi har nog båda jobbat på tv-serier där kostymnissar måste godkänna allting, och de vet inte vad de talar om. Men något sånt kände vi aldrig här. Och de tror på sina showrunners. När de valt ut personer de litar på, så låter de dem göra sin grej.
Hur sätter du dig in hur en odödlig tänker?
JP: Jag tänkte mycket på det. Jag övervägde vad det innebär, vad fördelarna och nackdelarna skulle vara. Varför skulle man vilja göra det? Hur är det att vara 350 år gammal? Hur vore det att vara 2000 år gammal, eller 5000? Det är verkligen svårt för oss att greppa. Så jag fick begränsa mig till vad som var viktigt för berättelsen. Jag gillade verkligen Bancrofts förmåga att läsa av och manipulera folk. Där ligger han långt före alla andra. Han kan läsa av kroppsspråk och upptäcka de minsta signaler.
- Han är riktigt bra på att manipulera Joel i deras första stora scen. Han vet att han måste hantera en riktigt arg man, som har sovit i 250 år. Frusen. Kovacs har vaknat upp i en kropp han inte känner igen, ena stunden var han asiat och nu är han vit och nordisk. Han kommer bli förbannad, och det är mitt fel. Det var viktigt att min karaktär inte skrämmer honom i deras första scen. Han måste vara lugnande. Det är först när Kovacs har skrivit på... ”nu är du min!” Han manipulerar honom på ett briljant sätt. Det var fördelarna. Nackdelarna är uppenbarligen allt som tynger honom. Han söker allt mer intensiva upplevelser för att känna sig levande.
Tror du det vore en dröm eller mardröm att kunna leva för evigt?
JP: Jag tror det vore en mardröm. Förutom om det bara var jag… Det skulle vara okej. Det finns för mycket usla människor i världen, som inte borde få tag i sådan teknologi. Det finns vissa presidenter som jag inte vill ska leva för evigt. Den tanken skrämmer mig.
Håller ni med om det Joel Kinnaman säger, att odödlighet skulle ta bort allting som gör oss mänskliga?
RG: Det håller jag absolut med om. Jag tror det är vad serien försöker säga, att det vore slutet på mänskligheten. Absolut korruption. Det är spännande att personen som skapade teknologin är den som blir mest medveten om dess destruktiva kraft.
JP: Jag tror det vore en mardröm. Förutom om det bara var jag… Det skulle vara okej. Det finns för mycket usla människor i världen, som inte borde få tag i sådan teknologi. Det finns vissa presidenter som jag inte vill ska leva för evigt. Den tanken skrämmer mig.
Håller ni med om det Joel Kinnaman säger, att odödlighet skulle ta bort allting som gör oss mänskliga?
RG: Det håller jag absolut med om. Jag tror det är vad serien försöker säga, att det vore slutet på mänskligheten. Absolut korruption. Det är spännande att personen som skapade teknologin är den som blir mest medveten om dess destruktiva kraft.
Hur var stämningen på inspelningen mellan tagningarna?
RG: Vi fanns oftast i våra egna världar och fick inte spendera så mycket tid ihop. Men jag tyckte det var riktigt härligt där i Vancouver, det blev vårt hem. En inspelning är alltid som en krigsplats, på ett sätt. Alla olika avdelningar har sin vision som de kämpar för. En viss fight behövs, för man tror starkt på sin sak. De striderna skapar vackra och spännande saker. Det gäller bara att vara respektfull. Och vi kände nog alla att det var en cool serie med otroligt coola miljöer. Det påverkade hela vår upplevelse. Det är en cool, funky, kreativ och sexig värld. Man upptäcker alltid något nytt.
RG: Vi fanns oftast i våra egna världar och fick inte spendera så mycket tid ihop. Men jag tyckte det var riktigt härligt där i Vancouver, det blev vårt hem. En inspelning är alltid som en krigsplats, på ett sätt. Alla olika avdelningar har sin vision som de kämpar för. En viss fight behövs, för man tror starkt på sin sak. De striderna skapar vackra och spännande saker. Det gäller bara att vara respektfull. Och vi kände nog alla att det var en cool serie med otroligt coola miljöer. Det påverkade hela vår upplevelse. Det är en cool, funky, kreativ och sexig värld. Man upptäcker alltid något nytt.
Ja, serien är visuellt slående men kan den också bli för brutal för folk?
JP: Våld har varit en del av drama sedan de gamla grekernas tid. Det är ingenting nytt. Våldet har varit en del av vår kultur, en del av drama, sedan vi började skriva drama. Och det kommer fortsätta så. Drama handlar om konflikter. Konflikter kan komma ur en konversation, eller ur en käftsmäll. Konflikt är allt i drama. Det finns olika sätt att utforska konflikter. Man måste ha god smak. Vår showrunner Laeta har god smak och är väldigt intelligent. Våra producenter vill inte bara visa upp skrämmande saker, utan det finns en poäng med allt. Det handlar om syftet man har, varför våldet visas upp.
RG: Jag var bekymrad i början. Jag tänkte ”det här är verkligen coolt, men skulle jag titta på det? Skulle det bli för våldsamt, eller för störande för mig?” När jag tittade på serien kände jag mig lättad. För våldet i serien har en poäng i serien, det är inte bara där för sakens skull.
JP: Våld har varit en del av drama sedan de gamla grekernas tid. Det är ingenting nytt. Våldet har varit en del av vår kultur, en del av drama, sedan vi började skriva drama. Och det kommer fortsätta så. Drama handlar om konflikter. Konflikter kan komma ur en konversation, eller ur en käftsmäll. Konflikt är allt i drama. Det finns olika sätt att utforska konflikter. Man måste ha god smak. Vår showrunner Laeta har god smak och är väldigt intelligent. Våra producenter vill inte bara visa upp skrämmande saker, utan det finns en poäng med allt. Det handlar om syftet man har, varför våldet visas upp.
