Skådespelaren Asa Butterfield går in i sitt sista år som tonåring. Snart är barn- och ungdomsrollerna ett minne blott, och nu hoppas han få bita i vuxnare utmaningar.
Dvd-aktuell med dramat ”Ten Thousand Saints” pratar Butterfield med MovieZine om vad han söker i en roll, att jobba med Tim Burton och Martin Scorsese, samt vad som egentligen hände när alla Hollywood-medier trodde han hade fått rollen som Spider-Man.
Du fyllde nyss 19, har du firat?
- Ja, det var lugnt. Jag har hällt mig sysselsatt, jag köpte just en lägenhet så det finns mycket att göra. Det känns märkligt. Jag förstår inte att jag har blivit gammal nog att hantera banklån och räkningar.
Och Ikea-möbler, som jag läste på din Twitter.
- Ja. Ikea är användbart. Vi åkte dit och gick vilse. Jag tror vi spenderade fem timmar i varuhuset. Det var bra, vi fick det mesta jag behövde. Men jag har fortfarande ingen säng så jag kan inte bo där än.
Vi måste ju prata om film också. Du har redan flera imponerande och väldigt skilda roller bakom dig. Letar du efter något särskilt i dina manus?
- Jag har lite av en checklista när jag läser manus. Vad gör den värd att göra, är historien originell nog? Viktigast för mig är att karaktären har en bärande roll i historien, att han har en egen resa. Det ger mig något att leka lite med som skådespelare, något att bita i.
Asa Butterfield på vild fest som Jude i "Ten Thousand Saints".
Vad var det som lockade med ”Ten Thousand Saints”?
- För första gången fick jag spela en roll och utforska lite mörkare teman. Jag har mest spelat yngre karaktärer. Så det här är min första vuxna roll, antar jag. Det var det omedelbara som fångade mig. Förutom det så gillade jag eran, 1980-talets New York med punkmusikens intåg, det var en intressant tidsperiod som jag visste väldigt lite om.
Det här var ju långt innan du var född. Hur var det för dig att prova på att leva på där, även om bara på film?
- Det var kul! Jag älskar ju New York, det är troligen min favoritstad i Amerika. Jag visste förstås inte hur 80-talet egentligen var. Det var en otroligt viktig tid för New Yorkarna där de gick igenom stora förändringar. Det gjorde det lite svårare att filma, för vi var tvungna att hitta mer slitna delar av New York som fortfarande såg ut som för 30 år sen. Det var en utmaning för produktionsteamet att hitta rätt miljöer och få fram old school-bilar.
Ser du fram emot vuxnare roller?
- Jag tror det. Varje ung skådespelare går igenom den förvandlingen, till en vuxen skådespelare. Nu är jag nitton och tar mina första steg. Man får några roller däremellan och så småningom sin första vuxenroll. Den har jag ännu inte gjort. Jag har ännu inte spelat vuxen. Förhoppningsvis någon gång, haha. Annars får jag spela tonåring hela livet.
Finns det någon drömroll eller genre som du vill prova?
- James Bond vore coolt! Det är nog långt kvar till dess. Kanske om 30 år. Vi får se om Bond fortfarande är intressant då, det vet jag inte. Jag har ingen roll som jag drömmer om. Det kommer hela tiden nya berättelser och nya karaktärer som är intressanta. Det är bara att vänta på dem.
Inte Asa Butterfield.
Jag hade sett fram emot att se dig spela Spider-Man. Vad hände?
- När alla skriverier började så var jag på filminspelning. Jag gjorde en film förra året, ”Miss Peregrines hem för besynnerliga barn” och alla dessa rykten kom. Jag ville bara glömma dem. Jag hade ett jobb att göra och en karaktär att spela. Jag ville inte lyssna på allt nonsens. Ja, det var några intressanta veckor, det är klart.
Träffade du Marvel eller var allt påhitt?
- Nej, jag träffade dem. Men det gick uppenbarligen inte vägen för mig. Om det är bra eller dåligt, vet jag inte. Varje gång man går miste om ett projekt så dyker något annat upp. Det kan bli bättre, eller inte, svårt att säga.
Vi lever ju i superhjältefilmernas tid. Skulle du vilja spela en superhjälte längre fram?
- Jag tror det vore coolt att spela en superhjälte någon gång. Men jag skulle föredra en som inte är lika välkänd som Spider-Man. Det är en stor press att spela Peter Parker. Ja, en ny karaktär vore coolt.
Med Eva Green i "Miss Peregrines hem för besynnerliga barn".
Nästa gång vi ser dig blir i ”Miss Peregrine” i höst. Vad kan du säga om filmen och att arbeta med Tim Burton?
- Tim var grym att jobba med. Han är definitivt en av mina favoriter som jag har jobbat med. Han har en intressant stil som påverkar hans regi och hela teamet runtomkring honom. Jag tror att de har jobbat med flera av hans filmer, de jobbar så bra ihop, som en väloljad maskin. Det tar några veckor att komma in i deras tempo, det kan bli kaotiskt. Det liknar inte någon av mina tidigare inspelningar. Det tog ett tag innan alla klickade, det gick trögt, men snart så kom alla in i det och började förstå Tims metoder. Det var otroligt och jag tror det blir en fantastisk film.
Du jobbade med en annan av mina favoritregissörer, Scorsese.
- Det var ett nöje. Marty är så bra på det han gör, han är en konstnär. Det är svårt att jämföra. Även hans team är så bra, han har bara de bästa ur varje yrke. Det var overkligt. Det var den första filmen jag gjorde där jag kunde uppskatta allt det arbete som ligger bakom en film. Och det var första gången jag insåg att jag verkligen ville fortsätta som skådespelare. Fram till dess var det mest en kul grej att göra.
Vad hade du gjort om du inte blev skådis?
- Om jag inte blev skådis? Jag är riktigt galen i foto, så jag hade gärna stått bakom kameran. Inte på film men snarare dokumentär. Att dokumentera vildmarksliv vore ashäftigt. Att ge sig ut i regnskogen med en kamera och filma apor… Det vore min dröm.
Men du håller dig till skådespeleri?
- Just nu. Medan jag får chansen. Jag tror inte att jag kommer agera för resten av mitt liv. Men jag njuter av det medan jag kan.
Filmar du något nytt?
- Inte just nu. Det finns några projekt som kan starta i år, och så har jag två filmer på väg ut. Det kan bli ett hektiskt år. Just nu är det inget specifikt som jag kan prata om. Jag fokuserar mest på att få ordning i min lägenhet.
"Ten Thousand Saints", med Ethan Hawke och Hailee Steinfeld i rollistan, finns nu ute på dvd.
