– Vi jagade hennes spöke hela tiden, säger Andrew Dominik. Vi började faktiskt spela in den fjärde augusti, som är hennes dödsdag. Det var inte planerat, det bara blev så, vilket känns lite speciellt. Vi spelade också in i huset som hon faktiskt bodde i som liten, med sin mamma. Så hon var med oss på alla ställen. Hennes stoft är verkligen överallt i Los Angeles.
De Armas lägger till:
- Jag tror också att hon hela tiden var väldigt närvarande. Hon präglade allt i mitt liv under den här tiden... Marilyn var allt jag tänkte på, hon var allt jag drömde om, hon var allt jag kunde prata om. Hon var med mig och det var så vackert.
- Att vi spelade in i hennes hus, det var väldigt fint, det fanns något positivt i luften. Jag tror att hon godkände det vi försökte skapa, även om hon nog inte alltid var lika nöjd hehe, och då ramlade saker från väggarna. På riktigt så hände sådant!
Den efterlängtade filmen, baserad på Joyce Carol Oates enormt framgångsrika roman från 2000, blandar fakta med fiktion för att utforska Marilyns och Norma Jeanes, på många sätt, parallella liv.
Filmen synar klyftan mellan Hollywood-ikonens offentliga och privata jag och resultatet är ett vackert, känslosamt, men också stundvis spökligt drama som berör enormt. Detta är ett poetiskt nedslag i populärhistorien och i de drömmar som då drömdes, men som alldeles för tidigt släcktes.
Andrew, du har hållit på med filmen väldigt länge. Vad var det med historien som du inte kunde släppa?
– Vissa historier är sådana, och den här var verkligen en sådan som jag inte kunde sluta tänka på. Jag hade så många idéer, och fick hela tiden nya även om vi lagt planerna på att göra något, på is. Men mest är det på grund av den fantastiska boken helt enkelt.
Varför ville du att Ana skulle spela huvudrollen?
– När jag såg Ana i ”Knock Knock” (Eli Roth, 2015) så visste jag att det var hon! Det var lite som kärlek vid första ögonkastet, när rätt person kommer in genom dörren, så vet man det... Filmen blev levande igen när vi hittade henne.
Filmen handlar om både Norma Jeane och Marilyn Monroe, vem skulle du säga att du spelade?
– Jag tycker filmen mest handlar om Norma Jeane, men att Marilyn ibland tog över. Samtidigt är det ju samma person, eller två sidor av samma person, så jag hade för avsikt att vara hela hon, alla delar, hela tiden, berättar Ana.
Var det svårt att växla mellan de olika personligheterna?
– Jag närmade mig Marilyn, inte med tanke att växla fram och tillbaka... utan jag ville helt enkelt bara komma henne nära. Jag var känslomässigt kopplad till dem båda under hela tiden, och jag ville berätta hennes sanning från alla sidor, så gott det gick.
Hur förberedde du dig?
– Jag läste såklart boken, manuset. Och så pratade vi mycket genom hela arbetet. Andrew fanns där och hjälpte mig på vägen. Det handlade om att vilja förstå, för att sedan kunna ta in och känna med hennes smärta och trauma... Jag visste att jag var tvungen att öppna mig, vara sårbar och gå ner till djupet av mig själv, till platser som jag visste skulle vara obekväma och mörka. Men det var också där jag sedan hittade kopplingen till den här individen.
Hur mådde du efteråt?
– Jag kände ju att jag verkligen levde i hennes fotspår, och jag kände hennes tyngd. All den möda, som hon måste ha känt, låg plötsligt på mina axlar. Hennes sorg var svår att skaka av sig efter inspelningarna, men jag tror inte att jag ville göra det heller. Jag ville inte skydda mig från det jobbiga.
Vad tycker ni var de största utmaningarna under arbetet med filmen?
– Att få ihop pengarna, skrattar Dominik.
De Armas fortsätter:
- Jag kände av det också. Andrew har ju hållit på med projektet i över tio år och jag var bara inblandad i ett par år. Men vi pratade mycket om svårigheterna och Andrew förberedde mig på att få hjärtat krossat några gånger. Och det fick vi verkligen. Annars var även det mesta andra utmanande, att bli och vara den här kvinnan som alla har åsikter om.
Marilyn Monroe är ju en ikon, känd av alla. Är du bekymrad över att eventuellt få kritiska reaktioner för din gestaltning, när filmen kommer ut till allmänheten?
– Jag gjorde den här filmen för att pressa mig själv och för att jag verkligen tyckte att det var en gåva att bara få den här chansen. Jag gjorde inte filmen för att få andra att tycka något visst om mig, eller att de skulle ändra sina åsikter om mig. Vad som än händer härefter, så är det erfarenheten som jag tar med mig. Den här filmen har redan förändrat mitt liv, så det spelar ingen roll vad som händer sedan, säger Ana de Armas.
Förutom de Armas återfinns bland annat skådespelarna Adrien Brody, Bobby Cannavale och Julianne Nicholson i rollistan. ”Blonde” visas nu på Netflix.