RG: Jag var bekymrad i början. Jag tänkte ”det här är verkligen coolt, men skulle jag titta på det? Skulle det bli för våldsamt, eller för störande för mig?” När jag tittade på serien kände jag mig lättad. För våldet i serien har en poäng i serien, det är inte bara där för sakens skull.
Ni båda spelar mäktiga karaktärer. Kan ni identifiera er med dem?
JP: Jag önskar att jag gjorde det. Jag är ingen miljardär. Men jag fick nyligen tvillingar, så jag känner mig 350 år gammal. Det är enda sättet jag kan känna igen mig i honom. Jag gillar att spela sådana människor, jag gillar att utforska vad som krävs för att bli sådär rik. Det finns inte en miljardär i världen som inte har krossat någon på vägen upp.
RG: Jag känner att jag ofta får spela karaktärer som jag skulle vilja vara. Jag kan relatera, men hon har en beslutsamhet som jag saknar. Och jag ser upp till hennes fysiska sida. Hur hon äger sin kropp. Hon är stark och självsäker, och det syns utåt. På ett vis är hon en mutant. Hon valde den här kroppen för uppdraget hon har.
JP: Det är ett fascinerande koncept att folk väljer vilken kropp de vill vara i. Vi har inte det valet, så det är svårt för oss att greppa. Jag tänkte mycket på varför? Om du var så rik, varför skulle du välja den här kroppen? Seriöst? Jag tog upp det med författarna, att vi måste ta reda på varför han väljer att vara i 50-årsåldern och inte 35. Vi behöver veta varför alla hans kloner ser ut som jag. De skrev in en extra scen som förklarar det. De la till extra dialog för att utforska varför han valde detta.
Vad tycker ni att Joel Kinnaman bidrar med i serien?
JP: Oh boy. Jag har inget annat än stor beundran för Joel. Jag brukade spela de här rollerna. Tack och lov inte längre. Men han tog med sig elegans, värdighet, respekt och mycket lättsamhet. Han hade alltid stenkoll på allt. På sin karaktär och på alla andras karaktärer. Han visste hur alla scener skulle hänga samman. Samtidigt så tränade han. Han åt ingenting förutom frön och nötter… Han gjorde alla sina stunts själv och han såg fantastiskt bra ut. Jag tror han kan vara en ”sleeve”.
RG: Jag älskade hur fysisk han var. Han har också en sårbar sida. Utan det skulle det inte funka. Det gör Laeta så bra när hon skriver de här starka karaktärerna, alla hennes hjältar är nyanserade och tredimensionella med stora brister. Det är vad som gör deras bedrifter så fantastiska.
JP: Det gör också att vi kan identifiera oss med dem. Det är det viktigaste. Det är science fiction, men vi som tittare måste känna igen oss själva. Det är grejen med drama. Det gör att tittarna känner sig mindre ensamma, vi ser folk som går igenom samma saker även om året är 2500.
JP: Jag önskar att jag gjorde det. Jag är ingen miljardär. Men jag fick nyligen tvillingar, så jag känner mig 350 år gammal. Det är enda sättet jag kan känna igen mig i honom. Jag gillar att spela sådana människor, jag gillar att utforska vad som krävs för att bli sådär rik. Det finns inte en miljardär i världen som inte har krossat någon på vägen upp.
RG: Jag känner att jag ofta får spela karaktärer som jag skulle vilja vara. Jag kan relatera, men hon har en beslutsamhet som jag saknar. Och jag ser upp till hennes fysiska sida. Hur hon äger sin kropp. Hon är stark och självsäker, och det syns utåt. På ett vis är hon en mutant. Hon valde den här kroppen för uppdraget hon har.
JP: Det är ett fascinerande koncept att folk väljer vilken kropp de vill vara i. Vi har inte det valet, så det är svårt för oss att greppa. Jag tänkte mycket på varför? Om du var så rik, varför skulle du välja den här kroppen? Seriöst? Jag tog upp det med författarna, att vi måste ta reda på varför han väljer att vara i 50-årsåldern och inte 35. Vi behöver veta varför alla hans kloner ser ut som jag. De skrev in en extra scen som förklarar det. De la till extra dialog för att utforska varför han valde detta.
Vad tycker ni att Joel Kinnaman bidrar med i serien?
JP: Oh boy. Jag har inget annat än stor beundran för Joel. Jag brukade spela de här rollerna. Tack och lov inte längre. Men han tog med sig elegans, värdighet, respekt och mycket lättsamhet. Han hade alltid stenkoll på allt. På sin karaktär och på alla andras karaktärer. Han visste hur alla scener skulle hänga samman. Samtidigt så tränade han. Han åt ingenting förutom frön och nötter… Han gjorde alla sina stunts själv och han såg fantastiskt bra ut. Jag tror han kan vara en ”sleeve”.
RG: Jag älskade hur fysisk han var. Han har också en sårbar sida. Utan det skulle det inte funka. Det gör Laeta så bra när hon skriver de här starka karaktärerna, alla hennes hjältar är nyanserade och tredimensionella med stora brister. Det är vad som gör deras bedrifter så fantastiska.
JP: Det gör också att vi kan identifiera oss med dem. Det är det viktigaste. Det är science fiction, men vi som tittare måste känna igen oss själva. Det är grejen med drama. Det gör att tittarna känner sig mindre ensamma, vi ser folk som går igenom samma saker även om året är 2500.
"Altered Carbon" finns nu att streama på Netflix. Tyvärr verkar det som att första säsongen blir den enda för Joel Kinnaman, som just skrivit på för tv-serien "Hanna".
