Grattis till utmärkelsen, vad betyder det för dig?
- Det som betyder mest är att "Hypnosen", som jag är nominerad för, får en så stor spridning som möjligt. Det är en film som jag är väldigt stolt över. Även att få ett internationellt nätverk och få träffa folk från olika delar av Europa.
Ser du fram emot att träffa någon speciell skådespelare på festivalen?
- Mest alla andra ”shooting stars”, vi är från tio olika länder. Att träffa dem och höra om allas olika upplevelser och hur saker fungerar i olika länder. Att få lära känna kollegor i Europa är väldigt stort.
Kommer du passa på att se någon film på festivalen?
- Jag har tyvärr inte riktigt tid, det är ett så sjukt schema det här, men jag är väldigt spänd på Gustav Möllers film ”Vogter”, med Sidse Babett Knudsen.
Du har varit väldigt aktiv 2023, och rollerna har varit ganska olika varandra, vilken roll var mest utmanande för dig?
- Alla roller är utmanande på sitt sätt, det var helt olika utmaningar i "Kalak" och "Hypnosen". "Hypnosen" var utmanande i att bara vara så fri som möjligt. Det handlar om en tjej som förlorar intresset av att vilja passa in och inte bryr sig om vad andra tycker om henne.
- Att bara tänka så var väldigt svårt, jag är en person som är mån om att passa in och vara till lags. Det var svårt, men nyttigt.
Hur förberedde du dig för den rollen?
- Jag gjorde typ ingenting faktiskt. Det var mest att läsa manuset hundra gånger, så att texten jobbar sig in i det undermedvetna, och sen försöka vara så öppen som möjligt i varje tagning. Att inte ha någon förväntning på vad som ska hända, eller hur scenen ska gå. Bara försöka vara i nuet. Hela tiden i momentet.
Innebar det mycket improvisation?
- Väldigt mycket. Nästan hela tiden.
Är det första gången du gör det?
- Jag skulle säga att det var första gången jag gjorde det så mycket. Jag försöker alltid, i den mån det går, att ha ett element av improvisation, eller liksom att överraska mig själv. Att göra något oväntat. Jag upplever att det blir något dött och torrt över scener när jag redan på förhand bestämt mig för hur jag ska göra en scen.
Det är ett sätt att hålla sig vaken, att göra något oväntat. Jag vet inte om det är improvisation exakt, men åtminstone något åt det hållet.
Om man jämför den rollen med "Kalak", det är en mycket mörkare film, var det svårt att gå mellan de två rollerna?
- Inte så svårt. Det var ganska lång tid emellan de inspelningarna. Jag upplever mycket att rollen kommer i förhållande till de andra motspelarna och texten. Jag tänker väldigt lite att det här är en ”sån här” karaktär, som pratar på ”det här” sättet. Jag är nog mer en sån skådespelare som bara gör och försöker vara så trovärdig som möjligt.
Har du några tankar om din nästa roll?
- Jag skulle vilja jobba både med Ernst och Isabella igen, de två regissörerna jag precis jobbat med. Det är någonting när man har jobbat med samma regissör flera gånger.
- När man jobbar med någon är det som att man också under tiden hittar in till varandra och utvecklar ett språk. Så jag är väldigt sugen på att jobba med båda två igen för att se kan vi gå längre eller djupare åt något håll?
Vem är drömregissören annars?
- David Lynch, jag är ett väldigt stort Lynch-fan. Jag vet inte hur kul hans inspelningar är, men han känns som en väldigt kul person. Jag är ett stort "Twin Peaks"-fan och jag gillar att han jobbar mycket med det undermedvetna.
I "Händelser vid vatten" spelar du mot stora delar av din familj, hur fungerar det?
- Just den processen var inte så annorlunda, eftersom vi spelade i olika tidslager. Jag och min mamma spelade samma karaktär och vi filmade aldrig med varandra. Så vi filmade 70-talet först, sen filmade de 90-talet där mamma och Alba var med. Så vi jobbade faktiskt inte så mycket ihop.
- Eftersom jag och mamma delade roll, så pratade vi mycket om rollen. Det var alltid väldigt riktat mot Kerstin Ekmans fantastiska bok och mot karaktären.
Brukar ni bolla roller mycket tillsammans annars?
- Ja, gud! På det sättet är hon verkligen min mamma. Det hade vi nog gjort även om hon inte var skådespelare. Hon är en väldigt stor förebild. Det är ett sånt sjukt privilegie att ha en person så nära sig som har varit igenom väldigt mycket och kan branschen, alla baksidor och fällor.
Vill du göra något liknande igen?
- Absolut, om det är rätt projekt. Det skulle vara kul.
Vad är viktigast för dig när du letar ditt nästa projekt?
- Som skådespelare kan man inte riktigt välja roll, man kan säga ja eller nej, men man blir ju tillfrågad eller inte. Det är som att vänta på att bli uppbjuden till dans. Jag tänker att det finns en myt om att skådespelare kan välja bland vilka roller de vill göra, men man bli castad till en specifik roll i ett specifikt projekt och sen kan man ha turen att få det. Först då kan man ta ställning till om det är något man vill eller inte.
Vad ser du på en vanlig fredagkväll?
- Jag har ganska bred filmsmak skulle jag säga och den skiftar också. Jag intresserar mig för olika saker i olika perioder. Nu är jag i en Peter Greenway-period, jag har sett typ alla hans filmer nu. Otrolig regissör, jag hade bara sett en av hans filmer innan.
- Han gör väldigt storslagna visuella filmer, han har gjort en film som heter ”Baby of Macon” som är ganska kontroversiell och ”Drowning by numbers” och ”Kocken, tjuven, hans fru & hennes älskare”. Det känns som filmhistoria, men jag hade inte sett dem.
Har du vuxit upp med mycket filmhistoria?
- Inte så mycket som man kan tro, men jag har ju tittat på filmer av regissörer som mamma har gillat. T: ex. Jane Campion har varit en sån, ”Pianot” skulle vi se tidigt, det är sånt som hon har fört vidare till mig.
Några guilty pleasures?
- Just nu är det att titta på reality. När man jobbar mycket med film och TV kan det bli som att man jobbar när man tittar på en serie till exempel. Det är fan en sorg, för jag älskar att titta på film och TV, men en del av magin är lite borta. Man ser ett ”set”, en kamera, ljussättningen. Då kan jag tycka att det är väldigt skönt att titta på någon reality-serie. ”Sveriges Mästerkock”, ”Gift Vid Första Ögonkastet”, den typen av serier tittar jag på.
